Revised Common Lectionary (Complementary)

¹¹ Hjälp mig att leva som du vill, Herre. Jag vill vara trogen mot dig och göra vad du har sagt. Ge mig en längtan efter att ära och lyda dig.

¹² Av hela mitt hjärta vill jag tacka dig, Herre. Jag vill ära ditt namn i evighet,

¹³ därför att din kärlek är gränslös! Du har räddat mig från en säker död.

¹⁴ Gud, självbelåtna och fräcka människor motarbetar mig. Grymma och gudlösa män försöker döda mig.

¹⁵ Men du är barmhärtig och god, Herre. Du visar alltid tålamod och är fylld av kärlek och sanning.

¹⁶ Visa medlidande med mig! Styrk mig och rädda mig.

¹⁷ Bevisa din godhet mot mig. Då ska alla som hatar mig skämmas eftersom du, Herre, har hjälpt mig och tröstat mig.

¹⁸ Vilken dumhet och okunnighet! Gud har stängt deras ögon så att de inte kan se och slutit till deras sinnen så att de inte kan förstå.

¹⁹ Tänk att de aldrig stannar upp för att fundera över detta: Det är ju bara ett stycke trä! Jag har eldat upp en del av det för att få värme och kunna baka bröd och steka kött. Hur kan resten av det vara en gud? Skulle jag falla ner för ett stycke trä?

²⁰ Den stackars vilseledde dåren håller sig till det som är aska. Han litar på något som inte alls kan hjälpa honom, och han frågar sig inte hur detta skulle kunna vara möjligt.

Av frukten känner man trädet

¹⁵ Akta er för falska lärare. De kommer förklädda som oskyldiga får, men i verkligheten är de glupska vargar som vill slita sönder er.

¹⁶ Ni kan upptäcka dem genom deras handlingssätt, på samma sätt som man känner igen ett träd på dess frukt. Man plockar ju inte vindruvor på törnbuskar eller fikon på tistlar.

¹⁷ Olika slags fruktträd känner man lätt igen genom att titta på deras frukt.

¹⁸ Det träd, som bär frukt som smakar bra, bär aldrig oätlig frukt. Och det träd som ger dålig frukt kan inte samtidigt ge god frukt.

¹⁹ De träd, som bär frukt som man inte kan äta, hugger man ner och bränner upp.

²⁰ Det är alltså på frukten man känner igen ett träd eller en person.