Revised Common Lectionary (Complementary)
Psalm 57
Bön och lovsång i nöden
1 För sångmästaren, "Fördärva inte", en sång av David, när han flydde för Saul och var i grottan.
2 Var mig nådig, Gud, var mig nådig!
Ty till dig flyr min själ,
under dina vingars skugga tar jag min tillflykt
till dess att faran är över.
3 Jag ropar till Gud, den Högste,
till Gud, som gör allt för mig.
4 Han sänder sin hjälp från himlen och frälsar mig,
när jag smädas av mina förföljare. Sela.
Gud sänder sin nåd och sin sanning.
5 Min själ är omgiven av lejon,
jag måste ligga bland eldsprutare,
bland människor som har tänder
som spjut och pilar
och tungor skarpa som svärd.
6 Visa din höghet över himlarna, Gud,
och din härlighet över hela jorden.
7 De lägger ut nät för mina fötter,
min själ böjs ner.
De gräver en grop för mig,
men de faller själva i den. Sela.
8 Mitt hjärta är frimodigt, Gud,
mitt hjärta är frimodigt,
jag vill sjunga och lovprisa.
9 Vakna upp, min ära,
vakna upp psaltare och harpa!
Jag vill väcka morgonrodnaden.
10 Jag vill tacka dig bland folken, Herre,
jag vill lovsjunga dig bland folkslagen.
11 Ty din nåd räcker upp till himlen
och din sanning ända upp till skyarna.
12 Visa din höghet över himlarna, Gud,
och din härlighet över hela jorden.
23 När Abigail fick se David, steg hon genast ner från åsnan och föll ner på sitt ansikte inför David och bugade sig mot marken. 24 Hon föll ner för hans fötter och sade: "På mig, min herre, må denna missgärning vila. Men låt din tjänarinna få tala till dig och lyssna på din tjänarinnas ord. 25 Herre, bry dig inte om Nabal, denne onde man, för vad hans namn betyder, det är han. Nabal heter han, och dårskap[a] är han full av. Men jag, din tjänarinna, har inte sett de män som du, min herre, sände.
26 Och nu, min herre, så sant Herren lever, och så sant du själv lever, Herren har hindrat dig från att ådra dig blodskuld och skaffa dig rätt med egen hand. Må det nu gå dina fiender och dem som söker min herres olycka så som det må gå Nabal. 27 Låt nu denna gåva som din tjänarinna har tagit med till min herre, ges åt de män som följer min herre. 28 Förlåt din tjänarinna vad hon har brutit. Ty Herren skall förvisso åt min herre bygga ett hus som kommer att bestå, eftersom min herre för Herrens krig, och man skall inte finna något ont hos dig under hela ditt liv. 29 Om någon står upp för att förfölja dig och vill döda dig, skall min herres liv vara bundet med livets band hos Herren, din Gud. Men dina fienders liv må han lägga i sin slunga och slunga bort. 30 När Herren gör med min herre allt det goda som han har sagt om dig och gör dig till furste över Israel, 31 skall detta inte vara en stötesten för dig eller ge min herre samvetskval att du har utgjutit blod utan orsak och att min herre själv har skaffat sig rätt. När Herren handlar väl med min herre, tänk då på din tjänarinna."
32 Då sade David till Abigail: "Välsignad vare Herren, Israels Gud, som i dag har sänt dig för att möta mig! 33 Välsignat vare ditt förstånd och välsignad vare du själv som i dag har hindrat mig från att ådra mig blodskuld och skaffa mig rätt med egen hand! 34 Men så sant Herren, Israels Gud, lever, han som har hindrat mig från att göra dig något ont: Om du inte hade skyndat dig att komma mot mig, skulle i gryningen ingen av mankön ha funnits kvar av Nabals hus." 35 Därmed tog David emot vad hon hade fört med sig till honom och han sade till henne: "Gå hem i frid! Se, jag har lyssnat till dina ord och jag gör som du vill."
I väntan på Herrens ankomst
7 Vänta alltså tåligt, bröder, tills Herren kommer. Se, hur jordbrukaren tåligt väntar på jordens dyrbara skörd, tills den får höstregn och vårregn. 8 Var också ni tåliga och styrk era hjärtan, ty Herrens ankomst är nära. 9 Klaga inte på varandra, bröder, så blir ni inte dömda. Se, domaren står utanför dörren. 10 Bröder, ta profeterna som talade i Herrens namn till föredömen i att tåligt uthärda lidanden. 11 Vi prisar dem saliga som håller ut. Ni har hört om Jobs uthållighet och sett hur Herren till slut handlade med honom. Herren är rik på kärlek och barmhärtighet.
Trons bön
12 Framför allt, mina bröder, svär inte, vare sig vid himlen eller vid jorden eller vid något annat. Låt ert ja vara ja och ert nej vara nej, så att ni inte drabbas av domen.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln