Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Gud är vår borg
46 För körledaren. En sång av Koras söner, till alamót[a].
2 (A) Gud är vår tillflykt och styrka,
en hjälp i nöden, väl beprövad[b].
3 (B) Därför räds vi inte
även om jorden ger vika
och bergen störtar i havets djup,
4 (C) om vågorna brusar och svallar
så att bergen bävar
vid deras uppror. Sela
5 (D) En ström går fram med flöden
som ger glädje åt Guds stad,
den Högstes heliga boning.
6 (E) Gud bor där inne,
den vacklar inte.
Gud hjälper den
när morgonen gryr.
7 (F) Folken larmar, riken vacklar,
han höjer sin röst –
då smälter jorden.
8 (G) Herren Sebaot är med oss,
Jakobs Gud är vår borg. Sela
9 (H) Kom och se Herrens verk,
häpnadsväckande saker[c]
gör han på jorden.
10 (I) Han stillar strider över hela jorden,
han bryter bågen
och bräcker spjutet,
bränner upp vagnarna[d] i eld.
11 (J) "Bli stilla och besinna
att jag är Gud,
upphöjd bland folken,
upphöjd på jorden."
12 Herren Sebaot är med oss,
Jakobs Gud är vår borg. Sela
Syndafallet
3 (A) Men ormen var listigare än alla[a] markens djur som Herren Gud hade gjort. Han sade till kvinnan: ”Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av alla träd i lustgården?” 2 Kvinnan svarade ormen: ”Vi får äta av frukten från träden i lustgården, 3 (B) men om frukten på trädet mitt i lustgården har Gud sagt: Ät inte av den och rör inte vid den, för då kommer ni att dö.” 4 (C) Då sade ormen till kvinnan: ”Ni ska visst inte dö! 5 Men Gud vet att den dag ni äter av den kommer era ögon att öppnas, och ni blir som Gud med kunskap om gott och ont.”
6 (D) Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av och en fröjd för ögat. Trädet var lockande eftersom det gav förstånd, och hon tog av frukten och åt. Hon gav också till sin man som var med henne, och han åt. 7 (E) Då öppnades ögonen på dem båda, och de märkte att de var nakna. Och de fäste ihop fikonlöv[b] och gjorde sig höftskynken.
8 Vid kvällsbrisen hörde de Herren Gud vandra i lustgården. Och mannen och hans hustru gömde sig för Herren Guds ansikte bland lustgårdens träd. 9 Men Herren Gud kallade på mannen och sade till honom: ”Var är du?” 10 Han svarade: ”Jag hörde ljudet av dig[c] i lustgården och blev rädd eftersom jag är naken. Därför gömde jag mig.” 11 Då sade han: ”Vem har berättat för dig att du är naken? Har du ätit av trädet som jag förbjöd dig att äta av?” 12 Mannen svarade: ”Kvinnan som du satte vid min sida, hon gav mig av trädet och jag åt.” 13 (F) Då sade Herren Gud till kvinnan: ”Vad är det du har gjort?” Kvinnan svarade: ”Ormen förledde mig och jag åt.”
Syndafallets följder
14 Då sade Herren Gud till ormen:
”Eftersom du gjort detta,
ska du vara förbannad
bland alla boskapsdjur
och vilda djur.
På din buk ska du gå,
och jord ska du äta
så länge du lever.
15 (G) Jag ska sätta fiendskap
mellan dig och kvinnan
och mellan din avkomma
och hennes avkomma.
Han ska krossa ditt huvud
och du ska hugga honom i hälen.”[d]
16 (H) Till kvinnan sade han:
”Jag ska göra din möda stor
när du blir havande.
Med smärta ska du föda
dina barn.
Till din man ska din åtrå vara,
och han ska råda över dig.”
17 (I) Till Adam sade han:
”Du lyssnade på din hustru
och åt av trädet
som jag befallde dig
att inte äta av.
Därför ska marken vara
förbannad för din skull.
Med möda ska du livnära dig
av den så länge du lever.
18 Törne och tistel ska den bära åt dig,
och du ska äta av markens örter.
19 (J) I ditt anletes svett
ska du äta ditt bröd
tills du vänder åter till jorden,
för av den är du tagen.
Jord är du,
och jord ska du åter bli.”
20 Mannen gav sin hustru namnet Eva, för hon blev mor till allt levande.[e] 21 Och Herren Gud gjorde kläder av skinn åt Adam och hans hustru och klädde dem.
22 Herren Gud sade: ”Se, människan har blivit som en av oss med kunskap om gott och ont. Nu får hon inte räcka ut handen och ta även av livets träd och så äta och leva för evigt.” 23 Och Herren Gud skickade bort dem från Edens lustgård för att bruka jorden som de tagits från. 24 (K) Han drev ut människan, och öster om Edens lustgård satte han keruberna[f] och det flammande svärdets lågor för att bevaka vägen till livets träd.
Flisan och bjälken
7 (A) Döm inte, så blir ni inte dömda. 2 (B) Med den dom ni dömer med ska ni dömas, och med det mått ni mäter med ska det mätas upp åt er.
3 (C) Varför ser du flisan i din broders öga men märker inte bjälken i ditt eget öga? 4 Och hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga, när du har en bjälke i ditt eget öga? 5 Hycklare, ta först bort bjälken ur ditt eget öga, så ser du klart nog för att ta ut flisan ur din broders öga.
Det heliga och hundarna
6 (D) Ge inte det heliga åt hundarna[a] och kasta inte era pärlor för svinen. De trampar dem under sina fötter och vänder sig om och sliter sönder er.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation