Revised Common Lectionary (Complementary)

Den som gräver en grop ...

^1-2 Herre, min Gud, du måste rädda mig från mina förföljare!

³ Låt dem inte få kasta sig över mig som lejon och slita mig i stycken utan att någon räddar mig.

⁴ Det hade varit en annan sak om jag hade gjort något ont,

⁵ om jag utan orsak hade stulit från mina ovänner.

⁶ Då skulle det ha varit rätt av dig att låta mina fiender förgöra mig och trampa mig till marken och lämna mig livlös i smutsen.

⁷ Herre! Res dig i din vrede mot mina fiender! Vakna och kräv rättvisa av dem.

^8-9 Samla alla människor runt omkring dig! Du är den som dömer folken och du dömer deras synder! Upprätta mig inför dem, för du vet att jag är oskyldig.

¹⁰ Herre, gör slut på all ondska och välsigna alla som tillber dig, för du är rättfärdig. Du ser rakt in i vårt inre, och du dömer våra tankar och planer.

¹¹ Gud är min sköld, och han kommer att försvara mig. Han räddar dem som lever rätt och ärligt.

¹² Gud är en rättvis domare som blir upprörd varje dag över de gudlösa.

¹³ Om de inte ändrar sig, kommer han att slipa sitt svärd och döda dem.Han har böjt sig ner och spänt sin båge,

¹⁴ och med detta dödande vapen avlossar han brinnande pilar.

¹⁵ Se hur onda människor hela tiden bara planerar att göra uppror. De tänker ut de mest raffinerade knep, som leder till lögn och bedrägeri.

¹⁶ De gräver djupa gropar för andra, men de faller själva i dem.

¹⁷ Låt olyckan de planerar för andra komma över dem själva! Ja, låt dem dö!

¹⁸ Jag vill tacka Herren, för han är rättvis. Ja, jag vill sjunga lovsånger till Herren, den Högste.

³ Nu kom Ester ännu en gång inför kungen, föll ner vid hans fötter och bad honom gråtande att förhindra den kupp mot judarna som Haman planerat.

⁴ På nytt räckte kungen ut guldspiran mot Ester, som reste sig och sa:

⁵ Om det behagar Ers Majestät och om Ers Majestät är nöjd med mig, sänd då ut en skrivelse som återkallar Hamans order att döda alla judar i alla rikets provinser,

⁶ för hur skulle jag kunna uthärda att se mina landsmän förintas?

⁷ Jag har låtit Ester få Hamans palats, och honom själv har jag hängt upp i galgen, därför att han ville döda er, sa kungen till Ester och Mordokai.

⁸ Utfärda en ny order i mitt namn och försegla den med min ring, för inget som är skrivet i mitt namn och förseglat med min ring kan återkallas.

^9-10 Kungens alla sekreterare inkallades omedelbart. Det var nu den tjugotredje dagen i tredje månaden. Man skrev på Mordokais diktamen ett meddelande riktat till judarna, och till tjänstemän och furstar i alla de 127 provinserna, från Indien till Etiopien.Skrivelsen översattes till alla språk i riket. Mordokai skrev i kung Ahasveros namn och satte hans ring på skrivelsen, och sedan skickades den iväg med kungens kurirer som hade tillgång till särskilt snabba hästar, framavlade för detta ändamål.

¹¹ Kungörelsen gav judarna tillåtelse att försvara sina liv och sin egendom och döda alla dem som anföll dem och att även ta deras tillhörigheter.

¹² Den utsatta dagen var den trettonde i månaden Adar, den tolfte månaden.

¹³ Vidare skulle kopior av skrivelsen, som skulle gälla som lag, sändas till alla folk och kungöras så att judarna kunde förbereda sitt försvar.

¹⁴ Denna kungörelse gick på kungens befallning med ilbud över hela riket. Samma befallning upplästes också i Susans borg.

¹⁵ Mordokai klädde sig i sin kungliga dräkt i blått och vitt, satte en krona av guld på sitt huvud och svepte sig i en purpurröd mantel, innan han lämnade palatset. Hela staden jublade och alla var glada.

¹⁶ Judarna blev hedrade överallt.

¹⁷ I varje stad och provins dit kungörelsen nådde, blev det stor glädje bland judarna. De ställde till med stora fester och firade det som hänt. Många i landet utgav sig för att vara judar av rädsla för judarnas makt och för vad de kunde tänkas göra med dem.

19 Därefter hörde jag rop från en stor skara i himlen: Halleluja! Lovprisa Herren! Räddningen kommer från vår Gud. Äran och makten tillhör bara honom,

² för hans domar är rättvisa och sanna. Han har dömt den stora prostituerade kvinnan, som fördärvade jorden med sin synd, och han har hämnats morden på sina tjänare.

³ Gång på gång hördes deras röster: Lovprisa Gud! Röken från henne stiger upp i evigheternas evigheter!

⁴ Sedan föll de tjugofyra äldste och de fyra väsendena ner och hyllade Gud, som satt på tronen, och sa: Amen! Halleluja! Lovprisa Gud!

⁵ Och från tronen kom en röst som sa: Lova vår Gud, alla ni hans tjänare, både små och stora, som fruktar honom.

Lammets bröllopsfest

⁶ Sedan hörde jag återigen som röster från en stor skara, och deras röster lät som dånande vattenmassor eller åskans mullrande: Pris ske Gud! Herren, vår Gud, den Allsmäktige regerar nu.

⁷ Låt oss vara glada och jubla och lovprisa honom, för det är dags för Lammets bröllopsfest, och hans brud har gjort sig beredd.

⁸ Hon har rätt att bära det renaste och vitaste och finaste linnet, linnet som är gjort av Guds folks goda gärningar.

⁹ Och ängeln sa: Skriv, lyckliga är de som är bjudna till Lammets bröllopsfest. Och han tillade: Gud själv har sagt detta.