Revised Common Lectionary (Complementary)
6 Herren, Israels kung, Israels befriare, härskarornas Gud, säger: Jag är den förste och den siste. Det finns ingen annan Gud.
7 Vilka mer än jag kan se vad som ska hända i kommande dagar? Låt dem i så fall tala om det för er och bevisa sin makt. Låt dem försöka göra vad jag gjorde för länge sedan.
8 Ni ska inte vara rädda! Har inte jag i alla tider klart sagt att jag ska rädda er? Ni är mina vittnen. Finns det någon annan Gud? Nej, ingen som jag känner till! Det finns ingen annan klippa!
11 Hjälp mig att leva som du vill, Herre. Jag vill vara trogen mot dig och göra vad du har sagt. Ge mig en längtan efter att ära och lyda dig.
12 Av hela mitt hjärta vill jag tacka dig, Herre. Jag vill ära ditt namn i evighet,
13 därför att din kärlek är gränslös! Du har räddat mig från en säker död.
14 Gud, självbelåtna och fräcka människor motarbetar mig. Grymma och gudlösa män försöker döda mig.
15 Men du är barmhärtig och god, Herre. Du visar alltid tålamod och är fylld av kärlek och sanning.
16 Visa medlidande med mig! Styrk mig och rädda mig.
17 Bevisa din godhet mot mig. Då ska alla som hatar mig skämmas eftersom du, Herre, har hjälpt mig och tröstat mig.
12 Kära bröder, ni har alltså inga som helst skyldigheter att göra vad er gamla syndiga natur ber er om.
13 Om ni fortsätter att följa den är ni förlorade och kommer att dö, men om ni genom den helige Andes kraft krossar den och dess onda handlingar får ni leva,
14 för alla som leds av Guds Ande är Guds barn.
15 Och därför ska vi inte uppträda som skrämda slavar, utan vi får vara Guds egna barn, adopterade in i hans familj, och ropa: Far, far till honom.
16 För hans helige Ande talar till oss i djupet av vårt inre och säger oss att vi verkligen är Guds barn.
17 Och eftersom vi är hans barn, kommer vi också att dela hans rikedomar, för allt det som Gud ger sin son, Jesus, är nu också vårt. Men om vi ska dela hans härlighet, måste vi också dela hans lidanden.
Hopp för framtiden
18 Våra nuvarande lidanden är ändå ingenting, jämfört med den härlighet som han kommer att ge oss längre fram.
19 För hela skapelsen är i spänd förväntan inför den dag när Gud ska låta sina barn få uppstå.
20-21 Allt på denna jorden har kommit vid sidan av sitt syfte. Gud tillät att det blev så, men han gjorde det i hopp om att det en gång ska befrias. För den dagen kommer, när synd, död och förruttnelse ska försvinna, och allt skapat ska få dela den härliga frihet som Guds barn njuter av.
22 För vi vet att hela naturen med både djur och växter, ja allt skapat, väntar på denna stora händelse.
23 Även vi kristna ber om att bli befriade från vår nuvarande kropp, trots att vi har den helige Ande inom oss som en försmak av den kommande härligheten. Vi väntar ivrigt på den dag när Gud ska ge oss våra fulla rättigheter som hans barn, och dit hör de nya kroppar som han har lovat oss - kroppar som aldrig ska bli sjuka igen och aldrig ska dö.
24 Vi är redan nu frälsta genom vårt hopp. Och hoppet betyder att vi ser fram emot något som vi ännu inte har, för vi behöver ju inte hoppas och tro att vi ska få något som vi redan har.
25 Om vi nu måste fortsätta att tro Gud om något som ännu inte har hänt, så lär det oss att vänta med tålamod.
Liknelsen om tistlarna och vetet
24 Detta är en annan bild som Jesus använde:Himmelriket kan liknas vid en åker i vilken en lantbrukare sådde god säd.
25 Men en natt då han sov kom hans fiende och sådde tistlar bland vetet.
26 När säden började växa, växte också tistlarna.
27 Lantbrukarens män kom och berättade detta för honom: Herre, åkern som du sådde den goda säden på är full av tistlar!
28 En fiende måste ha sått dem, förklarade han.Då frågade männen: Ska vi rycka upp tistlarna?
29 Nej, svarade han, ni kommer att skada vetet om ni gör det.
30 Låt båda två växa tillsammans tills det blir dags att skörda. Då ska jag säga till skördemännen att sortera bort tistlarna och bränna upp dem och sedan samla in vetet i ladan.
Jesus förklarar liknelsen om tistlarna och vetet
36 Sedan gick han in i huset och lämnade folkskaran utanför, men hans lärjungar bad honom förklara bilden om tistlarna och vetet.
37 Det ska jag göra, sa han. Det är jag som är lantbrukaren och jag sår den goda säden.
38 Åkern är världen, och säden representerar gudsrikets människor. Tistlarna är de människor som tillhör djävulen.
39 Fienden, som sådde tistlarna bland vetet, är djävulen. Skörden är tidens slut, och skördemännen är änglarna.
40 På samma sätt som tistlarna skiljs från vetet och bränns upp, så ska det vara vid tidens slut.
41 Jag ska sända ut mina änglar, och de ska rensa ut allt ont från Guds rike och allt som leder till synd.
42 De onda människorna ska de kasta i den brinnande ugnen. Där kommer man att gråta och skära tänder.
43 Men de rättfärdiga kommer att lysa som solen i sin Fars rike. Lyssna på vad jag säger!
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®