Revised Common Lectionary (Complementary)
Tacksamhet för seger över fiender
118 Tacka Herren, för han är god! Hans nåd varar i evighet.
2 Låt Israels folk prisa honom med just de orden: Hans nåd varar i evighet!
14 Han är min styrka och min sång i stridens hetta, och nu har han låtit mig segra.
15-16 Lyssna till glädjeropen och sången från Guds folk: Herren har med makt utfört sina väldiga gärningar. Han har lyft sin hand till segertecken!
17 Jag behöver inte dö, i stället får jag leva och berätta vad han gjort.
18 Herren har straffat mig hårt, men inte överlämnat mig åt döden.
19 Öppna templets portar för mig! Jag vill gå in genom dem och ge honom mitt tack!
20 Dessa portar är Herrens portar, och endast de som tjänar Herren, får gå in genom dem.
21 Herre, jag tackar dig innerligt för att du har besvarat min bön och räddat mig.
22 Den sten som inte dög åt byggnadsarbetarna har nu blivit en hörnsten.
23 Detta är Herrens verk, det är fantastiskt att få se det med egna ögon.
24 Herren har förberett denna festdag för oss, därför är vi glada och jublar.
Skapelsen
1 Allt började när Gud skapade himlen och jorden.
2 Först var jorden ett formlöst och tomt kaos, och Guds Ande svävade över de mörka dimmorna.
3 Då sa Gud: Ljus, bli till. Då blev det ljust.
4-5 Gud var nöjd med ljuset och skilde det från mörkret. Han kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Tillsammans utgjorde de den första dagen.
6 Sedan sa Gud: Låt dimmorna skilja på sig för att forma himlen där uppe och haven där nere.
7-8 Gud skapade på så sätt himlen och skilde dimman ovanför från vattnet nedanför. Allt detta hände den andra dagen.
9-10 Sedan sa Gud: Låt vattnet under himlen samlas så att torrt land kommer fram. Det blev så och Gud kallade det torra jord, och vattnet kallade han hav. Gud var nöjd
11-12 och fortsatte: Låt det ur jorden växa fram alla sorters gräs och fröbärande växter och fruktträd med kärnor i frukten, så att fröna och kärnorna på nytt ger upphov till de slags växter och frukter som de kommit ifrån. Det blev så, och Gud var nöjd.
13 Allt detta hände den tredje dagen.
14-15 Sedan sa Gud: Låt det bli skinande ljus på himlen för att lysa upp jorden och skilja dagen från natten. De ska bestämma årstiderna på jorden och utmärka dagarna och åren. Det blev så,
16 för Gud skapade två stora ljus, solen och månen, som skulle lysa över jorden, det större ljuset, solen, för att lysa på dagen och det mindre ljuset, månen, för att lysa på natten. Han skapade också stjärnorna.
17 Gud placerade dem alla på himlen för att upplysa jorden,
18 härska över dagen och natten och skilja ljuset från mörkret. Gud var nöjd.
19 Allt detta hände den fjärde dagen.
Jordiska och himmelska kroppar
35 Men någon kanske frågar: Hur kommer de döda att uppstå? Vilket slags kroppar kommer de att få?
36 Vilken dum fråga! Du kan finna svaret i din egen trädgård. När du sår ett sädeskorn i marken, växer det inte upp och blir till en planta om det inte dör först.
37 När det gröna skottet kommer upp ur jorden är det mycket olikt säden som du först sådde, för det enda du lägger i jorden är ett obetydligt litet vetekorn, eller vad det nu är, som du sår.
38 Sedan ger Gud det en ny, vacker kropp av precis det slag som han vill att det ska ha, och olika slags plantor kommer från olika slags frön.
39 Och alldeles som det finns olika slags säd och plantor, så finns det också olika slags kroppar. Mänskliga varelser, djur, fiskar och fåglar är alla olika.
40 Änglarna i himlen har kroppar som är mycket olika våra, och deras skönhet är en annan än vår.
41 Solen har en skönhet och månen och stjärnorna en annan. Och stjärnorna skiljer sig från varandra i skönhet och klarhet.
42 På samma sätt är våra jordiska kroppar, som dör och förmultnar, annorlunda än de kroppar vi ska få när vi kommer tillbaka till livet, för de ska aldrig dö.
43 De kroppar som vi har nu är dödliga och begravs därför, men de uppstår till odödlighet.
44 Nu är de svaga, döende kroppar, men när vi får liv igen kommer de att vara fyllda av skönhet och styrka. När döden rör vid dem nu är de bara mänskliga kroppar, men när de uppstår ska de vara övernaturliga kroppar. För alldeles som det finns naturliga, mänskliga kroppar, så finns det också övernaturliga, andliga kroppar.
45 Skriften säger oss att den förste mannen, Adam, blev en levande varelse, men Kristus blev en livgivande ande, och är därför större.
46 Först har vi alltså dessa mänskliga kroppar, och senare ger Gud oss andliga, himmelska kroppar.
47 Adam skapades av jordens mull, men Kristus kom från himlen.
48 Varje mänsklig varelse har en kropp precis som Adam hade, skapad av jord, men alla som blir Kristi tillhörigheter kommer att få samma slags kropp som han ä en kropp fr¦n himlen.
49 Alldeles som var och en av oss har en likadan kropp som Adam hade, så kommer vi en dag att få en likadan kropp som Kristus har.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®