Revised Common Lectionary (Complementary)

En bön för kungen

^1-2 Herren ska vara med dig den dag då du möter svårigheter! Vår stamfar Jakobs Gud ska hålla dig borta från allt ont!

³ Han ska sända dig hjälp från sitt tempel på berget Sion.

⁴ Han kommer ihåg de gåvor du har gett honom, dina offer och brännoffer.

⁵ Han vill ge dig vad du längtar efter och låter dig lyckas med alla dina planer.

⁶ Vi ska jubla vid nyheterna om din seger och låta våra flaggor vaja som lovsång till Gud för allt som han har gjort! Herren besvarar alla dina böner!

⁷ Herren ger kungen seger. Det vet jag att han gör! Han hör mig från sin heliga himmel och ger mig stora segrar.

⁸ Många folk litar på arméer och vapen, men vi sätter vårt hopp till Herren, vår Gud.

⁹ Dessa folk går under och försvinner, men vi ska resa oss och stå starka och fasta!

¹⁰ Ge seger till vår kung, Herre! Herre, hör när vi ropar till dig!

Molnet och elden över tabernaklet

¹⁵ Den dag då tabernaklet restes vilade molnet över det. På kvällen och under natten blev molnet i stället till en eld,

¹⁶ och så förblev det även i fortsättningen. Molnet som fanns där på dagen såg ut som en eld om natten.

¹⁷ När molnet än höjde sig från tältet bröt hela Israel upp och följde det till den plats där det stannade, och där slog man läger.

¹⁸ Så fortsatte vandringen, allt efter Herrens befallning. Där han sa till dem att stanna, där stannade de och blev kvar på den platsen så länge molnet stod stilla.

¹⁹ Om molnet stod stilla länge, stannade de också länge. Men om molnet bara stannade några dagar, var folket också kvar bara några dagar, för det hade Herren gett befallning om.

^20-21 Ibland stannade molnet bara över natten och flyttade sig redan följande morgon, men dag eller natt, närhelst det flyttade sig, bröt folket upp och följde efter.

²² Och om molnet dröjde över tabernaklet två dagar, en månad eller ett helt år, blev Israels folk kvar lika länge. Men så snart molnet flyttade sig, följde folket efter.

²³ På Herrens befallning slog de läger eller gick vidare, och vad Herren än gav order om till Mose, det gjorde man.

Guds underbara tron

4 När jag sedan tittade upp, såg jag en dörr som var öppen i himlen. Och samma röst som jag hade hört förut, som lät som en kraftig trumpetstöt, talade till mig och sa: Kom hit upp, så ska jag visa dig vad som ska hända i framtiden!

² Guds Ande grep mig och i samma ögonblick befann jag mig i himlen och såg en tron och någon som satt på den.

³ Väldiga ljusknippen sköt ut från honom, som från en blixtrande diamant eller en gnistrande rubin. Och omkring tronen glimmade en regnbåge, som var som smaragd.

⁴ Runt tronen stod tjugofyra mindre troner, och på dem satt tjugofyra äldste. Alla var klädda i vita kläder, och hade segerkransar på sina huvuden.

⁵ Från tronen kom blixtar och dunder, och inne i åskmullret hördes röster. Alldeles framför tronen brann sju facklor, som representerade Guds sju andar.

⁶ Framför tronen låg ett glittrande kristallhav. Fyra levande väsen, översållade av ögon både framtill och baktill, stod runt tronens fyra sidor.

⁷ Den första av dessa varelser såg ut som ett lejon, den andra liknade en tjur, den tredje hade en människas ansikte, och den fjärde var som en örn, med vingarna utsträckta som i flykt.

⁸ Varje varelse hade sex vingar, och mittpartierna av deras vingar var övertäckta av ögon. Dag och natt sa de utan uppehåll: Helig, helig, helig är Herren Gud allsmäktig - han som var och som är och som ska komma.