Revised Common Lectionary (Complementary)
11 För ditt namns skull, Herre,
förlåt min synd,
för den är stor.
12 (A) Den som vördar[a] Herren
undervisar han om vägen
han ska välja.
13 (B) Hans själ ska vila i det goda,
och hans ättlingar ska ärva landet.
14 (C) Herren är förtrolig
med dem som vördar honom,
sitt förbund gör han känt för dem[b].
15 (D) Mina ögon ser alltid
upp till Herren,
för han drar mina fötter ur nätet.
16 Vänd dig till mig
och förbarma dig över mig,
för jag är ensam och betryckt.
17 Mitt hjärtas ångest är stor.
För mig ut ur min nöd!
18 (E) Se hur plågad och trött jag är,
förlåt mig alla mina synder.
19 (F) Se mina fiender,
de är många och hatar mig
med våldsamt hat.
20 Bevara min själ och rädda mig,
låt mig inte behöva skämmas,
för jag flyr till dig.
19 (A) Bättre vara fattig
och hederlig
än vara falsk i sitt tal
och en dåre.
2 (B) Att sakna kunskap är illa nog,
men den som rusar i väg
missar målet.
3 Människans dårskap
fördärvar hennes väg,
men hennes hjärta vredgas
på Herren.
4 (C) Rikedom ger många vänner,
men den fattige mister
den vän han har.
5 (D) Ett falskt vittne blir inte ostraffat,
den som främjar lögn
kommer inte undan.
6 Många söker en furstes välvilja,
alla är vänner till den givmilde.
7 (E) Den fattige blir avskydd
av alla sina släktingar,
även hans vänner
fjärmar sig från honom –
han jagar dem med ord,
men de är borta[a].
8 Den som vinner vett
älskar sitt liv,
den som tar vara på insikt
finner lycka.
9 (F) Ett falskt vittne blir inte ostraffat,
den som främjar lögn ska förgås.
10 (G) Det passar inte att dåren lever i lyx,
än mindre att en slav
råder över furstar.
11 (H) Förstånd gör en människa
tålmodig,
det är hennes ära
att förlåta en försyndelse.
12 (I) En kungs vrede
är som ett lejons rytande,
hans välvilja är som dagg
på gräset.
13 (J) En dåraktig son är sin fars fördärv,
en hustrus gnat
ett ständigt takdropp.
14 (K) Gård och gods ärvs från fäderna,
en förståndig hustru
får man från Herren.
15 (L) Lättja försänker i dvala,
den håglöse får hungra.
16 (M) Den som håller budet
bevarar sitt liv,
den som inte ger akt på sin väg
ska dö.
17 (N) Den som ömmar för den fattige
lånar åt Herren
och lönas av honom
för det goda han gjort.
11 (A) Detta är det budskap som ni har hört från början: att vi ska älska varandra. 12 (B) Vi ska inte vara som Kain, som var av den onde och mördade sin bror. Och varför mördade han honom? För att Kains gärningar var onda men hans brors rättfärdiga.
13 (C) Bröder[a], var inte förvånade om världen hatar er. 14 (D) Vi vet att vi har gått över från döden till livet, eftersom vi älskar bröderna. Den som inte älskar är kvar i döden. 15 (E) Den som hatar sin broder är en mördare, och ni vet att ingen mördare har evigt liv i sig. 16 (F) Genom att han gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken. Så är också vi skyldiga att ge våra liv för våra bröder. 17 (G) Om någon har jordiska ägodelar och ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom?
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation