Revised Common Lectionary (Complementary)

Kaf

Bokrullen

⁸ Men du människobarn, hör vad jag talar till dig. Var inte upprorisk som detta upproriska släkte. Öppna din mun och ät vad jag ger dig." ⁹ Och jag såg en hand räckas ut mot mig, och i den såg jag en bokrulle. ¹⁰ Han bredde ut den framför mig, och den var fullskriven på insidan och utsidan. Och där var klagosånger, suckan och jämmerrop uppskrivna.

3 Han sade till mig: "Du människobarn, ät vad du ser framför dig! Ät upp denna rulle och gå och tala till Israels hus." ² Jag öppnade min mun, och han gav mig rullen att äta. ³ Han sade till mig: "Du människobarn, mätta din mage och fyll din buk med den rulle som jag nu ger dig." Jag åt, och den var söt som honung i min mun.

Profeten sänds till det upproriska Israel

⁴ Han sade till mig: "Du människobarn, gå till Israels hus och tala mina ord till dem. ⁵ Ty du blir inte sänd till ett folk med främmande språk och obegripligt tal, utan till Israels hus, ⁶ inte till många folk med främmande språk och obegripligt tal som du inte förstår. Om jag sände dig till sådana skulle de lyssna på dig. ⁷ Men Israels hus vill inte lyssna på dig, ty de vill inte lyssna på mig. Hela Israels hus har hårda pannor och förhärdade hjärtan. ⁸ Se, jag gör ditt ansikte hårt som deras ansikten och din panna hård som deras pannor. ⁹ Jag gör din panna hård som diamant, hårdare än flinta. Frukta inte för dem och bli inte förskräckt, ty de är ett upproriskt släkte." ¹⁰ Och han sade till mig: "Du människobarn, allt vad jag talar till dig skall du ta till ditt hjärta och höra med dina öron. ¹¹ Gå till dina landsmän i fångenskapen och säg till dem: Så säger Herren, Herren - vare sig de lyssnar eller inte."

Apostelns försvarstal

¹⁶ Jag upprepar: ingen får ta mig för en dåre. Men när ni nu gör det, ta då emot mig som en dåre, så att också jag kan berömma mig lite. ¹⁷ Vad jag nu säger, det säger jag inte som Herren skulle säga utan som i dårskap, i den fasta övertygelsen att jag har skäl att berömma mig. ¹⁸ Eftersom många berömmer sig själva, vill också jag göra det. ¹⁹ Ni står gärna ut med dårar, ni som är så kloka. ²⁰ Ni finner er i att man gör er till slavar, att man utnyttjar och utsuger er, att man uppträder utmanande och slår er i ansiktet. ²¹ Till min skam måste jag säga att vi har varit för svaga till det.

Men vad andra vågar skryta med - jag talar som en dåre - det vågar jag också. ²² Är de hebreer? Det är jag också. Är de israeliter? Det är jag också. Är de Abrahams barn? Det är jag också. ²³ Är de Kristi tjänare? Det är jag ännu mer, för att nu tala likt en dåre. Jag har arbetat mer, suttit i fängelse mer, fått hugg och slag i överflöd och ofta svävat i livsfara. ²⁴ Av judarna har jag fem gånger fått fyrtio gisselslag, så när som på ett,^{[a] 25} tre gånger har jag blivit piskad med spö, en gång har jag blivit stenad, tre gånger har jag lidit skeppsbrott, ett helt dygn låg jag i det djupa vattnet. ²⁶ Jag har ofta varit på resor, utstått faror på floder, faror bland rövare, faror från landsmän, faror från hedningar, faror i städer, i öknar och på hav, faror bland falska bröder, ²⁷ allt under arbete och slit, ofta under vaknätter, under hunger och törst, ofta utan mat, frusen och naken. ²⁸ Förutom allt detta har jag den dagliga uppgiften, omsorgen om alla församlingarna. ²⁹ Vem är svag utan att jag är svag? Vem kommer på fall utan att jag blir upptänd av iver? ³⁰ Om jag måste berömma mig, vill jag berömma mig av min svaghet. ³¹ Herren Jesu Gud och Fader, som är välsignad i evighet, vet att jag inte ljuger. ³² I Damaskus lät kung Aretas^[b] ståthållare bevaka staden för att gripa mig. ³³ Och från en öppning firades jag ner i en korg utefter muren och undkom honom.