Revised Common Lectionary (Complementary)

¹⁵ Efter faderns död blev Josefs bröder misstänksamma. Nu kommer Josef att ge igen för allt det onda vi har gjort mot honom, sa de.

^16-17 Därför sände de bud till honom och sa: Innan vår far dog sa han till oss att be dig förlåta oss allt ont vi har gjort mot dig. Vi, tjänare åt din fars Gud, ber dig att förlåta oss. När Josef läste meddelandet brast han i gråt.

¹⁸ Sedan kom hans bröder och föll ned inför honom och sa: Vi är dina slavar.

¹⁹ Men Josef sa till dem: Var inte rädda för mig. Jag är väl inte Gud, så att jag kan döma och straffa er.

²⁰ Jag ser det så här: Det som var menat ont, förvandlade Gud till gott. Han har gett mig denna höga ställning som jag har i dag, för att många människors liv skulle kunna räddas.

²¹ Nej, var inte rädda. Jag ska själv ta hand om er och era familjer. Och han talade mycket vänligt till dem och tröstade dem.

Lova Herren för hans kärlek

103 Av hela mitt hjärta prisar jag Guds heliga namn.

² Ja, jag välsignar Herren och glömmer inte allt det underbara han har gjort för mig.

³ Han förlåter mig alla mina synder. Han helar mig från alla sjukdomar.

⁴ Han räddar mig undan en säker död. Hans kärlek och godhet omger mig.

⁵ Han fyller mitt liv med allt som är gott, och därför känner jag mig ung och stark som en örn.

⁶ Han står vid sitt ord, och därför ger han rättvisa åt alla som behandlas orättvist.

⁷ Han är vår Gud, som uppenbarade sin vilja och natur för Mose och Israels folk.

⁸ Han är barmhärtig och kärleksfull, också mot dem som inte förtjänar det. Hans kärlek är gränslös.

⁹ Det dröjer innan han blir vred. Han är fylld av godhet och kärlek. Han går aldrig omkring med ett horn i sidan till någon. Han är inte långsint.

¹⁰ Han har inte bestraffat oss även om vi varit förtjänta av det.

¹¹ Hans kärlek till oss som fruktar och ärar honom är lika stor som himlen är hög över jorden.

¹² Och våra synder har han kastat bort, lika långt bort som öster är från väster.

¹³ Han är som en far för oss. Han är kärleksfull och förstående mot dem som lyder honom.

Omtanke och hänsyn

14 Acceptera var och en som vill dela er gemenskap, även om någons tro är svag. Kritisera inte andra uppfattningar än era egna om vad som är rätt eller orätt.

² Gräla till exempel inte om hur man ska göra med kött som offrats åt avgudar, om det är rätt att äta det eller inte. Ni kanske inte tycker att det är något fel att äta det, men andras tro kan vara svagare. De tycker att det är fel och avstår från kött överhuvudtaget och äter hellre grönsaker.

³ Den som tycker att det är riktigt att äta kött får inte se ner på dem som inte gör det. Och om du föredrar grönsaker ska du inte söka efter fel hos dem som inte tycker som du. För Gud har tagit emot dem som sina barn.

⁴ De är Guds tjänare, inte dina. De är ansvariga inför honom, inte inför dig. Låt honom tala om för dem om de har rätt eller fel. Han kan hjälpa dem att göra vad som är rätt.

⁵ Några tycker att de kristna borde fira de judiska helgerna som speciella dagar då man ska be till Gud, men andra menar att det är felaktigt och dumt att göra sig allt detta besvär, för alla dagar tillhör Gud. När det gäller sådana frågor måste var och en få bestämma själv.

⁶ Om ni har särskilda dagar för att be till Herren, så vill ni ära honom och ni gör en god sak. Likadant gör den människa som äter kött som offrats åt avgudar. Hon är tacksam till Herren för det och hon gör det som är rätt. Och den som inte rör sådant kött är också angelägen att göra Gud till viljes och är tacksam.

⁷ Vi är inte våra egna herrar, så att vi lever och dör som vi själva vill.

⁸ Vare sig vi lever eller dör så följer vi Herren och tillhör honom.

⁹ Kristus dog och uppstod till livet just för att vara vår Herre, både när vi lever och när vi dör.

¹⁰ Du har ingen rättighet att kritisera din bror eller se ner på honom. Kom ihåg att var och en av oss personligen ska stå inför Guds domstol.

¹¹ För det är skrivet: Så sant jag lever, säger Herren, ska varje knä böjas för mig, och varje tunga ska prisa Gud.

¹² Ja, var och en av oss ska svara för sig själv inför Gud.

Jesus undervisar om förlåtelse

²¹ Petrus kom nu fram till honom och frågade: Herre, hur ofta måste jag förlåta en broder som gjort något orätt? Räcker sju gånger?

²² Då svarade Jesus: Nej, sjuttio gånger sju gånger! Och sedan tillade han:

²³ Man kan därför likna himmelriket vid en kung som ville ha redovisning av sina tjänstemän.

²⁴ Då visade det sig att en av dem var skyldig honom många miljoner.

²⁵ När han inte kunde betala tillbaka pengarna befallde kungen att han skulle säljas tillsammans med sin hustru och sina barn och allt han ägde.

²⁶ Men mannen kastade sig förtvivlad ner för fötterna på kungen och bad: 'Herre, låt mig bara få tid på mig, så ska jag betala alltsammans.'

²⁷ Då kände kungen medlidande med honom och släppte honom och efterskänkte hans skuld.

²⁸ Men så fort han var fri gick han till en av sina medarbetare, som var skyldig honom hundra kronor, tog struptag på honom och krävde tillbaka pengarna.

²⁹ Mannen föll då ner inför honom och sa: 'Jag ska betala allt, om du bara kan ge dig till tåls!'

³⁰ Men hans fordringsägare kunde inte vänta. Han arresterade honom och satte honom i fängelse tills hela skulden blev betald.

³¹ Då gick mannens vänner till kungen och berättade vad som hänt.

³² Och kungen kallade till sig mannen, som han hade förlåtit, och sa: 'Din hårdhjärtade usling! Här efterskänker jag denna stora skuld bara för att du bad mig om det.

³³ Borde du då inte ha varit lika barmhärtig mot din medarbetare som jag var mot dig?'

³⁴ Sedan sände den uppretade kungen iväg mannen till tortyrkammaren, där han fick sitta tills han hade betalt vartenda öre han var skyldig.

³⁵ På samma sätt kommer min himmelske Far att göra med er om ni vägrar att verkligen förlåta era bröder.