Revised Common Lectionary (Complementary)

Vänta på Herren

27 Herren är mitt ljus och min frälsning. Vem behöver jag vara rädd för?

² När onda människor kommer emot mig och anfaller mig ska de snubbla och falla!

³ Ja, även om en väldig armé skulle omringa mig, behöver jag inte känna någon fruktan! Jag är säker på att Gud kommer att rädda mig.

⁴ Det enda jag vill ha av Gud, det som jag längtar efter mer än något annat, är förmånen att få bo i hans tempel i hela mitt liv. Jag vill känna hans närvaro varje dag och få glädjas över hans fullkomlighet och ära.

⁵ När svårigheterna kommer tänker jag vara i hans tempel. Där kommer han att gömma mig. Han ska sätta mig på en hög klippa,

⁶ utom räckhåll för de fiender som omringar mig. Med glädjerop vill jag ge honom mitt offer och jag vill sjunga till hans ära.

⁷ Lyssna när jag ropar, Herre! Var barmhärtig och sänd mig den hjälp jag behöver!

⁸ Jag hörde när du sa: Mitt folk, vänd er direkt till mig, och jag svarade: Herre, jag kommer.

⁹ Göm dig inte för mig, så att jag får svårt att finna dig! Bli inte förargad på mig, och visa inte bort din tjänare. Hittills har du hjälpt mig i alla svårigheter. Lämna mig inte nu! Överge mig inte, min frälsnings Gud.

¹⁰ Nej, även om min far och mor skulle överge mig, så tar du hand om mig och tröstar mig!

¹¹ Säg mig vad jag ska göra, Herre, och gör det helt klart för mig, för jag är omgiven av fiender!

¹² Låt dem inte få tag på mig, Herre! Låt mig inte falla i deras händer! De anklagar mig ju för sådant som jag aldrig har gjort, och de är alltid så utstuderat grymma.

¹³ Men jag vet att Herren ska befria mig än en gång, och att jag ska få leva och se hur god han är.

¹⁴ Var inte otålig! Vänta på Herren, så ska han komma och rädda dig! Var stark och modig. Sätt ditt hopp till Herren, så ska han hjälpa dig!

Abram och Lot går skilda vägar

^1-2 De lämnade alltså Egypten och reste norrut till Negev, Abram, hans hustru och Lot med allt vad de ägde. Abram var mycket rik på boskap, silver och guld.

^3-4 Sedan fortsatte de norrut mot Betel, där han förut hade slagit läger mellan Betel och Ai till den plats där han hade byggt altaret. Där tillbad han Herren igen.

⁵ Men Lot var också mycket rik. Han hade får och nötboskap och många tjänare.

⁶ Landet kunde inte försörja både Abram och Lot med alla deras hjordar, det var alltför många djur för de betesmarker som fanns tillgängliga.

⁷ Strider bröt därför ut mellan Abrams och Lots herdar, trots den fara de alla mötte från kananeernas och perisseernas stammar som bodde i landet.

¹⁴ Efter det att Lot gått därifrån, sa Herren till Abram: Se dig omkring,

¹⁵ till dig och dina ättlingar ska jag ge landet i området du kan se i varje riktning.

¹⁶ Jag ska ge dig många ättlingar, ja fler än dammkornen som inte kan räknas!

¹⁷ Vandra nu omkring i hela området och utforska det land som jag ska ge dig.

¹⁸ Då flyttade Abram sitt tält till Mamres ekar nära Hebron och byggde där ett altare till Herren.

² Akta er noga för dessa opålitliga och onda människor, hundar brukar jag kalla dem, som säger att ni måste omskäras för att bli frälsta.

³ Det är ju inte genom att skära sönder kroppen, som vi blir Guds barn. Det blir vi när vi tillber och tjänar Gud genom hans Ande. Det är den enda sanna omskärelsen. Vi kristna vet att bara det som Jesus Kristus har gjort för oss kan rädda oss. Inget annat räknas.

⁴ Om trots allt någon ändå skulle kunna hoppas att han kunde frälsa sig själv, så skulle det vara jag. Om andra kan bli frälsta genom vad de är, så nog skulle jag också kunna det!

⁵ Jag gick nämligen igenom den judiska invigningsceremonin när jag var åtta dagar gammal, och jag föddes i en gammal judisk familj som hörde till Benjamins släkt. Om någon är en äkta jude, så är det jag! Dessutom var jag medlem i fariseernas parti, som kräver absolut lydnad för varje judisk lag och sedvänja.

⁶ Ja, jag gick så långt i min fanatism att jag förföljde församlingen, och jag försökte hålla den judiska lagen med alla dess regler in i minsta detalj.

⁷ Men allt detta, som jag en gång tyckte var värdefullt, det har jag lämnat, för att kunna sätta all min tro och allt mitt hopp till Kristus.

⁸ Ja, allt annat är värdelöst, när man jämför det med det omätliga värdet i att känna Jesus Kristus, min Herre. Ingenting annat är värt något, och därför har jag övergett allt för att kunna äga Kristus

⁹ och bli ett med honom. Och jag inbillar mig inte längre att jag kan bli frälst genom att vara tillräckligt god eller genom att lyda Guds lag. Det är bara genom att tro på Kristus som jag kan bli frälst.Det är Guds sätt att föra oss in i ett rätt förhållande till honom.

¹⁰ Nu har jag gett upp allting annat. Det är enda möjligheten att verkligen lära känna Kristus och att uppleva den mäktiga kraft som har fört honom tillbaka till livet igen. Jag vill bli lik honom och vill lida och dö på samma sätt som han gjorde.

¹¹ Då skall också jag tillsammans med alla dem som tror på Kristus få del i samma uppståndelse från de döda.

Se framåt

¹² Jag menar inte att jag är fullkomlig. Jag har inte ens lärt mig allt jag borde, men jag fortsätter att arbeta vidare mot den dag, när jag slutligen ska bli allt det som Kristus avsåg när han frälste mig.