Revised Common Lectionary (Complementary)
Psalm 12
Klagan över den växande ondskan
1 För sångmästaren enligt sheminit. En psalm av David.
2 Fräls, Herre, ty de fromma är borta,
de trofasta har försvunnit från människors barn.
3 De talar lögn, den ene med den andre,
med hala läppar och dubbelt hjärta talar de.
4 Herre, utrota alla hala läppar,
den tunga som talar stora ord.
5 De säger:
"Genom vår tunga är vi starka,
våra läppar hjälper oss,
vem är herre över oss?"
6 "Eftersom de svaga utsätts för våld
och de fattiga klagar,
vill jag nu gripa in", säger Herren,
"jag skall ge frälsning åt den som längtar därefter."
7 Herrens tal är ett rent tal,
likt silver som rinner ner på jorden,
luttrat i degeln, renat sju gånger.
8 Du, Herre, skall bevara dem,
du skall för evigt beskydda dem för detta släkte.
9 Runt omkring drar ogudaktiga fram,
när uselhet prisas av människors barn.
12 En väg kan synas rätt för en människa,
men till slut kan den leda till döden.
13 Mitt under skratt kan hjärtat värka,
och glädje kan sluta i sorg.
14 Den avfällige uppfylls av sina egna vägar,
en god man håller sig borta från honom.
15 Den okunnige tror varje ord,
den kloke ger akt på sina steg.
16 Den vise fruktar och skyr det onda,
dåren är övermodig och sorglös.
17 En otålig man begår dumheter,
en som smider ränker blir hatad.
18 De oförståndiga ärver dårskap,
de kloka blir krönta med kunskap.
19 Onda måste buga sig för goda,
ogudaktiga vid den rättfärdiges portar.
20 Också av sina närmaste blir den fattige hatad,
men den rike har många vänner.
21 Den som föraktar sin nästa syndar,
lycklig är den som förbarmar sig över de betryckta.
22 De som tänker ut ont far vilse,
de som tänker ut gott får erfara nåd och sanning.
23 Av all möda kommer någon vinning,
tomt prat leder till fattigdom.
24 De visas krona är deras rikedom,
dårarnas dumhet är dumhet.
25 Ett sanningsenligt vittne räddar liv,
den som far med lögn bedrar.
26 Den som fruktar Herren har ett tryggt fäste,
hans barn får där en tillflykt.
27 Herrens fruktan är en källa till liv,
en hjälp att undgå dödens snaror.
28 Talrik skara är kungens ära,
brist på folk blir furstens undergång.
29 Den som är långmodig har gott förstånd,
den som är otålig går långt i dårskap.
30 Sinnesro ger kroppen liv,
avund är röta i benen.
31 Den som förtrycker den arme smädar hans skapare,
den som förbarmar sig över de fattiga ärar honom.
Petrus och Johannes inför Stora rådet
4 Medan Petrus och Johannes talade till folket, kom prästerna, tempelvaktens ledare och sadduceerna emot dem, 2 upprörda över att de undervisade folket och i Jesus predikade uppståndelsen från de döda. 3 De grep dem och höll dem fängslade till nästa dag, eftersom det redan var kväll. 4 Men många av dem som hade hört ordet kom till tro, och antalet män var nu omkring fem tusen.
5 Nästa dag samlades Stora rådets medlemmar i Jerusalem, både äldste och skriftlärda, 6 vidare översteprästen Hannas liksom Kajfas, Johannes och Alexander och alla som var av översteprästerlig släkt. 7 De förde fram apostlarna och började förhöra dem: "Genom vilken kraft eller i vilket namn har ni gjort detta?" 8 Då uppfylldes Petrus av den helige Ande och svarade dem: "Ni folkets rådsherrar och äldste, 9 eftersom vi i dag förhörs med anledning av en välgärning mot en sjuk man och tillfrågas hur han har blivit botad, 10 så skall ni alla och hela Israels folk veta att den här mannen står frisk framför er i kraft av Jesu Kristi, nasaréns, namn. Honom korsfäste ni, men Gud har uppväckt honom från de döda. 11 Jesus är stenen som ni byggnadsarbetare kastade bort, men som blev en hörnsten. [a] 12 Hos ingen annan finns frälsningen. Inte heller finns det under himlen något annat namn, som givits åt människor, genom vilket vi blir frälsta."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln