Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

^2 (A) Gud, dig lovar man i stillhet^[a] i Sion.
    Till dig uppfyller man löften.
³ Du som hör bön,
    till dig kommer alla människor.

^4 (B) Synderna^[b] är mig^[c] övermäktiga,
    du är den som sonar våra brott.
^5 (C) Salig är den som du utväljer,
    som får komma dig nära
        och bo i dina gårdar^[d].
    Låt oss mättas
        av det goda i ditt hus,
            det heliga i ditt tempel.

^6 (D) Du bönhör oss i rättfärdighet
        med förunderliga gärningar,
    du vår frälsnings Gud,
        du tillflykt för jordens alla ändar
            och för havet i fjärran.
⁷ Du gör bergen fasta med din makt,
    du är rustad med kraft.
^8 (E) Du stillar havens brus,
    böljornas brus och folkens oro.
⁹ De som bor vid jordens ändar
        häpnar för dina tecken,
    öster och väster^[e]
        fyller du med jubel.

^10 (F) Du tar hand om jorden
        och vattnar den,
    du gör den mycket rik.
        Guds flod är full av vatten.
    Du skaffar säd åt människorna
        när du så bereder jorden.
^11 (G) Du vattnar dess fåror
        och jämnar det plöjda,
    du mjukar upp den med skurar
        och välsignar dess gröda.
^12 (H) Du kröner året^[f] med ditt goda,
    dina spår dryper av rikedom.
^13 (I) Vildmarkens beten dryper,
    höjderna klär sig i glädje,
¹⁴ ängarna fylls av hjordar
        och dalarna täcks med säd.
    Man ropar av glädje och sjunger.

    låt larmet ljuda
        på mitt heliga berg
    så att alla som bor i landet darrar,
        för Herrens dag kommer,
            den är nära,
^2 (B) en dag av mörker och töcken,
        en dag av moln och dimma.
    Som gryningen
        breder ut sig över bergen
    kommer ett stort
        och mäktigt folk,
    vars like inte har funnits
        och aldrig ska uppstå igen
            under kommande släkten.
³ Framför dem
        går en förtärande eld,
    bakom dem
        en brännande låga.
    Landet framför dem
        var som Edens lustgård,
    bakom dem är öde öken.
        Ingen kommer undan dem.
⁴ De liknar hästar,
    de rusar fram som stridshästar.
⁵ De spränger fram
        över bergens toppar
    med ett muller som av vagnar,
        med ett dån som när eldens lågor
            förtär strå,
    som ett mäktigt folk,
        ordnat till strid.

^6 (C) Framför dem grips folken av skräck,
    alla ansikten bleknar^[a].
⁷ Som hjältar jagar de fram,
    som stridsmän stiger de upp
        på murarna.
    Var och en går sin väg rakt fram,
        ingen viker av från sin bana
⁸ Den ene tränger inte den andre,
    var och en går sitt givna spår.

Mitt igenom vapnen störtar de fram
    utan att hejdas^[b].
^9 (D) De stormar in i staden,
        rusar fram på murarna,
    klättrar upp på husen,
        går in genom fönstren
            som tjuvar.

^10 (E) Inför dem darrar jorden,
        himlen bävar,
    solen och månen förmörkas
        och stjärnorna mister sitt sken.
^11 (F) Herren låter sin röst höras
        framför sin här.
    Mycket stor är hans armé,
        stark är den som utför
            hans order,
    för Herrens dag är stor
        och mycket skrämmande.
    Vem kan uthärda den?