Revised Common Lectionary (Complementary)
Stilla förtröstan
131 Herre, jag är inte stolt och högfärdig. Jag tror inte att jag är bättre än andra, och jag låtsas inte att jag vet allt och klarar allt.
2 Istället är jag lugn och lika stilla inför Herren som ett barn som ligger i sin mors armar. Ja, jag är nöjd och trygg hos dig.
3 Israel, du borde också lita på Herren, både nu och i framtiden.
Jeremia uppmanar till underkastelse
27 Detta budskap kom från Herren till Jeremia i början av Josias son Jojakims regeringstid i Juda:
2 Gör ett ok och spänn fast det på din nacke med läderremmar, som om det var ett ok för en oxe.
3 Skicka sedan bud till kungarna i Edom, Moab, Ammon, Tyrus och Sidon genom deras ambassadörer i Jerusalem
4 och säg: Tala om för era herrar att härskarornas Herre, Israels Gud, sänder er detta budskap:
5 Genom min väldiga makt har jag skapat jorden och alla människor och djur. Allt detta ger jag till vem jag vill.
6 Därför har jag nu gett alla era länder till kung Nebukadnessar i Babylon. Han är mitt ombud. Jag har överlämnat all er boskap till honom att göra vad han vill med.
7 Alla folk ska tjäna honom och hans son och sonson tills deras tid är ute, och då ska många folk och mäktiga kungar erövra Babylon och göra dess folk till sina slavar.
8 Överlämna er till honom och tjäna honom. Ta på er Babylons ok! Jag kommer att straffa det folk som vägrar att bli dess slavar. Över det landet ska jag sända krig, hungersnöd och pest, tills Nebukadnessar har intagit det.
9 Lyssna inte på era falska profeter, spåmän, drömmare, medier och magiker, som säger att kungen i Babylon inte ska göra er till slavar.
10 De är lögnare allesammans, och om ni följer deras råd och vägrar att överlämna er till kungen i Babylon, ska jag fördriva er ur ert land och föra er till undergång långt bort i ett främmande land.
11 Men den som överlämnar sig till kungen i Babylon ska få tillåtelse att stanna kvar i sitt eget land och bruka det som tidigare.
16 Jag talade gång på gång till prästerna och allt folket och sa: Herren säger: Lyssna inte till era profeter, som påstår att de guldbägare som tagits från templet snart ska återlämnas från Babylon. Det är lögn alltsammans.
17 Hör inte på dem! Kapitulera för kungen i Babylon, så får ni leva, annars blir hela staden fördärvad.
18 Om de verkligen är Herrens profeter, kan de be till Herren, härskarornas Gud, så att de guldkärl som ännu finns kvar här i templet och de som finns i palatset hos kungen i Juda och i palatsen i Jerusalem inte ska bli bortförda till Babylon tillsammans med er!
19-21 Herren, härskarornas Gud, säger nämligen:Kopparpelarna som står framför templet, det stora kopparkaret på tempelgården, metallställningen och alla de andra tillbehören i templet som lämnades kvar här när Nebukadnessar, kungen i Babylon, förde bort alla betydelsefulla personer i Juda och Jerusalem till Babylon tillsammans med Jojakims son Jekonja, kungen i Juda,
22 ja, de ska föras bort till Babylon och bli kvar där tills jag sänder tillbaka dem igen. Jag ska nämligen låta dem återvända hit till Jerusalem.
18 Men Gud visar sin vrede från himlen mot alla ogudaktiga och onda människor, som i sin orättfärdighet avvisar sanningen,
19 för egentligen har de redan fått kunskap om Gud. Gud har nämligen gett oss alla möjlighet att förstå sanningen om honom.
20 Ända sedan tidens början har människorna kunnat se jorden och himlen och allt som Gud har skapat, och de har känt till hans existens och väldiga, eviga makt. Därför finns det ingen ursäkt!
21 Trots att de alltså kände Gud ville de aldrig erkänna det, be till honom eller tacka honom för hans dagliga omvårdnad. I stället hade de egna idéer om honom och resultatet blev att de blev alltmer förvirrade.
22 De påstod sig vara visa utan Gud, men blev i stället fullkomliga dårar.
23 Och i stället för att be till den evige, levande Guden, gjorde de egna avgudar av trä och sten, och formade dem så att de liknade fåglar och djur och ormar och dödliga människor.
24 Gud tillät dem därför att ägna sig åt det de helst ville. Deras begär ledde till avskyvärda och onaturliga sexuella handlingar.
25 I stället för att tro det som de visste var sanningen om Gud, valde de med berått mod att tro lögner. De bad till sådant som Gud har skapat, i stället för att tjäna Skaparen, han som bör prisas och tillbes i all evighet.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®