Revised Common Lectionary (Complementary)

Stilla förtröstan

131 Herre, jag är inte stolt och högfärdig. Jag tror inte att jag är bättre än andra, och jag låtsas inte att jag vet allt och klarar allt.

² Istället är jag lugn och lika stilla inför Herren som ett barn som ligger i sin mors armar. Ja, jag är nöjd och trygg hos dig.

³ Israel, du borde också lita på Herren, både nu och i framtiden.

Juda lovsjunger Herren

26 På den dagen ska hela Juda land sjunga denna sång:Vår stad är stark! Vi är omgivna av Guds frälsnings murar!

² Öppna portarna så att de nationer som älskar Herren kan komma in.

³ Alla dem som är uthålliga i sin tro vill han bevara i fullkomlig frid.

⁴ Lita alltid på Herren Gud, för hos honom finns den eviga styrkan!

⁵ Han ödmjukar de stolta och slår ner dem. Väldiga städer krossar han till grus, och deras murar låter han rasa samman,

⁶ men de fattiga och ödmjuka kan vandra fram där i frihet.

²⁵ Just nu finner jag det dock nödvändigt att sända tillbaka Epafroditos till er. Ni skickade honom till mig för att han skulle hjälpa mig i mina svårigheter. Ja, han och jag har varit verkliga bröder, och vi har arbetat och kämpat sida vid sida.

²⁶ Nu skickar jag hem honom igen. Han längtar efter er allesammans och är orolig, därför att ni har hört att han har varit sjuk.

²⁷ Det har han verkligen också varit, ja, han var faktiskt nära att dö. Men Gud var god både mot honom och mot mig och tillät inte att jag skulle drabbas av en sådan sorg ovanpå allt annat.

²⁸ Därför är jag desto ivrigare att skicka honom tillbaka till er, för jag vet hur tacksamma ni kommer att bli över att få träffa honom. Dessutom kommer det att göra mig lycklig och lätta mina bekymmer.

²⁹ Hälsa honom välkommen i Herren med stor glädje och visa honom er uppskattning.

³⁰ Han riskerade livet i sitt arbete för Kristus och höll nästan på att dö, medan han försökte göra allt det för mig som ni inte kunde göra. Ni var ju så långt borta.