Revised Common Lectionary (Complementary)

134 En vallfartssång. Upp, välsignen HERREN, alla I HERRENS tjänare, I som stån om natten i HERRENS hus.

² Lyften edra händer upp mot helgedomen och välsignen HERREN.

³ HERREN välsigne dig från Sion, han som har gjort himmel och jord.

³² Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.

³³ Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.

³⁴ Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag håller vakt vid dörrposterna i mina portar.

³⁵ Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.

³⁶ Men den som går miste om mig han skadar sig själv;

³⁷ alla de som hata mig, de älska döden.

9 Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sitt sjutal av pelare.

² Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin, hon har jämväl dukat sitt bord

³ Sina tjänarinnor har hon utsänt och låter ropa ut sin bjudning uppe på stadens översta höjder:

⁴ »Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:

⁵ »Kommen och äten av mitt bröd, och dricken av vinet som jag har blandat.

⁶ Övergiven eder fåkunnighet, så att I fån leva, och gån fram på förståndets väg.

2 Så läggen då bort all ondska och allt svek så ock skrymteri och avund och allt förtal.

² Och då I nu ären nyfödda barn, så längten efter att få den andliga oförfalskade mjölken, på det att I genom den mån växa upp till frälsning,

³ om I annars haven »smakat att Herren är god».