Revised Common Lectionary (Complementary)
11 Dessa falska människor vittnar emot mig. De anklagar mig för sådant som jag inte ens har hört talas om.
12 Jag försöker att behandla dem väl, men vad tjänar det till. Se hur illa de gör mig! Jag är förtvivlad!
13 När de var sjuka, klagade jag inför Herren och jag klädde mig i sorgkläder. Jag bad att han skulle göra dem friska. Jag vägrade till och med att äta. Jag bad allvarligt för dem, men Gud svarade mig inte.
14 Jag sörjde, som om det varit min mor eller en vän eller min bror som varit sjuk och nära döden.
15 Men nu när jag själv har hamnat i svårigheter, då är de skadeglada. När de träffas, pratar de och skvallrar om mig. Och jag känner inte ens allesammans,
16 för de har slagit sig ihop med en massa främlingar som gör allt för att skada och förbanna mig.
17 Herre, hur länge ska du stå där overksam och se på? Gör något och rädda mig! Jag har bara ett liv, och dessa uppretade lejon är ute efter att ta det!
18 Rädda mig, så ska jag tacka dig inför hela ditt folk, ja, inför alla ska jag lova dig!
19 Låt inte dem som slåss mot mig segra utan orsak! Låt dem inte glädjas över mitt fall, utan låt dem dö!
20 Det som de säger leder inte till fred. Nej, de tänker bara på att kunna anklaga vanliga hederliga människor.
21 De beskyller mig för att ha handlat fel! De skriker: Vi har nog sett vad du har gjort.
22 Herre, du har också sett det. Tig inte! Överge mig inte nu!
23 Grip in, Herre, min Gud och försvara mig!
24 Eftersom du är en rättvis domare ska du förklara mig icke skyldig.
25 Låt inte mina fiender få glädja sig över mig i mina svårigheter. Låt dem inte få säga till varandra: Nu är vi av med honom, det blev som vi ville.
26 Låt dem skämmas! Låt dem som trotsar mig och som gläder sig över mina olyckor, själva drabbas av olyckor som tar ifrån dem allt vad de äger och har! Avslöja dem!
27 Men låt alla dem som önskar mig framgång få jubla av glädje och säga: Stor är Herren, som vill att alla som tjänar honom ska leva i frid!
28 Då ska jag berätta för alla om hur stor och hur god du är. Ja, jag ska prisa dig dagen lång.
Synen med de levande varelserna
1-3 På femte dagen i fjärde månaden det år jag blev trettio år gammal, öppnades plötsligt himlen för mig och jag fick se en syn från Gud. Det var den fjärde dagen i den femte månaden och fem år sedan kung Jojakim blev bortförd i landsflykt. Jag befann mig tillsammans med andra landsflyktiga judar vid Kebarkanalen i Babylon. Då kom Herrens ord till mig, prästen Hesekiel, son till Busi.
4 I en syn såg jag en väldig storm komma emot mig från norr. Den förde med sig en molnsky av flammande eld, som i sin mitt glänste som glödande metall.
5 Inne i molnet syntes något som liknade fyra varelser. De såg ut som människor,
6 men var och en av dem hade fyra ansikten och fyra vingar.
7 Deras ben var raka som människors, men fötterna såg ut som klövar och glänste som putsad koppar.
8 Under vingarna, på alla dess fyra sidor, kunde jag dessutom se människohänder.
9 De fyra levande varelserna vidrörde varandras vingspetsar, och de rörde sig rakt fram utan att vända sig om.
10 Var och en av dem hade en människas ansikte framtill, ett lejonansikte på högra sidan av huvudet, ett tjuransikte på vänstra sidan och ett örnansikte mitt emot människoansiktet.
11 Varje varelse hade två par vingar. Ett par av vingarna var utsträckta mot de levande varelser som stod på dess sidor, och med det andra paret täckte de sin kropp.
12 Dit deras ande gick, dit gick också de, och de gick alltid rakt fram utan att vända sig om.
13 De glödde som kol och påminde om brinnande facklor. Eld och blixtar omslöt dem och vandrade mellan dem.
14 De rörde sig fram och tillbaka, snabbt som blixten.
15 Jag lade märke till fyra hjul på marken bredvid var och en av dem.
16 Hjulen gnistrade som krysolit. Varje hjul hade ett inre hjul som gick tvärs igenom i rät vinkel.
17 Varelserna kunde gå i vilken riktning som helst av de fyra huvudriktningarna utan att hjulen behövde svänga.
18 Hjulen var höga och fruktansvärda, försedda med ögon runtom.
19-21 När de fyra varelserna rörde sig framåt, rörde sig hjulen tillsammans med dem. När de flög uppåt, följde hjulen med. När varelserna stannade, stannade även hjulen. De fyra varelsernas ande var nämligen i hjulen.
22 Himlen som bredde ut sig över dem var härlig och gnistrade som iskristaller.
23 Varelserna sträckte ett par av sina vingar mot varandra, och med det andra paret täckte de kroppen.
24 När de flög dånade deras vingar som vågor mot stranden, som Guds röst och som dånet från en väldig armé.
25 När de stannade sänkte de vingarna. Varje gång de stannade hördes en röst från himlen över dem.
26 Högt däruppe stod något som liknade en tron av underbara blå safirstenar, och på tronen satt någon som liknade en människa.
27-28 Från midjan och uppåt var han som glänsande koppar, bländande som eld. Från midjan och neråt var han en enda flammande låga, och runt omkring honom fanns ett ljussken som en regnbåge. Det var så jag upplevde Herrens härlighet. När jag såg den, föll jag ner med ansiktet mot marken och hörde rösten av någon som talade till mig.
Herren kallar Hesekiel till profet
2 Rösten sa: Stå upp, du människa, så ska jag tala till dig.
23 Petrus bjöd in dem och gav dem logi över natten. Dagen därpå följde han med dem, och även några andra troende från Joppe följde med.
24 Nästa dag kom de fram till Caesarea, där Cornelius väntade på honom. Han hade samlat alla sina släktingar och närmaste vänner för att de skulle få träffa Petrus.
25 När Petrus steg in i huset föll Cornelius bävande på knä framför honom och tillbad honom.
26 Men Petrus sa: Res dig upp! Jag är inte någon gud!
27 Då reste han sig och de samtalade med varandra en stund, och sedan gick de in i rummet där de andra hade samlats.
28 Petrus sa till dem: Ni vet att det är emot den judiska lagen att jag går in i ett icke-judiskt hem på det här viset. Men Gud har genom en uppenbarelse lärt mig att jag aldrig ska nedvärdera någon människa.
29 Därför kom jag så snart ni skickade efter mig. Säg mig nu vad det är ni vill.
30 Cornelius svarade: För fyra dagar sedan bad jag som vanligt just så här dags på eftermiddagen då plötsligt en man klädd i skinande kläder stod framför mig.
31 Han sa till mig: 'Cornelius, dina böner har blivit hörda och Gud kommer ihåg hur generös du varit.
32 Skicka nu några män till Joppe och kalla hit Simon Petrus, som bor i garvaren Simons hus nere vid stranden.'
33 Därför skickade jag omedelbart efter dig, och jag är glad att du kom så snart. Nu är vi alla här inför Herren och väntar ivrigt på att få höra vad han har sagt till dig att du ska berätta för oss!
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®