Revised Common Lectionary (Complementary)
Glädje över vad Gud har skapat
1-2 Jag välsignar Herren! Herre, min Gud, av hela hjärtat prisar jag dig! Du är klädd i ära, majestät och ljus! Som en tältduk har du spänt upp himlen.
3 Över molnen har du gjort dig din boning. Ja, molnen är dina vagnar. Du rider på vindens vingar.
4 Du gör vindarna till dina budbärare och blixtarna till dina tjänare!
5 Du har lagt en fast grund för jorden så att den aldrig kan rubbas.
6 Du bredde ut haven som en klädnad över den, och vattenmassorna stod över bergstopparna.
7-8 Du talade, och vid ljudet av din röst samlade sig vattnet till stora hav. Bergen blev till, och dalarna fick de djup som du bestämde.
9 Du satte en gräns för haven, för att de aldrig mer skulle översvämma jorden.
10 Du lät källor springa fram i dalarna, och bäckar vällde fram från bergen,
11 bäckar som ger djuren vatten att dricka. Där släcker vildåsnorna sin törst,
12 och på stränderna bygger fåglarna sina bon. Deras sång hörs från trädens grenar.
13 Du sänder regn över bergen, och jorden mättas med dina goda gåvor.
14 Det späda gräset växer upp på din befallning och ger mat åt boskapen. Det finns fruktträd, grönsaker och säd!
15 Det finns vin som gör människan glad, olivolja som får hennes ansikte att skina och bröd som ger henne styrka.
16 Herren planterade cedrarna på Libanons berg, som nu är stora och grönskande.
17 På deras grenar bygger fåglarna sina nästen, medan storkarna håller till bland barrträden.
18 Högt uppe i bergen finns det betesmarker för vildgetterna, och klippgrävlingarna finner skydd bland klipporna.
19 Du har skapat månen för att bestämma månadernas längd och solen vet timmen när den ska gå ner.
20 Du sänder natten och mörkret, då mängder av skogens djur kommer fram.
21 Då ryter de unga lejonen efter mat, men också de är beroende av dig, Gud.
22 Men när solen går upp drar de sig tillbaka till sina hålor för att vila sig.
23 Då går människan till sitt arbete, där hon arbetar tills kvällen kommer.
24 Herre, hur rikt och hur mångsidigt är inte ditt verk! Ja, i din vishet har du gjort alltsammans, och dina rikedomar översvämmar hela jorden.
25 Där finns det mäktiga havet. Det myllrar av liv av alla slag, av både stora och små djur.
26 Där stävar fartygen fram och där leker sjöodjuret.
27 Alla djur väntar på att du ska ge dem deras dagliga föda.
28 Du ger dem, och de samlar in. Du öppnar din hand för att mata dem, och de äter och blir mätta.
29 Men om du vänder dig bort ifrån dem så blir de förskräckta. Ja, när du tar deras livsande ifrån dem så dör de och blir åter jord.
30 Du sänder din Ande, och nytt liv uppstår på jorden.
31 Prisa Gud i evighet! Han själv känner glädje över allt vad han skapat!
32 Han behöver bara se på jorden så bävar den, och när han rör vid bergen börjar de ryka.
33 Jag vill sjunga till Herren, så länge jag lever. Jag vill prisa Gud till mitt sista andetag!
34 Jag hoppas att sång behagar honom, för han är källan till all min glädje.
35 Låt alla syndare gå under, alla som vägrar att lovprisa honom! Men jag vill lova Herren. Halleluja!
7-8 Vem har hört eller sett något sådant som detta? Plötsligt, på en enda dag, ska nationen Israel födas, till och med innan värkarna har satt in. På ett ögonblick, precis när födslovåndorna ska till att börja, är barnet fött och nationen har uppstått!
9 Skulle jag vara med fram till förlossningen och sedan inte hjälpa? frågar Herren, er Gud.
10 Gläd er med Jerusalem! Gläd er med staden, ni alla som älskar den och har sörjt över den!
11 Gläd er över Jerusalem! Drick djupt av dess härlighet, som barnet suger sin mors bröst.
12 Välstånd ska råda i Jerusalem, säger Herren, och det ska välla fram över staden som en flod, för det är jag som sänder det. Hedningarnas rikedomar ska strömma in där. Jerusalem ska ta hand om de sina, precis som en mor som låter sitt barn vila vid bröstet, bär det på armen och gungar det på sitt knä.
13 Jag ska trösta er som bara en mor kan trösta.
Oroa er inte!
22 Sedan vände han sig till lärjungarna och sa: Oroa er inte över om ni har tillräckligt med mat att äta eller kläder att ha på er,
23 för livet består av mycket mer än bara mat och kläder.
24 Titta på korparna! De planterar inte och skördar inte, och de har inga lador att lagra sin mat i, och ändå klarar de sig bra. Gud ger dem mat. Tror ni inte att ni är mycket mer värda för honom än några fåglar!
25 Och vad tjänar det dessutom till att oroa sig? För det med sig något gott? Kan det förlänga era liv med ett enda ögonblick? Naturligtvis inte.
26 Om ni nu inte kan förlänga era liv med en enda sekund, varför bekymrar ni er om allt annat?
27 Se på liljorna hur de blommar. De kan varken spinna eller väva, och ändå var inte Salomo i all sin glans så fint klädd som de.
28 Om nu Gud låter gräset, som står där den ena dagen och som är borta nästa, få växa i all sin skönhet, tvivlar ni då på att han kan försörja er?
29 Oroa er alltså inte för vad ni ska äta eller dricka. Låt inte sådant bekymra er.
30 För ni vill väl inte leva som människor som inte känner Gud? Men han vet vad ni behöver.
31 Och om ni sätter Guds rike först, ska ni också få allt annat ni behöver.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®