Revised Common Lectionary (Complementary)
12 (A) Saligt är det folk
som har Herren till sin Gud,
det folk han har utvalt
till sin arvedel.
13 Från himlen blickar Herren ner,
han ser alla människors barn,
14 (B) från sin boning betraktar han
alla som bor på jorden.
15 (C) Han formar alla deras hjärtan,
han förstår alla deras verk.
16 (D) En kung segrar inte
genom stor armé,
en hjälte räddar sig inte
genom stor styrka.
17 (E) En häst ger inget hopp om seger,
med all sin kraft räddar den inte.
18 (F) Men Herrens ögon ser till dem
som vördar honom,
till dem som hoppas på hans nåd,
19 (G) för att rädda deras själ från döden
och hålla dem vid liv
i hungerns tid.
20 (H) Vår själ väntar på Herren,
han är vår hjälp
och vår sköld.
21 I honom gläder sig vårt hjärta,
vi förtröstar på hans heliga namn.
22 Låt din nåd vila över oss, Herre!
Vi sätter vårt hopp till dig.
Livet är förgängligt
6 Det finns ett elände som jag sett under solen, och det vilar tungt på människorna: 2 (A) Det är när Gud ger rikedom, skatter och ära åt någon så att han inte saknar något av allt han önskar sig, men sedan ger Gud honom inte möjlighet att njuta av det utan låter en främling göra det. Det är förgänglighet och en svår plåga.
3 (B) Om en man får hundra barn och lever i många år och hans dagar blir många, men han inte får njuta av det goda och dessutom inte får någon begravning, då säger jag: Ett dödfött foster har det bättre än han. 4 Det kom till förgänglighet, det gick bort i mörker och mörkret döljer dess namn. 5 Det fick inte se eller känna solen, men det har mer ro än han, 6 (C) även om han fick leva i tusen år två gånger om utan att se det goda. Går inte alla ändå till en och samma plats?
Stefanus tal
7 Då frågade översteprästen: "Är det verkligen så?" 2 (A) Stefanus svarade: "Bröder och fäder, lyssna på mig!
Abraham
Härlighetens Gud uppenbarade sig för vår fader Abraham i Mesopotamien, innan han bosatte sig i Haran. 3 Han sade till honom: Lämna ditt land och din släkt och bege dig till det land som jag ska visa dig.[a] 4 Då lämnade Abraham kaldeernas land och bosatte sig i Haran. Och när hans far hade dött, förde Gud honom därifrån till det land där ni nu bor.
5 (B) Han gav honom ingen arvedel i landet, inte ens en fotsbredd, men han lovade att ge det som egendom åt honom och hans efterkommande, trots att han var barnlös. 6 Detta är vad Gud sade: Hans efterkommande ska bo som främlingar i ett land som inte är deras. Man ska göra dem till slavar och förtrycka dem i fyrahundra år. 7 Men det folk vars slavar de blir ska jag döma, sade Gud, och sedan ska de dra ut och tjäna mig på denna plats.[b] 8 (C) Och han gav honom omskärelsens förbund. Så blev Abraham far till Isak och omskar honom på åttonde dagen, och Isak blev far till Jakob, och Jakob till de tolv stamfäderna.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation