Revised Common Lectionary (Complementary)
Psalm 106
Herrens nådegärningar och Israels otro
1 Halleluja!
Tacka Herren, ty han är god,
ty hans nåd varar i evighet.
2 Vem kan berätta om Herrens väldiga gärningar
och förkunna allt hans lov?
3 Saliga är de som håller fast vid det rätta,
som alltid handlar rättfärdigt.
4 Tänk på mig, Herre, efter din nåd mot ditt folk,
kom till mig med din frälsning,
5 så att jag kan se dina utvaldas lycka,
glädja mig med ditt folks glädje
och berömma mig tillsammans med din arvedel.
6 Vi har syndat liksom våra fäder,
vi har gjort illa, vi har varit ogudaktiga.
13 Men snart glömde de hans gärningar,
de väntade inte på hans råd.
14 De greps av lystnad i öknen
och frestade Gud i ödemarken.
15 Då gav han dem vad de begärde
men sände tärande sjukdom bland dem.
16 I lägret fylldes de av avund mot Mose och mot Aron,
Herrens helige.
17 Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan,
den övertäckte Abirams hop.
18 Eld började brinna i deras läger,
en låga brände upp de ogudaktiga.
19 De gjorde en kalv vid Horeb
och tillbad en avgudabild.
20 Sin härlighet bytte de bort
mot bilden av en oxe som äter gräs.
21 De glömde Gud, sin frälsare,
som hade gjort så stora ting i Egypten,
22 så underbara verk i Hams land,
så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.
23 Han sade att han skulle förgöra dem.
Men Mose, hans utvalde,
trädde fram som medlare inför honom
för att vända bort hans vrede,
så att den inte förgjorde dem.
47 Fräls oss, Herre, vår Gud,
och församla oss från hednafolken,
så att vi får prisa ditt heliga namn
och berömma oss av att lova dig.
48 Lovad vare Herren, Israels Gud,
från evighet till evighet!
Och allt folket skall säga: "Amen."
Halleluja!
9 Men tag dig till vara och akta dig väl, så att du inte glömmer vad dina ögon såg och inte låter det vika ifrån ditt hjärta under alla dina livsdagar utan berättar för dina barn och barnbarn 10 vad som skedde den dag då du stod inför Herren, din Gud, vid Horeb, då Herren sade till mig: "Samla folket till mig, jag vill låta dem höra mina ord, och de skall lära sig dem så att de fruktar mig så länge de lever på jorden, och de skall lära sina barn dem." 11 Ni trädde då fram och stannade vid bergets fot. Berget brann i eld ända upp till himlen, och där var mörker, moln och töcken. 12 Och Herren talade till er ur elden. Ni hörde orden men såg ingen gestalt, ni hörde endast rösten. 13 Han förkunnade för er sitt förbund som han befallde er att hålla, de tio orden, och han skrev dem på två stentavlor. 14 Herren befallde mig på den tiden att jag skulle lära er stadgar och föreskrifter som ni skulle följa i det land dit ni drar för att ta det i besittning.
6 När du lägger fram detta för bröderna, är du en god Kristi Jesu tjänare, som får sin näring av trons och den goda lärans ord som du har följt. 7 Men det gudlösa, gamla struntpratet skall du visa ifrån dig. Öva dig i stället i gudsfruktan. 8 Ty kroppsövning är i någon mån nyttig, men gudsfruktan är på allt sätt nyttig, eftersom den har löfte om liv, både för den här tiden och den kommande - 9 det ordet är tillförlitligt och på allt sätt värt att tas emot. 10 Det är därför vi arbetar och kämpar, ty vi har satt vårt hopp till Gud, som ger liv och är Frälsaren för alla människor, först och främst för de troende.[a] 11 Detta skall du inskärpa och lära ut.
12 Ingen får förakta dig för att du är ung, utan var ett föredöme för de troende i ord och gärning, i kärlek, trohet och renhet. 13 Fortsätt att föreläsa Skriften och att förmana och undervisa tills jag kommer. 14 Försumma inte nådegåvan i dig, den som du fick genom profetord, när de äldste lade händerna på dig. 15 Tänk på detta och lev i detta, så att alla kan se dina framsteg. 16 Ge akt på dig själv och på din undervisning, och håll troget ut med den. När du gör det, frälser du både dig själv och dem som lyssnar på dig.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln