Revised Common Lectionary (Complementary)
Psalm 32
Syndabekännelse och förlåtelse
1 En läropsalm av David.
Salig är den som fått sin överträdelse förlåten,
sin synd övertäckt.
2 Salig är den människa som Herren ej tillräknar synd
och som i sin ande är utan svek.
3 Så länge jag teg
förtvinade mina ben vid min ständiga klagan.
4 Dag och natt var din hand tung över mig,
min livskraft försvann som av sommarhetta. Sela.
5 Då uppenbarade jag min synd för dig,
jag dolde inte min missgärning.
Jag sade: "Jag vill bekänna mina överträdelser för Herren."
Då förlät du mig min syndaskuld. Sela.
6 Därför skall alla fromma be till dig medan du är att finna.
Om än stora vattenfloder kommer
skall de inte nå dem.
7 Du är mitt beskydd,
för nöd bevarar du mig,
med frälsningens jubel omger du mig. Sela.
8 De ogudaktigas offer är avskyvärda för Herren,
de rättsinnigas bön behagar honom.
9 Herren avskyr den ogudaktiges väg,
men den som far efter rättfärdighet älskar han.
10 Fostran är något ont för den som överger vägen,
men den som hatar tillrättavisning måste dö.
11 Dödsriket och helvetet ligger uppenbara för Herren,
hur mycket mer då människornas hjärtan!
24 Den förståndige vandrar livets väg uppåt,
så att han undviker dödsriket där nere.
25 Herren river ner den högmodiges hus,
men änkans gränssten låter han stå kvar.
26 För Herren är ondskans planer avskyvärda,
men milda ord är rena.
27 Den som skaffar sig orätt vinning drar olycka över sin familj,
den som hatar mutor får leva.
28 Den rättfärdiges hjärta svarar med eftertanke,
de ogudaktigas mun flödar över av onda ting.
29 Herren är fjärran från de ogudaktiga,
men de rättfärdigas bön hör han.
30 En mild blick gör hjärtat glatt,
ett gott budskap ger märg åt benen.
31 Den som lyssnar till hälsosam tillrättavisning
får bo bland de visa.
32 Den som inte vill veta av fostran föraktar sitt liv,
den som lyssnar till tillrättavisning får förstånd.
33 Herrens fruktan fostrar till vishet,
och ödmjukhet föregår ära.
Hälsning
1 Från Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, och från brodern Timoteus till Guds församling i Korint och till alla de heliga i hela Akaja. 2 Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.
All trösts Gud
3 Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, barmhärtighetens Fader och all trösts Gud, 4 han som tröstar oss i all vår nöd, så att vi kan trösta dem som är i nöd med den tröst vi själva får av Gud. 5 Ty såsom Kristuslidanden flödar över oss, så överflödar genom Kristus också den tröst vi får. 6 Om vi lider nöd, sker det för att ni skall få tröst och frälsning. Om vi blir tröstade, skall också det uppmuntra er och ge er kraft att uthålligt bära samma lidanden som vi. 7 Och det hopp vi har när det gäller er är fast, eftersom vi vet att liksom ni delar våra lidanden, så delar ni också den tröst vi får.
8 Bröder, vi vill att ni skall veta vilken nöd vi fick utstå i Asien.[a] Vi hade det mycket svårare än vi kunde bära, så att vi till och med misströstade om livet. 9 Ja, vi hade redan inom oss fått dödsdomen, för att vi inte skulle lita på oss själva utan på Gud, som uppväcker de döda. 10 Ur en sådan dödsfara räddade han oss, och han kommer att rädda oss. Till honom står vårt hopp att han även i fortsättningen skall rädda oss, 11 när också ni hjälper oss genom er förbön. Så kommer många människor att tacka Gud för oss, för den nåd vi fått.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln