Revised Common Lectionary (Complementary)

¹² Saligt är det folk vars Gud HERREN är, det folk som han har utvalt till arvedel åt sig.

¹³ Ja, från himmelen skådade HERREN ned, han såg alla människors barn.

¹⁴ Från sin boning blickade han ned till alla dem som bo på jorden,

¹⁵ han som har danat allas deras hjärtan, han som aktar på alla deras verk.

¹⁶ En konung segrar icke genom sin stora styrka, en hjälte räddas icke genom sin stora kraft.

¹⁷ Förgäves väntar man sig seger genom hästar, med all sin styrka rädda de icke.

¹⁸ Se, HERRENS öga är vänt till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd;

¹⁹ han vill rädda deras själ från döden och behålla dem vid liv i hungerns tid.

²⁰ Vår själ väntar efter HERREN; han är vår hjälp och sköld.

²¹ Ty i honom gläder sig vårt hjärta, vi förtrösta på hans heliga namn.

²² Din nåd, HERRE, vare över oss, såsom vi hoppas på dig.

19 På den dag då den tredje månaden ingick efter Israels barns uttåg ur Egyptens land kommo de in i Sinais öken.

² Ty de bröto upp från Refidim och kommo så till Sinais öken och lägrade sig i öknen; Israel lägrade sig där mitt emot berget.

³ Och Mose steg upp till Gud; då ropade HERREN till honom uppifrån berget och sade: »Så skall du säga till Jakobs hus, så skall du förkunna för Israels barn:

⁴ 'I haven själva sett vad jag har gjort med egyptierna, och huru jag har burit eder på örnvingar och fört eder till mig.

⁵ Om I nu hören min röst och hållen mitt förbund, så skolen I vara min egendom framför alla andra folk, ty hela jorden är min;

⁶ Och I skolen vara mig ett rike av präster och ett heligt folk.' Detta är vad du skall tala till Israels barn.

⁷ När Mose kom tillbaka, sammankallade han de äldste i folket och förelade dem allt detta som HERREN hade bjudit honom.

⁸ Då svarade allt folket med en mun och sade: »Allt vad HERREN har talat vilja vi göra.» Och Mose gick tillbaka till HERREN med folkets svar.

⁹ Och HERREN sade till Mose: »Se, jag skall komma till dig i en tjock molnsky, för att folket skall höra, när jag talar med dig, och så tro på dig evärdligen.» Och Mose framförde folkets svar till HERREN.

2 När sedan pingstdagen var inne, voro de alla församlade med varandra.

² Då kom plötsligt från himmelen ett dån, såsom om en våldsam storm hade dragit fram; och det uppfyllde hela huset där de sutto.

³ Och tungor såsom av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på dem, en på var av dem.

⁴ Och de blevo alla uppfyllda av helig ande och begynte tala andra tungomål, efter som Anden ingav dem att tala.

⁵ Nu bodde i Jerusalem fromma judiska män från allahanda folk under himmelen.

⁶ Och när dånet hördes, församlade sig hela hopen, och en stor rörelse uppstod, ty var och en hörde sitt eget tungomål talas av dem.

⁷ Och de uppfylldes av häpnad och förundran och sade: »Äro de icke galiléer, alla dessa som här tala?

⁸ Huru kommer det då till, att var och en av oss hör sitt eget modersmål talas?

⁹ Vi må vara parter eller meder eller elamiter, vi må hava vårt hem i Mesopotamien eller Judeen eller Kappadocien, i Pontus eller provinsen Asien,

¹⁰ i Frygien eller Pamfylien, i Egypten eller i Libyens bygder, åt Cyrene till, eller vara hitflyttade främlingar från Rom,

¹¹ vi må vara judar eller proselyter, kretenser eller araber, alla höra vi dem på våra egna tungomål tala om Guds väldiga gärningar.»