Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Ångerpsalm. Bön i svårigheter.
6 För körledaren, till stränginstrument, enligt sheminit[a]. En psalm av David.
2 Herre, straffa mig inte i din vrede,
tukta mig inte i din harm!
3 Var nådig mot mig, Herre,
för jag är svag!
Hela mig, Herre,
för ända in i mina ben har jag ångest.
4 Min själ är djupt förskräckt.
Herre, hur länge?
5 Kom åter, Herre,
och befria mig,
rädda mig i din nåd.
6 För i döden kommer ingen ihåg dig.
Vem prisar dig från dödsriket?
7 Jag är utmattad av mitt suckande,
och varje natt blir min bädd våt av tårar,
min säng dränks i gråt.
8 Mina ögon försvagas av sorg,
de åldras för mina fienders skull.
9 Lämna mig nu, ni alla som gör orätt,
för Herren har hört min gråt.
10 Herren har hört min vädjan,
Herren har tagit emot min bön.
11 Mina fiender ska komma på skam,
de ska bli skräckslagna,
och i sin skam ska de plötsligt ta till flykten.
Ussia regerar i Juda
(2 Kung 14:21-22; 15:1-3)
26 Allt folket i Juda tog sedan Ussia, som var sexton år, och gjorde honom till kung efter hans far Amasja. 2 Han byggde upp staden Elot och lade den på nytt under Juda, efter att kungen hade dött och gått till vila hos sina fäder. 3 Ussia var sexton år när han blev kung, och han regerade femtiotvå år i Jerusalem. Hans mor hette Jekolja och var från Jerusalem. 4 Ussia gjorde det som var rätt i Herrens ögon, precis som hans far Amasja hade gjort.
5 Han sökte Gud så länge Sakarja levde, som lärt honom gudsfruktan[a]. Så länge han sökte Herren, gav Gud honom framgång.
6 Han drog ut i strid mot filistéerna, bröt ner murarna till Gat, Javne och Ashdod, och byggde städer i området kring Ashdod och på andra håll bland filistéerna. 7 Gud hjälpte honom mot filistéerna, mot araberna som bodde i Gur Baal och mot meuniterna. 8 De betalade skatt till Ussia. Ryktet om honom spred sig ända till Egypten, för han var mycket mäktig.
9 Ussia byggde torn i Jerusalem vid Hörnporten och Dalporten och vid murvinkeln och befäste dem. 10 Han byggde också torn i öknen och högg ut många vattenreservoarer, för han hade stora boskapshjordar i låglandet och på slätten. Han hade vingårdsarbetare i bergen och på de bördiga fälten. Han älskade jordbruk.
11 Ussia hade en vältränad här som drog ut i strid indelad i avdelningar efter en mönstring som sekreteraren Jeiel och officeren Maaseja gjorde, under befäl av Hananja, en av kungens befälhavare. 12 Totalantalet familjeöverhuvuden som anförde de tappra krigarna var 2 600. 13 Under deras befäl fanns en här på 307 500 man, som med kraft och styrka stred på kungens sida mot fienden. 14 Ussia försåg hela hären med sköldar, spjut, hjälmar, pansar, bågar och slungstenar. 15 I Jerusalem lät han göra krigsmaskiner, konstruerade av skickliga män. De ställdes på tornen och murhörnen, för att skjuta pilar och stenar. Ryktet om honom spreds vitt och brett, och han fick mycket hjälp tills han blev mäktig.
Ussia blir spetälsk
(2 Kung 15:5-7)
16 Men när han hade blivit mäktig, blev han högmodig tills han föll. Han var trolös mot Herren, sin Gud, och trädde in i Herrens tempel för att tända rökelse på rökelsealtaret. 17 Översteprästen Asarja gick in efter honom, och efter honom åttio andra modiga Herrens präster. 18 De ställde sig mot kung Ussia och sa till honom:
”Det är inte din sak, Ussia, att tända rökelse åt Herren. Det är bara prästerna, Arons söner, som får göra det, de som är helgade för detta. Gå ut ur helgedomen! Du har varit trolös, och det ska du inte få någon ära för inför Herren Gud.”
19 Ussia blev ursinnig där han stod med rökelsekaret i handen för att tända rökelsen. Mitt under sitt raseriutbrott drabbades han av spetälska i pannan, inför prästerna, vid rökelsealtaret i Herrens hus. 20 När översteprästen Asarja och de andra prästerna såg på honom, hade han fått spetälska i pannan. De jagade ut honom, och även han själv ville komma därifrån så snabbt som möjligt, eftersom han såg att Herren hade låtit honom drabbas så.
21 Kung Ussia förblev spetälsk ända till sin död. Han bodde i ett hus för sig själv och var utestängd från Herrens hus. Hans son Jotam styrde då över kungapalatset och folket i landet.
En förlamad man blir botad
3 En eftermiddag gick Petrus och Johannes till templet för den dagliga bönen klockan tre. 2 Då bar man dit en man som hade varit förlamad från födseln. Han brukade varje dag placeras vid den tempelport som kallades Sköna porten, för att han skulle kunna tigga av dem som gick in i templet. 3 När han såg Petrus och Johannes som var på väg in, bad han dem om pengar.
4 Petrus och Johannes såg på honom och Petrus sa: ”Se på oss!” 5 Då tittade mannen upp på dem, eftersom han trodde att han skulle få något av dem. 6 Men Petrus sa: ”Jag har varken silver eller guld men jag har något annat att ge dig. I nasarén Jesus Kristus namn, res dig upp och gå!”
7 Sedan tog Petrus den förlamade mannen i höger hand och reste honom upp. Och genast fick mannen styrka i sina fötter och vrister 8 och han hoppade upp och började gå. Sedan följde han med dem in i templet och han gick och hoppade om vartannat och prisade Gud.
9 Alla människorna i templet såg honom gå omkring och prisa Gud 10 och när de upptäckte att det var den förlamade tiggaren som brukade sitta vid Sköna porten, blev de mycket förvånade och förskräckta över vad som hade hänt med honom.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.