Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Psalm 68
Gud visar sin makt i dom och frälsning
1 För sångmästaren. En psalm, en sång av David.
2 Gud står upp, hans fiender skingras,
de som hatar honom flyr för hans ansikte.
3 Som rök drivs bort, fördrivs de av dig,
som vaxet smälter av eld,
förgås de ogudaktiga inför Gud.
4 Men de rättfärdiga är glada,
de fröjdar sig inför Gud och jublar av glädje.
5 Sjung till Guds ära, prisa hans namn!
Bered väg för honom som drar fram genom öknarna.
Hans namn är Herren, gläd er inför honom.
6 Gud i sin heliga boning
är de faderlösas fader
och änkors försvarare,
7 en Gud som ger de ensamma ett hem
och de fångna frihet och lycka.
Men de upproriska måste bo i en öken.
8 Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk,
när du gick fram i ödemarken, sela,
9 då bävade jorden,
då strömmade regn ner från himlen inför Gud,
själva Sinai bävade inför Gud, Israels Gud.
10 Ett nåderikt regn lät du falla, Gud,
när din egendom var uttorkad, gav du den nytt liv.
19 Du steg upp i höjden, du tog fångar,
du fick gåvor bland människorna,
ja, till och med upproriska människor,
för att du, Herre, vår Gud, skulle bo där.
20 Lovad vare Herren!
Dag efter dag bär han oss,
Gud är vår frälsning. Sela.
Elifas tredje tal
22 Då tog Elifas från Teman till orda och sade:
2 Kan en människa vara till nytta för Gud,
kan en förståndig vara till gagn för honom?[a]
3 Har den Allsmäktige någon glädje av din rättfärdighet,
eller något att tjäna på att du lever oklanderligt?
4 Är det för din gudsfruktan som han straffar dig
och går till doms med dig?
5 Är inte din ondska stor,
dina missgärningar utan ände?
6 Du tog ju pant av din broder utan orsak
och plundrade de utblottade på deras kläder.
7 Du gav inget vatten åt den utmattade,
den hungrige nekade du bröd.
8 Den som brukar våld fick besitta landet,
och den som är högt aktad fick bo där.
9 Änkor lät du gå med tomma händer,
och de faderlösas armar blev krossade.
10 Därför omges du av snaror
och förfäras av plötslig skräck,
11 eller av mörker så att du inget ser,
och av vattenmassor som övertäcker dig.
12 Bor inte Gud i himlens höjd?
Och se på stjärnorna däruppe, hur högt de sitter!
13 Och du säger: "Vad kan Gud veta?
Kan han döma genom detta töcken?
14 Molnen bildar en slöja så att han inte ser,
och på himlavalvet vandrar han."
15 Vill du hålla dig på forntidens väg,
där fördärvets män gick,
16 män som rycktes bort i förtid,
och som en ström flöt deras grundval bort.
17 De sade till Gud: "Lämna oss!
Vad kan den Allsmäktige göra?"
18 Ändå var det han som fyllde deras hus med välstånd.
Men de ogudaktigas rådslag är fjärran ifrån mig.
19 De rättfärdiga ser det och gläder sig,
den oskyldige hånar dem:
20 "Sannerligen, våra motståndare är utrotade,
och deras överflöd har elden uppslukat."
Paulus möte med de ansedda i Jerusalem
2 Fjorton år senare for jag åter upp till Jerusalem, nu tillsammans med Barnabas. Också Titus tog jag med mig. 2 Jag for dit på grund av en uppenbarelse och lade fram - enskilt,[a] för de ansedda - det evangelium jag predikar bland hedningarna. Det var väl inte så att jag sprang eller hade sprungit förgäves? 3 Men inte ens min följeslagare Titus som är grek, blev tvingad att låta omskära sig. 4 Hade det berott på de falska bröder som smugit sig in, skulle han ha blivit tvungen till det. De hade nästlat sig in för att spionera på den frihet vi har i Kristus Jesus och göra oss till slavar. 5 Men inte ens ett ögonblick gav vi vika för dem och underkastade oss. Vi ville att evangeliets sanning skulle bevaras hos er.
6 De som ansågs betyda något - hurdana de en gång varit gör ingen skillnad för mig, Gud ser inte till personen - mig ville dessa ansedda inte ålägga något mer.[b] 7 Tvärtom, de insåg att jag hade blivit betrodd med evangelium till de oomskurna liksom Petrus till de omskurna. 8 Han som hade gett Petrus kraft att vara apostel bland de omskurna har också gett mig kraft att vara det bland hedningarna. 9 Och när Jakob, Kefas och Johannes, som ansågs vara pelarna, förstod vilken nåd jag hade fått, räckte de mig och Barnabas handen som tecken på gemenskap. Vi skulle gå till hedningarna, de till de omskurna. 10 Bara en sak ville de, att vi skulle tänka på de fattiga,[c] och det har jag också vinnlagt mig om att göra.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln