Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Ångerpsalm. Bön i svårigheter.
6 För körledaren, till stränginstrument, enligt sheminit[a]. En psalm av David.
2 Herre, straffa mig inte i din vrede,
tukta mig inte i din harm!
3 Var nådig mot mig, Herre,
för jag är svag!
Hela mig, Herre,
för ända in i mina ben har jag ångest.
4 Min själ är djupt förskräckt.
Herre, hur länge?
5 Kom åter, Herre,
och befria mig,
rädda mig i din nåd.
6 För i döden kommer ingen ihåg dig.
Vem prisar dig från dödsriket?
7 Jag är utmattad av mitt suckande,
och varje natt blir min bädd våt av tårar,
min säng dränks i gråt.
8 Mina ögon försvagas av sorg,
de åldras för mina fienders skull.
9 Lämna mig nu, ni alla som gör orätt,
för Herren har hört min gråt.
10 Herren har hört min vädjan,
Herren har tagit emot min bön.
11 Mina fiender ska komma på skam,
de ska bli skräckslagna,
och i sin skam ska de plötsligt ta till flykten.
Några spetälska män tar en risk
3 Samtidigt satt fyra spetälska män vid stadsporten och de funderade: ”Varför ska vi bara sitta här tills vi dör? 4 Om vi bestämmer oss för att gå in i staden där det är hungersnöd, kommer vi att svälta ihjäl, och om vi stannar här dör vi då också. Därför kan vi ju lika gärna gå över till araméerna. Om de låter oss leva är det så mycket bättre och om de dödar oss, har vi inget att förlora, för vi ska ju dö i alla fall.”
5 I skymningen gick de ut till fiendens läger, men när de kom dit fanns det ingen där. 6 Herren hade nämligen låtit araméerna höra dånet av vagnar och galopperande hästar, som om en stor armé närmade sig. ”Kungen i Israel har lejt hettiterna och egypterna för att anfalla oss”, ropade de. 7 De hade flytt i skymningen och lämnat sina tält, hästar, åsnor och lägret efter sig, precis som det stod, och flytt för livet.
8 När de fyra spetälska männen kom till utkanten av lägret, gick de in i ett av tälten och åt och drack. De bar också ut silver och guld och kläder som de gömde. Sedan gick de till ett annat tält, tog vad som fanns där och gick och gömde det. 9 Men till slut sa de till varandra: ”Det här är inte rätt. Här sitter vi inne med goda nyheter och låter ingen veta det! Även om vi så bara väntar till i morgon med att berätta dem, kan vi bli straffade. Det är bäst att vi går till kungens palats och talar om vad som har hänt.”
10 De återvände till stadsporten och berättade för vakterna vad som hade hänt, att de hade kommit ut till araméernas läger och att de varken sett eller hört en levande varelse där. Hästarna och åsnorna hade stått bundna, och tälten hade stått kvar där som förut.
14 Håll er alltså borta från avgudadyrkan, kära vänner. 15 Ni är ju förståndiga människor. Bedöm därför själva vad jag säger. 16 Välsignelsens bägare som vi välsignar, ger väl oss gemenskap med Kristus blod? Och när vi bryter brödet, ger det väl oss gemenskap med Kristus kropp? 17 Men när det nu är ett enda bröd, är vi, fastän vi är många, en enda kropp. Vi får ju alla del av detta enda bröd. 18 Se på israeliterna: När de äter av det som har offrats på altaret, får de då inte del av altaret?
19 Vad vill jag nu säga med detta? Att det som offras till avgudar är något? Eller att avgudarna är något? 20 Nej, vad hedningarna offrar är offer till onda andar, inte till Gud, och jag vill inte att ni ska ha gemenskap med onda andar. 21 Ni kan inte dricka både ur Herrens bägare och ur onda andars bägare. Ni kan inte äta vid Herrens bord och vid onda andars. 22 Eller vågar vi utmana Herrens svartsjuka? Är vi starkare än han?
Låt inte din frihet gå ut över andra
23 ”Allt är tillåtet”, men allt är inte nyttigt. ”Allt är tillåtet”, men allt är inte konstruktivt.[a] 24 Därför ska ingen enbart söka sitt eget bästa, utan det som är bäst för andra.
25 Ni kan äta allt som säljs i köttbodarna, utan att ha tveksamheter för samvetets skull. 26 ”Jorden tillhör Herren och allt som finns där.”[b] 27 Blir ni hembjudna till någon som inte tror och ni vill gå dit, så kan ni äta allt som ställs fram åt er utan att undra över det för samvetets skull. 28 Men om någon säger: ”Det här är offerkött”, då ska ni inte äta, av hänsyn till den som sa det, och för samvetets skull. 29 Jag menar givetvis inte ditt eget samvete, utan den andres. Varför skulle jag låta min frihet bedömas av någon annans samvete? 30 Om jag äter min mat med tacksamhet, så kan väl ingen klandra mig för det som jag tackar Gud för?
31 Vad ni än gör ska ni göra det till Guds ära, det gäller även när ni äter eller dricker. 32 Var inte till anstöt, vare sig för judar, greker eller för Guds församling. 33 Själv försöker jag på alla sätt ta hänsyn till alla. Jag söker inte det som är bäst för mig själv, utan tänker på andra så att de också kan bli räddade.
Råd för de troendes samlingar
11 Följ därför mitt exempel, så som jag följer Kristus exempel.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.