Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Skaparens lov
104 Lova Herren, min själ!
Herre, min Gud, du är hög och stor,
du är klädd i majestät och prakt!
2 Han sveper sig i ljus som en klädnad,
som en tältduk har han spänt upp himlen.
3 Över vattnen har han timrat sina salar.
Molnen är hans vagnar,
och han rider på vindens vingar.
4 Han gör vindarna till sina budbärare
och eldslågorna till sina tjänare.
5 Han har lagt en fast grund för jorden,
så att den aldrig kan rubbas.
6 Du bredde ut djupet som en klädnad över den,
och vattnen stod över bergstopparna.
7 De flydde vid din tillrättavisning,
vid ditt dunder tog de till flykten.
8 Bergen reste sig,
och i dalarna fick vattnen den plats du bestämde åt dem.
9 Du satte en gräns för dem,
och de ska aldrig mer översvämma jorden.
24 Herre, hur många är inte dina verk!
I vishet har du gjort alltsammans,
och jorden är full av dina skapelser.
35 Låt syndarna förgås från jorden
och de onda inte längre få finnas till!
Lova Herren, min själ.
Halleluja[a]!
Elihu talar om Guds makt
37 Mitt hjärta bävar för detta,
det slår häftigt inom mig.
2 Hör, hör dundret av hans stämma,
dånet ur hans mun!
3 Han låter det rulla fram över himlen
och sänder sina blixtar till jordens ändar.
4 Sedan ryter dånet,
hans majestäts väldiga stämma.
Han sparar ingenting
när han låter sin stämma höras.
5 Hans röst dånar oerhört,
han gör under som övergår vårt förstånd.
6 Han befaller snön att falla ner på jorden
och regnet att ösa ner.
7 Då stoppar han människans arbete,
så att alla ska kunna se hans verk.
8 Djuren gömmer sig
och stannar i sina hålor.
9 Stormen kommer ut från sin boplats
och kylan sprids med vindarna.
10 När Gud blåser bildas is,
de vida vattnen fryser till.
11 Han fyller molnen med fukt
och sprider ut sina blixtar genom dem.
12 De virvlar runt åt alla håll,
så som han vill,
de utför hans befallningar på hela jorden.
13 Han sänder dem som straff,
eller för att på jorden visa sin nåd.
14 Lyssna nu, Job, stanna upp
och tänk på Guds under!
15 Vet du hur Gud styr dem
och hur han får blixtarna att skjuta fram ur molnen?
16 Förstår du dig på molnens balans,
den Allvetandes under?
17 När du lider av hettan i de kläder du bär,
och marken blir stilla i sunnanvinden,
18 kan du då, så som han gör, breda ut molnen,
hårda och blanka som spegeln?
19 Lär oss vad vi ska säga till honom!
I det mörker vi bor i kan vi ju inte föra vår talan.
20 Går det att meddela honom att jag vill tala?
Vill någon bli uppslukad levande?[a]
21 Ingen kan ju se på solen,
så stark som den är,
när vinden har sopat himlen ren.
22 Norrifrån kommer en gyllene glans,
det är Gud i hans skrämmande majestät.
23 Vi kan aldrig nå fram till den Väldige;
han är upphöjd i styrka,
rättvisa och stor rättfärdighet
och kan inte kränkas.
24 Därför fruktar människor för honom.
Är det inte de som är visa i sina hjärtan som han ser?[b]
Den prostituerade kvinnan
17 En av de sju änglarna som hade de sju skålarna kom nu fram och talade till mig. Han sa: ”Kom, så ska jag visa dig domen som ska drabba den stora prostituerade kvinnan som sitter vid många vatten. 2 Kungarna på jorden har legat med henne, och jordens invånare har berusat sig av vinet från hennes sexuella lössläppthet.[a]”
3 Sedan förde ängeln mig i anden ut i öknen. Där fick jag se en kvinna som satt på ett lysande rött odjur[b] som var täckt av hädiska namn, och det hade sju huvuden och tio horn. 4 Kvinnan bar kläder av purpur och lysande rött[c] tyg, och hon var smyckad med guld, ädelstenar och pärlor. I sin hand höll hon en guldbägare som var fylld av vidrigheter och smutsen från hennes sexuella lössläppthet. 5 På hennes panna stod det skrivet ett namn, en hemlighet:
Det stora Babylon
Modern till all prostituerade
Och alla skamligheter på jorden.
6 Jag såg också att kvinnan var berusad av blodet från de heliga och från Jesus vittnen.
Jag såg på henne med stor förvåning. 7 ”Varför är du så förvånad?” frågade ängeln. ”Jag ska tala om för dig hemligheten med kvinnan och odjuret som hon rider på, det som har sju huvuden och tio horn. 8 Odjuret som du såg har varit och är inte längre, men det ska komma upp ur avgrunden och sedan gå under. De av jordens invånare vilkas namn inte sedan världens skapelse står skrivna i livets bok[d] ska bli mycket förvånade när de ser att odjuret, som har varit och inte längre är, kommer igen.
9 Här krävs både vishet och förstånd. De sju huvudena är sju berg som kvinnan sitter på, men de är samtidigt sju kungar. 10 Fem har redan fallit, en finns nu, och en har inte kommit än men ska komma och bara stanna en kort tid. 11 Odjuret som har varit och inte längre är, det är den åttonde men ändå en av de sju, och han ska gå under.
12 De tio hornen som du såg är tio kungar som ännu inte har börjat regera. De ska under en timme få regera tillsammans med odjuret. 13 De har en och samma målsättning och ger sin makt och myndighet åt odjuret. 14 De ska sedan strida mot Lammet. Men Lammet ska, tillsammans med sina kallade, utvalda och trogna, besegra dem, för han är herrarnas Herre och kungarnas Kung.”
15 Sedan sa han till mig: ”Vattnen som du såg, där den prostituerade bor, är länder och människomassor och folk och språk. 16 Odjuret och de tio hornen som du såg ska hata den prostituerade och göra henne barskrapad och naken, äta hennes kött och bränna upp henne i eld. 17 Detta har Gud ingett dem i hjärtat, så att de fullföljer hans plan med en och samma målsättning och överlåter sitt rike åt odjuret, ända tills Guds ord har gått i uppfyllelse. 18 Kvinnan som du såg är den stora staden, den som regerar över kungarna på jorden.”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.