Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Herrens ära och makt
29 En psalm av David.
Ge Herren, ni Guds söner,
ge Herren ära och makt!
2 Ära honom för hans härliga namn!
Böj er inför Herren i helig skrud[a].
3 Herrens röst hörs över vattnen,
Gud, den upphöjde, dundrar.
Herrens röst hörs över de stora vattnen.
4 Herrens röst är väldig,
Herrens röst är praktfull.
5 Herrens röst knäcker cedrar,
Herren knäcker Libanons cedrar.
6 Han får Libanon att hoppa som en kalv
och Sirjon som en vildoxe.
7 Herrens röst slår med ljungande blixtar.
8 Herrens röst skakar öknen,
Herren skakar Kadeshöknen.
9 Herrens röst får hindarna att kalva,
den klär av träden i skogarna.
Allting i hans tempel ropar: ”Ära!”
10 Herren satt på sin tron vid syndafloden,
Herren sitter på sin tron för evigt.
11 Herren ger sitt folk styrka.
Herren välsignar sitt folk med frid.
Davids råd till Salomo
2 När David kände att slutet var nära, förmanade han sin son Salomo:
2 ”Nu går jag snart dit varje människa på jorden måste gå en dag. Var stark och visa dig som en man! 3 Håll vad Herren, din Gud, befallt, så att du vandrar på hans vägar! Håll alla föreskrifter, bud, stadgar och förordningar som är nedskrivna i Moses lag, så får du framgång i allt vad du gör och vart du än vänder dig. 4 Då ska Herren uppfylla alla de löften han gav mig. Han sa att om mina barn och deras ättlingar är noga med hur de lever och är trogna och helhjärtade mot honom, så kommer alltid någon av dem att sitta på tronen som kung över Israel.
10 Sedan dog[a] David och han begravdes i Davids stad. 11 Han hade regerat över Israel i fyrtio år, sju år i Hebron och trettiotre år i Jerusalem. 12 Salomo blev kung efter sin far David och satte sig på hans tron och hans makt blev starkt befäst.
Den stora fiskfångsten. De första lärjungarna
(Matt 4:18-22; Mark 1:16-20)
5 En dag när Jesus stod vid sjön Gennesaret, trängde folket på för att höra Guds ord. 2 Han fick då se två tomma båtar som några fiskare lämnat vid stranden medan de sköljde sina nät. 3 Han steg i en av båtarna och bad Simon, som ägde den, att ro ut en bit från land. Sedan satte han sig i båten och undervisade folket.
4 När han hade slutat tala, sa han till Simon: ”Ro nu ut på djupt vatten och lägg ut näten!”
5 ”Herre”, sa Simon, ”vi har arbetat hårt hela natten och har ändå inte fått något. Men eftersom du säger det, så ska vi lägga ut näten igen.” 6 Och när de gjorde det, fick de en sådan mängd fisk att näten höll på att gå sönder. 7 Då vinkade de till sig sina kamrater i den andra båten, för att de skulle hjälpa till. De kom, och snart var båda båtarna så fulla med fisk att de var nära att sjunka.
8 När Simon såg detta, föll han på knä inför Jesus och sa: ”Herre, lämna mig! Jag är en syndare!” 9 Både han och de andra i båten hade blivit helt förskräckta när de såg hur mycket fisk de hade fått, 10 och likadant hans kompanjoner, Jakob och Johannes, Sebedaios söner.
Men Jesus sa till Simon: ”Var inte rädd! Från och med nu ska du fånga människor.”
11 När de hade rott båtarna i land, lämnade de allt för att följa Jesus.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.