Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Psalm 5

Morgonbön under förföljelse

¹ För sångmästaren, till nehilót,^[a] en psalm av David.

Arameerna anfaller för andra gången

²³ Den arameiske kungens tjänare sade till honom: "Deras gud är en bergsgud. Därför har de besegrat oss. Låt oss nu strida mot dem på slätten, så skall vi utan tvivel besegra dem. ²⁴ Gör så här: Avsätt var och en av kungarna från hans plats och insätt ståthållare i deras ställe. ²⁵ Skaffa dig sedan själv en här, lik den du har förlorat, häst för häst och vagn för vagn och låt oss sedan strida mot dem på slätten, så skall vi utan tvivel besegra dem." Och han lyssnade till dem och gjorde så.

²⁶ Följande år inmönstrade Ben-Hadad arameerna och drog upp till Afek för att strida mot Israel. ²⁷ Israels barn hade också blivit inmönstrade och försetts med livsmedel och tågade därefter mot dem. Israels barn slog läger mitt emot dem, lika två små gethjordar, under det att arameerna uppfyllde landet.

²⁸ Då kom gudsmannen och sade till Israels kung: "Så säger Herren: Därför att arameerna har sagt: Herren är en bergsgud och inte en Gud nere i dalarna, därför ger jag hela denna stora hop i din hand, för att ni skall inse att jag är Herren."

²⁹ I sju dagar låg de i läger mitt emot varandra. Den sjunde dagen bröt striden ut, och Israels barn slog då på en enda dag 100 000 man fotfolk bland arameerna. ³⁰ De återstående flydde in i staden Afek, men stadsmuren föll ner över de 27 000 man, som var kvar. Ben-Hadad flydde och kom in i staden och sprang från rum till rum. ³¹ Då sade hans tjänare till honom: "Vi har hört att Israels kungar är barmhärtiga kungar. Låt oss därför sätta säcktyg om våra höfter och rep om våra huvuden och överlämna oss åt Israels kung. Kanske låter han dig då få leva." ³² De band säcktyg omkring sina höfter och rep omkring sina huvuden och kom till Israels kung och sade: "Din tjänare Ben-Hadad ber: Låt mig få leva!" Han svarade: "Lever han fortfarande, han min broder?"

³³ Männen tog detta som ett gott tecken och skyndade sig att svara: "Din broder är han, Ben-Hadad." Han sade: "Gå och hämta hit honom." Då kom Ben-Hadad ut till honom, och han lät honom stiga upp i sin vagn. ³⁴ Ben-Hadad sade till honom: "De städer som min far tog från din far skall jag lämna tillbaka, och du skall för din räkning få inrätta handelskvarter i Damaskus, så som min far fick göra i Samaria." Ahab svarade: "Låt oss ingå ett förbund så skall jag ge dig fri." Och han slöt ett förbund med honom och gav honom fri.

En utvald rest ur Israel skall frälsas

11 Jag frågar nu: Har då Gud förskjutit sitt folk? Visst inte. Jag är själv israelit, av Abrahams ätt och av Benjamins stam. ² Gud har inte förskjutit sitt folk, som han tidigare har känt som sitt. Eller vet ni inte, vad Skriften säger där den talar om Elia, hur han vänder sig till Gud och anklagar Israel: ³ Herre, dina profeter har de dödat, och dina altaren har de rivit ner. Jag ensam är kvar, och mig vill de döda.^{[a] 4} Men vad svarar Gud honom? Jag har lämnat kvar åt mig sjutusen män som inte har böjt knä för Baal.^{[b] 5} På samma sätt finns det också i denna tid en rest som Gud har utvalt av nåd. ⁶ Men om det var av nåd, så var det inte på grund av gärningar, annars vore nåden inte längre nåd. ⁷ Vad följer då av detta? Jo, vad Israel strävar efter har det inte uppnått. De utvalda har nått det, men de andra har blivit förstockade. ⁸ Det står skrivet: Gud har gett dem en likgiltighetens ande, ögon som inte ser och öron som inte hör, och detta ända till denna dag.^{[c] 9} Och David säger: Må deras bord bli en snara och ett nät, en fälla och ett straff för dem.^{[d] 10} Må deras ögon bli förmörkade, så att de inte ser, och böj deras rygg för alltid.