Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
ANDRA BOKEN
Själens längtan efter Gud
42 (A) För körledaren. En vishetspsalm
av Koras söner.[a]
2 Som hjorten längtar till vattenbäckar,
så längtar min själ efter dig, o Gud.
3 (B) Min själ törstar efter Gud,
efter den levande Guden.
När får jag komma och träda fram
inför Guds ansikte?
4 (C) Mina tårar är min mat
dag och natt.
Ständigt säger man till mig:
"Var är din Gud?"
5 Jag utgjuter min själ
och minns hur jag gick
bland folket,
hur jag vandrade med dem
till Guds hus,
med jubelrop och tacksägelse
i skaran av högtidsfirare.
6 (D) Varför så bedrövad, min själ,
varför så orolig i mig?
Hoppas på Gud.
Jag ska åter få tacka honom,
min frälsning och min Gud.
7 (E) Min själ är bedrövad i mig.
Därför tänker jag på dig
i Jordans land
och på Hermons höjder,
på Misars berg[b].[c]
8 (F) Djup ropar till djup
i dånet av dina vattenfall.
Alla dina svallande böljor
sköljer över mig.
9 (G) Om dagen sänder Herren sin nåd,
och om natten
är hans sång hos mig,
en bön till mitt livs Gud.
10 (H) Jag vill säga till Gud, min klippa:
"Varför har du glömt mig?
Varför måste jag gå sörjande,
trängd av fiender?"
11 (I) Det är som att man krossar mina ben
när mina fiender hånar mig
och ständigt frågar mig:
"Var är din Gud?"
12 (J) Varför så bedrövad, min själ,
varför så orolig i mig?
Hoppas på Gud.
Jag ska åter få tacka honom,
min frälsning och min Gud.
Framtida välsignelse över Jerusalem
8 Och Herren Sebaots ord kom till mig. Han sade: 2 (A) Så säger Herren Sebaot:
Jag ivrar för Sion med stor iver,
med stor vrede ivrar jag för henne.
3 (B) Så säger Herren:
Jag ska vända åter till Sion
för att bo mitt i Jerusalem,
och Jerusalem ska kallas
”sanningens stad”
och Herren Sebaots berg
”det heliga berget”.
4 Så säger Herren Sebaot:
Än en gång ska det finnas
gamla män och kvinnor
på Jerusalems gator,
var och en med sin stav i handen
för sin höga ålders skull.
5 Och stadens gator ska vara fulla
av pojkar och flickor
som leker där.
6 (C) Så säger Herren Sebaot:
Även om det verkar
alltför underbart
för dem som är kvar
av detta folk i de dagarna,
skulle det då vara
alltför underbart också för mig?
säger Herren Sebaot.
7 (D) Så säger Herren Sebaot:
Se, jag ska frälsa mitt folk
från landet i öst
och från landet i väst.
8 (E) Jag ska låta dem komma
och bo i Jerusalem,
de ska vara mitt folk
och jag ska vara deras Gud
i sanning och rättfärdighet.
9 (F) Så säger Herren Sebaot:
Fatta mod, ni som i dessa dagar
hör dessa ord från profeterna
som talade när grunden lades
till Herren Sebaots hus,
templet som skulle byggas.
10 (G) Före den tiden
fick varken människor eller djur
lön för sin strävan.
Ingen hade ro för sina fiender,
vare sig han gick ut eller in,
för jag vände alla människor
mot varandra.
11 Men nu är jag inte längre
som i forna dagar
mot dem som är kvar av detta folk,
säger Herren Sebaot,
12 (H) för nu ska det sås i frid.
Vinstocken ska ge sin frukt,
jorden sin gröda
och himlen sin dagg.
Jag ska låta
dem som är kvar av detta folk
få ärva allt detta.
13 Och liksom ni,
både Juda hus och Israels hus,
har varit en förbannelse
bland hednafolken,
så ska ni nu när jag frälst er
bli en välsignelse.
Var inte rädda, fatta mod!
14 Så säger Herren Sebaot: Liksom jag beslöt att sända olycka över er när era fäder väckte min vrede, säger Herren Sebaot, och jag då inte ångrade det, 15 så har jag i denna tid åter beslutat att göra gott mot Jerusalem och Juda hus. Var inte rädda!
Jesus botar sjuka
14 (A) Jesus kom hem till Petrus hus och såg att Petrus svärmor låg sjuk i feber. 15 Han rörde vid hennes hand, och då släppte febern. Hon steg upp och betjänade honom.
16 (B) När det blev kväll kom man till honom med många besatta. Och han drev ut de onda andarna med sitt ord och botade alla som var sjuka, 17 för att det som var sagt genom profeten Jesaja skulle uppfyllas: Han tog på sig våra svagheter och bar våra sjukdomar.[a]
Jesus botar två besatta
28 (A) När Jesus kom över till gadarenernas område[a] på andra sidan sjön, möttes han av två besatta[b] som kom ut från gravarna. De var så våldsamma att ingen kunde ta sig förbi den vägen. 29 Nu skrek de: "Vad har du med oss att göra, du Guds Son? Har du kommit hit för att plåga oss i förtid?"
30 En bit därifrån gick en stor svinhjord och betade. 31 De onda andarna bad honom: "Om du driver ut oss, skicka då in oss i svinhjorden." 32 Han sade till dem: "Far i väg!" Då kom andarna ut och for in i svinen, och hela hjorden rusade utför branten ner i sjön och omkom i vattnet.
33 De som vaktade dem flydde in i staden och berättade allt, också om de besatta. 34 Då gick hela staden ut för att möta Jesus, och när de fick se honom bad de att han skulle lämna deras område.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation