Revised Common Lectionary (Complementary)

Herren välsignar alla

127 Om inte Herren bygger huset, är byggnadsarbetarnas möda till ingen nytta. Om inte Herren skyddar staden, står vaktposten förgäves på sin plats!

² Det är meningslöst att släpa och slita från tidiga morgonen till sena kvällen, för Gud ger dem som älskar honom vad de behöver, också när de sover.

³ Också barn är en gåva från Gud. Med dem belönar han alla som älskar honom.

⁴ En ung mans söner är som skarpa pilar i händerna på en krigare.

⁵ Lycklig är den man som har sitt koger fyllt med sådana pilar. När fienderna anklagar honom och drar honom inför rätta står hans söner upp för honom.

Tänk på din Skapare när du är ung

12 Låt inte din glädje över att vara ung få dig att glömma din Skapare. Lev för honom när du är ung, innan de mörka åren kommer och du inte längre kan njuta av livet.

² Då är det för sent att tänka på honom, när solen och ljuset och månen och stjärnorna blir dunkla för dina gamla ögon, och då de mörka molnen hopar sig på himlen.

³ Det kommer nämligen en tid när din kropp kommer att darra av ålder, då dina ben som nu är starka blir svaga, då dina tänder blir för få för att tugga den mat du äter. Du kanske också rentav blir blind.

⁴ Då ska du knipa ihop munnen medan du äter, för du saknar dina tänder. Ja, då kommer du att vakna samtidigt med fåglarna tidigt om morgonen, men du kommer inte att höra dem, eftersom du är döv. Och när du talar så gör du det med darrande stämma.

⁵ Du kommer att frukta varje uppförsbacke och våldet på gatorna kommer att skrämma dig. Du är nu en gammal vithårig man som stapplar fram, utan sexuella begär. Du står vid dödens port och på väg till ditt eviga hem, och de sörjande skymtar man redan borta på gatan.

⁶ Ja, kom ihåg din Skapare medan du är ung, innan silvertråden klipps av, guldskålen krossas, vattenkrukan vid brunnen slås i bitar och hjulet stannar och faller ner.

⁷ Gör det innan kroppen vänder tillbaka till jorden, som den en gång kom från, och livsanden vänder tillbaka till Gud, som gav den.

⁸ Ja, allt är meningslöst, säger Predikaren, fullkomligt tomt och innehållslöst.

¹³ Detta är min slutsats: ha respekt för Gud och lyd hans befallningar, för det är människans absoluta skyldighet.

¹⁴ Gud kommer nämligen att döma oss för allt vad vi gör, och för det vi inte gjort, vare sig det är gott eller ont.

Oroa er inte!

²² Sedan vände han sig till lärjungarna och sa: Oroa er inte över om ni har tillräckligt med mat att äta eller kläder att ha på er,

²³ för livet består av mycket mer än bara mat och kläder.

²⁴ Titta på korparna! De planterar inte och skördar inte, och de har inga lador att lagra sin mat i, och ändå klarar de sig bra. Gud ger dem mat. Tror ni inte att ni är mycket mer värda för honom än några fåglar!

²⁵ Och vad tjänar det dessutom till att oroa sig? För det med sig något gott? Kan det förlänga era liv med ett enda ögonblick? Naturligtvis inte.

²⁶ Om ni nu inte kan förlänga era liv med en enda sekund, varför bekymrar ni er om allt annat?

²⁷ Se på liljorna hur de blommar. De kan varken spinna eller väva, och ändå var inte Salomo i all sin glans så fint klädd som de.

²⁸ Om nu Gud låter gräset, som står där den ena dagen och som är borta nästa, få växa i all sin skönhet, tvivlar ni då på att han kan försörja er?

²⁹ Oroa er alltså inte för vad ni ska äta eller dricka. Låt inte sådant bekymra er.

³⁰ För ni vill väl inte leva som människor som inte känner Gud? Men han vet vad ni behöver.

³¹ Och om ni sätter Guds rike först, ska ni också få allt annat ni behöver.