Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Skaparens lov
104 Lova Herren, min själ!
Herre, min Gud, du är hög och stor,
du är klädd i majestät och prakt!
2 Han sveper sig i ljus som en klädnad,
som en tältduk har han spänt upp himlen.
3 Över vattnen har han timrat sina salar.
Molnen är hans vagnar,
och han rider på vindens vingar.
4 Han gör vindarna till sina budbärare
och eldslågorna till sina tjänare.
5 Han har lagt en fast grund för jorden,
så att den aldrig kan rubbas.
6 Du bredde ut djupet som en klädnad över den,
och vattnen stod över bergstopparna.
7 De flydde vid din tillrättavisning,
vid ditt dunder tog de till flykten.
8 Bergen reste sig,
och i dalarna fick vattnen den plats du bestämde åt dem.
9 Du satte en gräns för dem,
och de ska aldrig mer översvämma jorden.
24 Herre, hur många är inte dina verk!
I vishet har du gjort alltsammans,
och jorden är full av dina skapelser.
35 Låt syndarna förgås från jorden
och de onda inte längre få finnas till!
Lova Herren, min själ.
Halleluja[a]!
39 Kan du jaga byte åt lejonhonan
och stilla lejonungarnas hunger,
2 där de kryper ihop i sina hålor
eller ligger och väntar bland snåren?
3 Vem är det som skaffar mat åt korpen,
när dess ungar skriker till Gud
och flaxar omkring hungriga?
4 Vet du när[a] stengeten föder sina ungar,
och vakar du över hindens kalvning?
5 Räknar du hur många månader de går havande,
vet du tiden när de ska föda?
6 De böjer sig ner, föder sina ungar
och blir av med sin plåga.
7 Deras ungar växer upp på de öppna fälten och blir starka.
De ger sig iväg och kommer aldrig mer tillbaka.
8 Vem är det som släpper vildåsnan fri,
vem knyter upp dess band?
9 Jag har gett den öknen som hem
och saltslätterna att bo på.
10 Den ler åt stadens buller
och slipper höra pådrivarens rop.
11 Bergskedjorna är dess betesmark.
Där söker den efter allt som är grönt.
12 Skulle vildoxen vilja bli din tjänare?
Skulle den stanna vid din krubba om natten?
13 Skulle du kunna hålla vildoxen framför plogen?
Skulle den dra harven efter dig i dalarna?
14 Vågar du lita på den för dess enorma styrka,
överlåta ditt tunga arbete åt den?
15 Kan du lita på att den för hem din skörd
och samlar den på tröskplatsen?
16 Strutsen flaxar glatt med sina vingar,
men dess fjädrar kan inte jämföras med hägerns.[b]
17 Den lägger sina ägg på marken,
låter dem värmas i sanden
18 och tänker inte på att någon kan trampa på dem
och vilda djur kan krossa dem.
19 Den är hård mot sina ungar,
precis som om de inte var dess egna
och bryr sig inte om sin möda,
som var förgäves,
20 för Gud har inte utrustat den med vishet
eller gett den förstånd.
21 Men så snart den reser sig upp för att springa
skrattar den både åt häst och ryttare.
22 Har du gett hästen dess styrka
eller klätt dess nacke med den yviga manen?
23 Är det du som lärt den hoppa som gräshoppan
och sprida skräck med sitt stolta frustande?
24 Den skrapar med hoven,
gläds över sin styrka
och rusar fram mot väpnade styrkor.
25 Den skrattar åt rädslan och fruktar inget,
den ryggar inte tillbaka för svärdet.
26 Runt omkring den viner pilar
och slår blixtrande spjut och lans.[c]
27 Den skakar och är upphetsad,
rusar över terrängen,
in i striden när stridssignalen ljuder.
28 Vid hornstöten gnäggar den högt,
vädrar strid redan på avstånd,
kommandorop och stridslarm.
29 Är det tack vare din vishet som höken flyger högt där uppe
och breder ut sina vingar mot söder?
30 Är det på din befallning som örnen flyger omkring
och bygger sitt bo på hög höjd?
31 Där bor den på klippan och tillbringar sin natt,
med klippbranten som sin fästning.
32 Därifrån spanar den in sitt byte
och upptäcker det på långt håll.
33 Dess ungar frossar i blod,
för där det slagna ligger, där finns örnen.
34 Herren svarade Job:
35 ”Vill du tvista med den Väldige,
visa honom till rätta?
Nu får Guds anklagare svara honom!”
Jobs svar
36 Då svarade Job Herren:
37 Jag är ingenting,
hur skulle jag kunna finna några svar?
Jag sätter handen för munnen.
38 Jag har talat både en gång och två gånger,
men inte kunnat svara.
Nu säger jag inget mer.
Vem är störst?
(Matt 20:25-28; 19:28; Mark 10:42-45)
24 Sedan började de diskutera med varandra vem av dem som kunde anses vara den störste.
25 Då sa han till dem: ”I den här världen uppträder kungarna som herrar över sina folk, och makthavare kallar sig folkets välgörare. 26 Men så får det inte vara bland er. Den störste av er ska vara som den yngste, och den som vill vara ledare ska vara de andras tjänare. 27 Vem är störst, den som äter vid bordet eller den som tjänar vid bordet? Är det inte den som äter vid bordet? Men jag är här hos er som en tjänare. 28 Ni är de som har stannat kvar hos mig under mina prövningar. 29 Samma kungliga makt som jag har fått av min Fader i himlen överlämnar jag åt er. 30 Och då ska ni få äta och dricka vid mitt bord i mitt rike, och ni ska få sitta på troner och döma Israels tolv stammar.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.