Revised Common Lectionary (Complementary)

Lova Herren för hans kärlek

103 Av hela mitt hjärta prisar jag Guds heliga namn.

² Ja, jag välsignar Herren och glömmer inte allt det underbara han har gjort för mig.

³ Han förlåter mig alla mina synder. Han helar mig från alla sjukdomar.

⁴ Han räddar mig undan en säker död. Hans kärlek och godhet omger mig.

⁵ Han fyller mitt liv med allt som är gott, och därför känner jag mig ung och stark som en örn.

⁶ Han står vid sitt ord, och därför ger han rättvisa åt alla som behandlas orättvist.

⁷ Han är vår Gud, som uppenbarade sin vilja och natur för Mose och Israels folk.

⁸ Han är barmhärtig och kärleksfull, också mot dem som inte förtjänar det. Hans kärlek är gränslös.

⁹ Det dröjer innan han blir vred. Han är fylld av godhet och kärlek. Han går aldrig omkring med ett horn i sidan till någon. Han är inte långsint.

¹⁰ Han har inte bestraffat oss även om vi varit förtjänta av det.

¹¹ Hans kärlek till oss som fruktar och ärar honom är lika stor som himlen är hög över jorden.

¹² Och våra synder har han kastat bort, lika långt bort som öster är från väster.

¹³ Han är som en far för oss. Han är kärleksfull och förstående mot dem som lyder honom.

¹² En dag tog Josefs bröder de hjordar som tillhörde Jakob och ledde dem till Sikem för att låta dem beta där.

^13-14 Några dagar senare kallade fadern på Josef och sa till honom: Dina bröder är i Sikem för att låta hjordarna beta där. Gå och ta reda på hur de har det och hur det står till med djuren, och kom sedan tillbaka och rapportera för mig.Javisst, svarade Josef, det ska jag göra. Han gav sig alltså av till Sikem från hemmet i Hebrondalen.

¹⁵ En man lade märke till honom när han kommit fram och vandrade omkring på fälten.Vem letar du efter? frågade han.

¹⁶ Jag letar efter mina bröder och deras hjordar, svarade Josef. Har du sett dem?

¹⁷ Ja, sa mannen till honom. De är inte här längre. Jag hörde att dina bröder sa att de tänkte gå till Dotan. Då fortsatte Josef till Dotan och hittade dem där.

¹⁸ När de kände igen honom på avstånd och såg att han var på väg till dem, bestämde de sig för att döda honom.

^19-20 Här kommer mästerdrömmaren, sa de till varandra. Kom, så dödar vi honom och kastar honom i brunnen och säger till far att ett rovdjur har ätit upp honom. Sedan får vi se vad det blir av hans drömmar!

^21-22 Men Ruben ville skona Josefs liv. Vi dödar honom inte, sa han. Vi ska inte utgjuta blod. Vi kastar honom i stället levande i brunnen här. På så sätt kommer han att dö utan att vi rör vid honom. Ruben tänkte dra upp honom igen och låta honom återvända till fadern.

²³ När Josef kom fram drog de av honom hans vackra mantel

²⁴ och kastade honom i brunnen som var tom på vatten.

²⁵ Sedan satte de sig ned för att äta kvällsmat. Plötsligt lade de märke till en rad kameler som kom mot dem på avstånd. Det var ismaelitiska köpmän, som hämtade gummi, kryddor och örter från Gilead till Egypten.

^26-27 Titta, sa Juda till de andra. Här kommer några ismaeliter. Vi säljer Josef till dem. Varför ska vi döda honom och få dåligt samvete? Låt oss inte bli skyldiga till hans död, för han är ju ändå vår bror! Bröderna höll med om detta.

²⁸ När köpmännen kom förbi drog bröderna därför upp Josef ur brunnen och sålde honom till dem för tjugo silverpengar. Köpmännen tog honom sedan med sig till Egypten.

²⁹ Lite senare kom Ruben tillbaka. Han hade inte varit där hela tiden. När han såg att Josef var försvunnen, slet han sönder sina kläder i sorg och förtvivlan.

³⁰ Pojken är borta. Vart ska jag nu ta vägen? grät han inför sina bröder.

³¹ Då dödade de en get och stänkte blodet på Josefs mantel

³² och tog den till sin far och bad honom se efter om han kände igen den.Vi hittade den här på åkern, sa de till honom. Visst är det väl Josefs mantel?

³³ Fadern kände omedelbart igen den.Ja, snyftade han. Den tillhör min son. Ett rovdjur har ätit upp honom. Josef har säkert blivit sliten i stycken.

³⁴ Jakob rev sönder sina kläder och klädde sig i säcktyg och sörjde sin son i flera veckor.

³⁵ Alla i familjen försökte trösta honom, men de hade ingen större framgång.Jag kommer att dö av sorg över min son, sa Jakob och bröt samman i gråt.

³⁶ Framme i Egypten sålde köpmännen Josef till Potifar, en officer hos Farao, kungen i Egypten. Potifar var kapten över palatsvakten och riksbödel.

¹¹ för det budskap som vi har hört från början är att vi ska älska varandra.

¹² Vi ska inte vara som Kain, som tillhörde Satan och dödade sin bror. Varför dödade han honom? Därför att hans handlingar var onda och hans brors liv bättre än hans eget.

¹³ Därför ska ni inte vara förvånade, kära vänner, om världen hatar er.

¹⁴ Om vi älskar andra kristna, bevisar det att vi har blivit befriade från döden och fått evigt liv. Men en person som inte har kärlek till andra är på väg mot en evig död.

¹⁵ Den som hatar sin bror är egentligen en mördare, och ni vet att ingen som går med sådana tankar har evigt liv inom sig.

¹⁶ Vi vet vad verklig kärlek är, därigenom att Kristus dog för oss. Därför ska vi också vara beredda att ge våra liv för våra kristna bröder.