Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Skaparens lov
104 [a]Lova Herren, min själ!
Herre, min Gud,
du är väldig och stor,
klädd i majestät och härlighet.
2 [b]Du sveper dig i ljus som en mantel,
du spänner ut himlen som ett tält,
3 [c]du timrar på vattnen dina salar.
Du gör molnen till din vagn
och far fram på vindens vingar.
4 [d]Du gör vindar till dina sändebud,
eldslågor till dina tjänare.[e]
5 [f]Du grundade jorden på dess fästen,
den vacklar ej till evig tid.
6 Du täckte den med djupet
som en dräkt,
högt över bergen stod vattnen.
7 [g]Vid din tillrättavisning flydde de,
för din dundrande röst
skyndade de bort.
8 Berg höjde sig, dalar sänkte sig
på den plats[h] du bestämt för dem.
9 [i]Du satte en gräns
som vattnen inte får gå över,
aldrig mer ska de täcka jorden.
10 Du låter källor flyta fram i dalarna,
de forsar fram mellan bergen.
11 De vattnar markens alla djur,
vildåsnor släcker sin törst.
12 Vid dem har himlens fåglar
sina bon,
bland grenarna hörs deras sång.
13 Du vattnar bergen från dina salar,
jorden mättas av det du skapar.
14 [j]Du låter gräs skjuta upp för djuren
och örter till människans tjänst[k].
Så låter du bröd
komma från jorden,
15 [l]och vin som ger glädje
åt människans hjärta.
Med olja ger du glans
åt hennes ansikte,
och brödet styrker hennes hjärta.
16 Herrens träd blir mättade,
Libanons cedrar
som han har planterat.
17 Fåglarna bygger där sina bon,
storken har sitt hem i cypresserna.
18 Stenbockarna har fått
de höga bergen,
klyftorna är klippgrävlingars
tillflykt.
19 [m]Månen har du gjort
för att visa tider,
solen vet när den ska gå ner.
20 Du sänder mörker
och det blir natt,
då kommer skogens alla djur
i rörelse.
21 [n]Unga lejon ryter efter rov
och begär sin föda av Gud.
22 Solen går upp,
då drar de sig undan
och lägger sig ner i sina hålor.
23 Då går människan ut till sin gärning
och arbetar tills kvällen kommer.
24 [o]Hur mångfaldiga
är inte dina verk, Herre!
Med vishet har du gjort dem alla,
jorden är full av vad du har
skapat.
25 [p]Där är havet, det stora och vida,
med ett oräkneligt vimmel av djur,
både stora och små.
26 [q]Där går skeppen fram,
och Leviatan som du skapat
för att leka där.
27 [r]Alla hoppas de på dig,
att du ska ge dem mat i rätt tid.
28 [s]Du ger dem och de samlar in,
du öppnar din hand
och de mättas av goda gåvor.
29 [t]Du döljer ditt ansikte
och de blir förskräckta,
du tar ifrån dem deras ande,
de dör och blir åter till stoft.
30 [u]Du sänder din Ande, då skapas de
och du förnyar jordens ansikte.
7 (A) Innan Sion har känt några värkar
föder hon,
innan hon känt någon vånda
har hon fött en son.
8 Vem har hört något sådant,
vem har sett något liknande?
Kan ett land komma till liv
på en enda dag,
eller ett folk födas på ett ögonblick,
eftersom Sion föder sina barn
redan när värkarna börjar?
9 Skulle jag öppna moderlivet
men inte låta födseln ske?
säger Herren.
Eller skulle jag som låter födseln ske
sedan hålla tillbaka barnet?
säger din Gud.
10 (B) Gläd er med Jerusalem,
fröjda er med henne,
alla ni som älskar henne!
Jubla högt med henne,
alla ni som har sörjt över henne,
11 så att ni får dia er mätta
vid hennes trösterika bröst,
suga och njuta av
hennes härliga rikedom[a].
12 (C) För så säger Herren:
Se, jag leder frid till henne
som en flod
och folkens härlighet
som en översvämmande älv.
Ni ska få dia
och bli burna på höften
och sitta i knäet och bli smekta[b].
13 (D) Som en mor tröstar sitt barn
ska jag trösta er.
I Jerusalem ska ni få tröst.
Gör er inte bekymmer
22 (A) Sedan sade Jesus till sina lärjungar: "Därför säger jag er: Bekymra er inte för ert liv, vad ni ska äta, eller för er kropp, vad ni ska klä er med. 23 Livet är mer än maten, och kroppen är mer än kläderna.
24 (B) Se på korparna. De varken sår eller skördar, de har varken förråd eller lada, och ändå föder Gud dem. Hur mycket mer värda är inte ni än fåglarna? 25 Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en aln[a] till sin livslängd? 26 Om ni inte ens förmår så lite, varför bekymrar ni er då för allt det andra?
27 Se på liljorna, hur de växer. De varken arbetar eller spinner. Men jag säger er att inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. 28 Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står på ängen och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer ska han då inte klä er? Så lite tro ni har! 29 Fråga inte vad ni ska äta och dricka, och oroa er inte. 30 (C) Allt detta söker hedningarna i världen efter, men er Far vet att ni behöver det. 31 (D) Nej, sök hans rike, så ska ni få detta också.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation