Revised Common Lectionary (Complementary)
12 (A) Saligt är det folk
som har Herren till sin Gud,
det folk han har utvalt
till sin arvedel.
13 Från himlen blickar Herren ner,
han ser alla människors barn,
14 (B) från sin boning betraktar han
alla som bor på jorden.
15 (C) Han formar alla deras hjärtan,
han förstår alla deras verk.
16 (D) En kung segrar inte
genom stor armé,
en hjälte räddar sig inte
genom stor styrka.
17 (E) En häst ger inget hopp om seger,
med all sin kraft räddar den inte.
18 (F) Men Herrens ögon ser till dem
som vördar honom,
till dem som hoppas på hans nåd,
19 (G) för att rädda deras själ från döden
och hålla dem vid liv
i hungerns tid.
20 (H) Vår själ väntar på Herren,
han är vår hjälp
och vår sköld.
21 I honom gläder sig vårt hjärta,
vi förtröstar på hans heliga namn.
22 Låt din nåd vila över oss, Herre!
Vi sätter vårt hopp till dig.
Vid berget Sinai
19 På den dag då den tredje månaden[a] började efter Israels barns uttåg ur Egyptens land kom de till Sinai öken. 2 (A) De bröt nämligen upp från Refidim och kom till Sinai öken och slog läger i öknen. Israel slog läger där mitt emot berget,[b] 3 (B) och Mose steg upp till Gud.
Då ropade Herren till honom uppifrån berget: ”Så ska du säga till Jakobs hus, så ska du förkunna för Israels barn: 4 (C) Ni har själva sett vad jag har gjort med egyptierna och hur jag har burit er på örnvingar[c] och fört er till mig. 5 (D) Om ni nu hör min röst och håller mitt förbund, ska ni av alla folk vara min dyrbara egendom[d], för hela jorden är min. 6 (E) Ni ska för mig vara ett rike av präster och ett heligt folk[e]. Detta är vad du ska tala till Israels barn.”
7 När Mose återvände kallade han samman de äldste bland folket och lade fram för dem allt som Herren hade befallt honom. 8 (F) Allt folket svarade med en mun: ”Allt som Herren har sagt vill vi göra.” Mose gick då tillbaka till Herren med folkets svar.
9 Och Herren sade till Mose: ”Se, jag ska komma till dig i ett tjockt moln, för att folket ska höra när jag talar med dig och sedan för alltid tro på dig.” Mose framförde folkets svar till Herren.
Anden utgjuts på pingstdagen
2 (A) När pingstdagen[a] kom var de alla samlade. 2 (B) Då hördes plötsligt från himlen ett dån som när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt. 3 (C) Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem. 4 (D) Alla uppfylldes av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala.
5 I Jerusalem bodde fromma judiska män från alla folk under himlen. 6 När dånet hördes samlades folkskaran, och alla var skakade eftersom var och en hörde sitt eget språk talas. 7 Häpna och förundrade frågade de: "Är de inte galileer, alla de som talar? 8 Hur kan då var och en av oss höra sitt eget modersmål? 9 Vi är parter, meder och elamiter, vi bor i Mesopotamien, Judeen och Kappadokien, i Pontus och Asien[b], 10 i Frygien och Pamfylien, i Egypten och i trakterna kring Kyrene i Libyen, vi är inflyttade från Rom, 11 vi är judar och proselyter[c], kretensare och araber – ändå hör vi dem tala på våra egna språk om Guds väldiga gärningar!"
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation