Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Förtröstan på Herren i stor nöd
86 En bön av David.
Hör mig, Herre, svara mig,
för jag är fattig och hjälplös.
2 Bevara mitt liv, för jag är from.
Rädda din tjänare, som litar på dig, min Gud.
3 Var nådig mot mig, Herre,
för jag ropar till dig dagen lång.
4 Gör din tjänare glad, Herre,
för jag sätter mitt hopp till dig.
5 Herre, du är god, och villig att förlåta.
Du är nådig mot alla som ropar till dig.
6 Hör min bön, Herre!
Lyssna till min vädjan!
7 Jag ropar till dig i nödens tid,
och du svarar mig.
8 Ingen bland gudarna är lik dig, Herre,
och inga gärningar är som dina.
9 Alla folk, som du har skapat,
ska komma och böja sig inför dig, Herre,
och ära ditt namn.
10 För du är stor och mäktig och gör under.
Bara du är Gud!
11 Lär mig, Herre, din väg.
Jag vill vandra i din sanning.
Hjälp mig att helhjärtat vörda ditt namn.
12 Jag vill prisa dig, Herre, min Gud,
av hela mitt hjärta.
Jag vill ära ditt namn i evighet,
13 för din nåd mot mig är stor.
Du har räddat mig ur dödsrikets djup.
14 Gud, arroganta människor har rest sig mot mig.
En skara våldsmän är ute efter mitt liv,
och de bryr sig inte om dig.
15 Men du är barmhärtig och nådig, Herre Gud,
sen till vrede och stor i nåd och trofasthet.
16 Vänd dig till mig och var nådig mot mig!
Styrk din tjänare och rädda din tjänarinnas son.
17 Ge mig ett tecken på din godhet,
så att de som hatar mig får se det och skämmas,
eftersom du, Herre, har hjälpt mig och tröstat mig.
Herren förkastar Saul
10 Då kom Herrens ord till Samuel: 11 ”Jag ångrar att jag gjorde Saul till kung, för han har än en gång vänt sig bort från mig och vägrat att lyda mig.” Samuel blev djupt skakad och han ropade och bad till Herren hela natten. 12 Tidigt nästa morgon gick han ut för att leta efter Saul, men fick höra att han hade gått till berget Karmel för att resa ett monument över sig själv och att han därefter hade fortsatt till Gilgal.
13 När Samuel kom, hälsade Saul och sa: ”Herren välsigne dig! Nu har jag verkställt Herrens befallning!”
14 ”Vad är det då för ett bräkande av får och bölande av oxar jag hör?” frågade Samuel. 15 ”Mina soldater räddade det bästa av amalekiternas får och oxar”, erkände Saul, ”men det var för att offra dem till Herren, din Gud. Allt annat har vi vigt åt förintelse.”
16 Då sa Samuel till Saul: ”Sluta! Hör nu vad Herren sa till mig i natt!” ”Vad sa han?” undrade Saul.
17 Samuel svarade: ”När du själv inte tyckte att du var något, blev du ledare för Israels stammar och Herren smorde dig till kung över Israel. 18 Och han gav dig ett uppdrag och sa till dig: ’Gå och vig de syndiga amalekiterna åt förintelse. Strid mot dem tills du utplånat dem alla!’ 19 Varför lydde du inte Herren? Varför kastade du dig över krigsbytet och gjorde det som är ont i Herrens ögon?”
20 ”Men jag har lytt Herren”, svarade Saul. ”Jag gick dit han sa till mig att gå. Jag tog med mig kung Agag, men jag vigde alla de andra åt förintelse. 21 Och mina trupper behöll fåren och oxarna, det allra bästa av det som skulle vigas åt förintelse, för att offra det till Herren.”
22 Samuel svarade:
”Gläder sig Herren lika mycket åt brännoffer och slaktoffer
som att man hör Herrens röst?
Nej, lydnad är bättre än offer,
och att lyssna till honom är bättre
än att offra baggars fett åt honom.
23 Upproriskhet är en lika stor synd som spådom,
och övermod lika avigt som att tillbe avgudar.
Du har förkastat Herrens ord,
och han har förkastat dig som kung.”
Saul ber om nåd
24 ”Jag har syndat”, sa Saul till Samuel. ”Jag var olydig mot Herrens befallning och handlade inte efter dina ord, för jag var rädd för folket och gjorde vad de krävde. 25 Förlåt nu min synd och följ med mig tillbaka, så att jag kan tillbe Herren!” 26 Men Samuel svarade: ”Jag kommer inte tillbaka med dig. Eftersom du har förkastat Herrens befallning, har han också förkastat dig som kung över Israel.” 27 När Samuel sedan vände sig om för att gå, grep Saul tag i hans mantel, men då revs manteln sönder. 28 ”Se”, sa Samuel, ”Herren har ryckt Israels rike ifrån dig i dag och gett det till en av dina landsmän, till en som är bättre än du. 29 Han som är Israels härlighet ljuger inte och inte heller ångrar han sig, för han är inte en människa.”
30 Då sa Saul: ”Jag har syndat, men hedra mig åtminstone inför mitt folks äldste och Israel genom att gå med mig och tillbe Herren, din Gud!” 31 Samuel gick då med honom och Saul tillbad Herren.
Ananias och Sapfeiras bedrägeri
5 En man som hette Ananias sålde en egendom tillsammans med sin hustru Sapfeira. 2 Men med sin hustrus vetskap behöll han en del av köpesumman och överlämnade resten framför apostlarna.
3 Då sa Petrus: ”Ananias, varför har du låtit Satan fylla ditt hjärta så att du ljuger för den heliga Anden och behåller en del av det du fått för din jord? 4 Den var väl din när du ägde den och du disponerade väl över pengarna när den var såld? Varför har du i ditt hjärta bestämt dig för göra något sådant? Det är inte för människor du har ljugit utan för Gud.”
5 När Ananias hörde dessa ord, föll han död ner på golvet och alla som hörde om händelsen blev helt förskräckta. 6 Några yngre män kom sedan och svepte in honom och bar ut honom och begravde honom.
7 Ungefär tre timmar senare kom Ananias hustru dit utan att veta vad som hade hänt. 8 Petrus frågade henne då: ”Var det här hela den summa ni fick för jorden?”
”Ja”, svarade hon, ”det var det.”
9 Då sa Petrus: ”Hur kunde ni komma överens om att försöka lura Herrens Ande? De steg du just hör utanför dörren är stegen av de män som har begravt din man och nu ska de bära ut dig också.”
10 I samma stund föll hon ner framför Petrus och dog. När de unga männen kom in och fick se att hon var död, bar de ut henne också och begravde henne bredvid hennes man. 11 Hela församlingen, och alla andra som hörde om detta, blev mycket förskräckta.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.