Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Brödragemenskapens välsignelse

133 En pilgrimssång av David.

Nebukadnessars dröm

2 ^(A) I sitt andra regeringsår^[a] hade Nebukadnessar drömmar som gjorde honom orolig och sömnlös. ^2 (B) Då kallade kungen till sig sina spåmän, besvärjare, trollkarlar och kaldeer^[b] för att de skulle tala om för honom vad han hade drömt. Och de kom och trädde fram inför kungen.

³ Kungen sade till dem: ”Jag har haft en dröm, och min ande är orolig. Jag vill veta vad jag drömt.” ^4 (C) Då sade kaldeerna till kungen på arameiska^[c]: ”Må kungen leva för evigt! Berätta drömmen för dina tjänare så ska vi tyda den.” ^5 (D) Kungen svarade kaldeerna: ”Detta är mitt fasta beslut: Om ni inte förklarar drömmen för mig och tyder den ska ni huggas i stycken och era hus göras till sophögar. ⁶ Men om ni berättar drömmen för mig och tyder den ska ni få gåvor och lön och stor ära av mig. Säg mig därför drömmen och dess tydning.” ⁷ De svarade för andra gången: ”Kungen bör berätta drömmen för sina tjänare, så ska vi tala om vad den betyder.”

⁸ Kungen svarade: ”Jag märker tydligt att ni vill vinna tid, eftersom ni ser att detta är mitt fasta beslut. ⁹ Om ni inte säger mig drömmen kan domen över er bara bli en. Ni har kommit överens om att ljuga och bedra i hopp om att tiderna ska förändras. Säg mig nu vad jag drömt, så vet jag att ni också kan tyda det för mig.”

¹⁰ Kaldeerna svarade kungen: ”Det finns ingen människa på jorden som kan säga det kungen vill veta. Ingen kung, hur stor och mäktig han än varit, har någonsin begärt något sådant av någon spåman, besvärjare eller kaldé. ¹¹ Det som kungen begär är för svårt. Det finns ingen som kan berätta det för kungen, ingen utom gudarna. Men de bor inte bland de dödliga.”

¹² Detta gjorde kungen så vred och rasande att han befallde att alla de vise i Babel skulle förgöras.^{[d] 13} När befallningen hade gått ut och man skulle döda de vise männen, sökte man också efter Daniel och hans vänner för att döda dem.

¹⁴ Då vände sig Daniel med kloka och förståndiga ord till Arjok, översten för kungens livvakter^[e] som hade gått ut för att döda de vise i Babel. ¹⁵ Han frågade Arjok, kungens befälhavare: ”Varför har kungen gett en så sträng befallning?” Arjok talade om för Daniel hur det var. ¹⁶ Daniel gick då in till kungen och bad att få tid på sig, så skulle han ge kungen tydningen.

¹⁷ Sedan gick Daniel hem och förklarade saken för sina vänner Hananja, Mishael och Asarja. ¹⁸ Han uppmanade dem att be om nåd från himlens Gud, så att hemligheten skulle uppenbaras och Daniel och hans vänner inte skulle dödas tillsammans med de övriga vise i Babel.

¹⁹ Då uppenbarades hemligheten för Daniel i en syn om natten, och Daniel prisade himlens Gud ^20 (E) och sade:

för vishet och makt tillhör honom.

han avsätter kungar

han ger de visa deras vishet

han vet vad som finns i mörkret

²³ Dig, mina fäders Gud,

för att du gett mig vishet

Du har visat oss

Bön i förföljelsetid

²³ När de blivit frisläppta gick de till sina egna och berättade allt vad översteprästerna och de äldste hade sagt till dem. ^24 (A) När de hörde det, ropade de tillsammans till Gud och bad: "Herre, du som gjort himmel och jord och hav och allt som finns i dem,^{[a] 25} du har genom den helige Ande talat genom vår fader David, din tjänare:

^27 (B) Ja, de gaddade verkligen ihop sig i denna stad mot din helige tjänare Jesus som du har smort. Herodes och Pontius Pilatus gick samman med hedningarna och Israels stammar ^28 (C) för att utföra det som du med din hand och ditt beslut hade förutbestämt.

^29 (D) Och nu, Herre, se hur de hotar oss! Hjälp dina tjänare att frimodigt förkunna ditt ord, ³⁰ genom att du räcker ut din hand och låter helande, tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn."

³¹ När de hade bett skakades platsen där de var samlade, och de uppfylldes alla av den helige Ande och förkunnade Guds ord med frimodighet.