Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
En bön om återupprättelse efter en stor förödelse
80 För körledaren, efter ”Förbundstecknets lilja”[a]. En psalm av Asaf.
2 Israels herde, lyssna,
du som leder Josef som en hjord!
Du, som tronar över keruberna,
träd fram i glans
3 inför Efraim, Benjamin och Manasse.
Väck din styrka och kom till vår räddning!
4 Upprätta oss, Gud!
Låt ditt ansikte lysa,
så att vi blir räddade!
5 Herre, härskarornas Gud,
hur länge ska du vara vred på ditt folks böner?
6 Du har låtit dem äta tårebröd,
gett dem tårar att dricka i mängder.
7 Du har gjort oss till ett stridsämne för våra grannar.
Våra fiender hånar oss.
8 Härskarornas Gud, upprätta oss!
Låt ditt ansikte lysa,
så att vi blir räddade!
9 Du tog en vinranka ut ur Egypten,
du drev bort folken och planterade den.
10 Du röjde marken
och den slog rot, den uppfyllde landet.
11 Bergen täcktes av dess skugga,
mäktiga[b] cederträd av dess grenar.
12 Den bredde ut sina grenar mot havet
och sina skott ända till floden[c].
13 Varför har du brutit ner dess murar,
så att vem som helst som går förbi kan plocka av den?
14 Vildsvin från skogen slukar i sig den,
markens djur äter upp den.
15 Härskarornas Gud, kom tillbaka!
Se ner från himlen och ta hand om denna vinranka,
16 den som du med egen hand har planterat
och låtit växa åt dig.
17 De har huggit ner den och bränt den,
men de ska förgås inför din tillrättavisande blick.
18 Håll din hand över mannen vid din högra sida,
den människoson som du har fostrat.
19 Då ska vi inte mer vika bort från dig.
Håll oss vid liv så att vi alltid kan åkalla ditt namn.
20 Herre, härskarornas Gud,
låt ditt ansikte lysa,
så att vi blir räddade!
Sången om Herrens vingård
5 Nu vill jag sjunga en sång om min älskade,
en sång om min älskade och hans vingård.
Min älskade hade en vingård
på en bördig kulle.
2 Han plöjde upp den,
tog bort all sten
och planterade vin av allra bästa slag.
Han byggde ett vakttorn
och högg ut ett presskar.
Sedan förväntade han sig goda druvor,
men vingården gav dåliga.
3 ”Ni Jerusalems invånare och Juda män,
döm nu mellan mig och min vingård!
4 Vad hade man kunnat göra mer för den
än vad jag redan har gjort?
Jag förväntade mig goda druvor,
men den gav dåliga.
5 Jag ska nu låta er veta
vad jag tänker göra med min vingård:
Jag ska ta bort dess stängsel,
så att den blir ödelagd.
Jag ska riva ner dess mur,
så att den blir nertrampad.
6 Jag ska låta den bli fördärvad,
och den ska inte beskäras eller hackas,
utan tistlar och törnen ska få växa fritt.
Jag ska befalla molnen att inte sända regn över den.”
7 Härskarornas Herres vingård är Israel
och Judas folk den plantering han älskade.
Han väntade sig rätt,
men fann i stället orättvisa,
han väntade sig rättfärdighet men hörde bara nödrop.
16 Jag uppmanar er därför att låta Anden leda er, så att ni inte ger efter för de begär som finns i er mänskliga natur. 17 Den mänskliga naturen vill sätta sig mot Anden och Anden mot den mänskliga naturen. Dessa står nämligen mot varandra och hindrar er att göra det ni vill. 18 Men om Anden får leda er, är ni inte längre under lagen.
19 Vad den mänskliga naturen åstadkommer är lätt att se: sexuell omoral, orenhet, orgier, 20 avgudadyrkan, magi, fiendskap, strider, avundsjuka, hat, intriger, splittring, falska läror, 21 maktkamp, fylleri, vilda fester och mycket annat. Jag vill varna er än en gång: den som lever på ett sådant sätt får inte ärva Guds rike.
22 Men Andens frukt är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, 23 mildhet och självbehärskning. Lagen är inte mot sådant. 24 De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt gamla jag med alla dess begär och onda lustar. 25 Om vi lever i Anden, ska vi också låta Anden leda oss. 26 Låt oss inte bli högmodiga, inte heller utmana eller avundas varandra.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.