Revised Common Lectionary (Complementary)
5 'Jag skall befästa din säd för evig tid och bygga din tron från släkte till släkte.'» Sela.
6 Av himlarna prisas dina under, o HERRE, och i de heligas församling din trofasthet.
7 Ty vilken i skyn kan liknas vid HERREN, vilken bland Guds söner kan aktas lik HERREN?
8 Ja, Gud är mycket förskräcklig i de heligas råd och fruktansvärd utöver alla som äro omkring honom.
9 HERRE, härskarornas Gud, vem är dig lik? Stark är HERREN; och din trofasthet är runt omkring dig.
10 Du är den som råder över havets uppror; när dess böljor resa sig, stillar du dem.
11 Du krossade Rahab, så att han låg lik en slagen; med din mäktiga arm förströdde du dina fiender.
12 Din är himmelen, din är ock jorden; du har grundat jordens krets med allt vad därpå är.
13 Norr och söder, dem har du skapat; Tabor och Hermon jubla i ditt namn.
14 Du har en arm med hjältekraft, mäktig är din hand, hög är din högra hand.
15 Rättfärdighet och rätt äro din trons fäste, nåd och sanning stå inför ditt ansikte.
16 Saligt är det folk som vet vad jubel är, de som vandra, o HERRE, i ditt ansiktes ljus.
17 I ditt namn fröjda de sig alltid, och genom din rättfärdighet upphöjas de.
18 Ty du är deras starkhet och prydnad, och genom din nåd upphöjer du vårt horn.
19 Ty han som är vår sköld tillhör HERREN, vår konung tillhör Israels Helige.
20 På den tiden talade du i en syn till dina fromma och sade: »Jag har lagt hjälp i en hjältes hans, jag har upphöjt en yngling ur folket.
21 Jag har funnit min tjänare David och smort honom med min helig olja.
22 Min hand skall stadigt vara med honom, och min arm skall styrka honom.
23 Ingen fiende skall oförtänkt komma över honom, och ingen orättfärdig skall förtrycka honom;
24 nej, jag skall krossa hans ovänner framför honom, och jag skall hemsöka dem som hata honom.
25 Min trofasthet och min nåd skola vara med honom, och i mitt namn skall hans horn varda upphöjt.
26 Jag skall lägga havet under hans hand och strömmarna under hans högra hand.
27 Han skall kalla mig så: 'Du min fader, min Gud och min frälsnings klippa.'
28 Ja, jag skall göra honom till den förstfödde, till den högste bland konungarna på jorden.
29 Jag skall bevara min nåd åt honom evinnerligen, och mitt förbund med honom skall förbliva fast.
30 Jag skall låta hans säd bestå till evig tid, och hans tron, så länge himmelen varar.
31 Om hans barn övergiva min lag och icke vandra efter mina rätter,
32 om de bryta mot mina stadgar och icke hålla mina bud,
33 då skall jag väl hemsöka deras överträdelse med ris och deras missgärning med plågor,
34 men min nåd skall jag ej taga ifrån honom, och jag skall icke svika i trofasthet.
35 Jag skall icke bryta mitt förbund, och vad mina läppar hava talat skall jag ej förändra.
36 En gång har jag svurit det vid min helighet, och mitt löfte till David skall jag icke bryta.
37 Hans säd skall förbliva evinnerligen och hans tron inför mig så länge som solen;
51 Hören på mig, I som faren efter rättfärdighet, I som söken HERREN. Skåden på klippan, ur vilken I ären uthuggna, och på gruvan, ur vilken I haven framhämtats:
2 ja, skåden på Abraham, eder fader, och på Sara som födde eder. Ty när han ännu var ensam, kallade jag honom och välsignade honom och förökade honom.
3 Ja, HERREN skall varkunna sig över Sion, han skall varkunna sig över alla dess ruiner; han gör dess öken lik ett Eden och dess hedmark lik en HERRENS lustgård. Fröjd och glädje skall höras därinne, tacksägelse och lovsångs ljud.
4 Akta på mig, du mitt folk; lyssna till mig, du min menighet. Ty från mig skall lag utgå, och min rätt skall jag sätta till ett ljus för folken.
5 Min rättfärdighet är nära, min frälsning går fram, och mina armar skola skaffa rätt bland folken; havsländerna bida efter mig och hoppas på min arm.
6 Lyften upp edra ögon till himmelen, skåden ock på jorden härnere: se, himmelen skall upplösa sig såsom rök och jorden nötas ut såsom en klädnad, och dess inbyggare skola dö såsom mygg; men min frälsning förbliver evinnerligen, och min rättfärdighet varder icke om intet.
7 Hören på mig, I som kännen rättfärdigheten, du folk, som bär min lag i ditt hjärta; Frukten icke för människors smädelser och varen ej förfärade för deras hån.
8 Ty mal skall förtära dem såsom en klädnad, och mott skall förtära dem såsom ull; men min rättfärdighet förbliver evinnerligen och min frälsning ifrån släkte till släkte.
9 Vakna upp, vakna upp, kläd dig i makt, du HERRENS arm; vakna upp såsom i forna dagar, i förgångna tider. Var det icke du, som slog Rahab och genomborrade draken?
10 Var det icke du, som uttorkade havet, det stora djupets vatten, och som gjorde havsbottnen till en väg, där ett frälsat folk kunde gå fram?
11 Ja, HERRENS förlossade skola vända tillbaka och komma till Sion med jubel; evig glädje skall kröna deras huvuden, fröjd och glädje skola de undfå, sorg och suckan skola fly bort.
12 Jag, jag är den som tröstar eder. Vem är då du, att du fruktar för dödliga människor, för människobarn som bliva såsom torrt gräs?
13 Och därvid förgäter du HERREN, som har skapat dig, honom som har utspänt himmelen och lagt jordens grund. Ja, beständigt, dagen igenom, förskräckes du för förtryckarens vrede, såsom stode han just redo till att fördärva. Men vad bliver väl av förtryckarens vrede?
14 Snart skall den fjättrade lösas ur sitt tvång; han skall icke dö och hemfalla åt graven, ej heller skall han lida brist på bröd.
15 ty jag är HERREN, din Gud, han som rör upp havet, så att dess böljor brusa, han vilkens namn är HERREN Sebaot;
16 och jag har lagt mina ord i din mun och övertäckt dig med min hands skugga för att plantera en himmel och grunda en jord och för att säga till Sion: Du är mitt folk.
15 Men när Jesus fick veta detta, gick han bort därifrån; och många följde honom, och han botade dem alla,
16 men förbjöd dem strängeligen att utbreda ryktet om honom.
17 Ty det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten Esaias, när han sade:
18 »Se, över min tjänare, som jag har utvalt, min älskade, i vilken min själ har funnit behag, över honom skall jag låta min Ande komma, och han skall förkunna rätten bland folken.
19 Han skall icke kiva eller skria, och hans röst skall man icke höra på gatorna,
20 Ett brutet rör skall han icke sönderkrossa, och en rykande veke skall han icke utsläcka, intill dess att han har fört rätten fram till seger.
21 Och till hans namn skola folken sätta sitt hopp.»