Revised Common Lectionary (Complementary)

Herren kallar Jesaja

6 Det år då kung Ussia dog, såg jag Herren! Han satt på en hög tron, och templet var fyllt av hans härlighet.

² Omkring honom svävade sexvingade serafer. Med två av vingarna täckte de sina ansikten, med två täckte de sina fötter och med två flög de.

³ De ropade till varandra: Helig, helig, helig är härskarornas Gud, hela jorden är full av hans härlighet.

⁴ Ljudet av deras röster fick templets grund att skaka, och plötsligt fylldes hela helgedomen av rök.

⁵ Då utbrast jag: Jag går under, för jag är en syndare med orena läppar och tillhör ett folk med orena läppar, och jag har sett kungen, härskarornas Gud.

⁶ Då flög en av seraferna fram till altaret och hämtade ett glödande kol med en tång.

⁷ Han rörde med det vid mina läppar och sa: Jag förklarar dig 'icke skyldig'. Nu när kolet har vidrört dina läppar har alla dina synder blivit dig förlåtna.

⁸ Sedan hörde jag Herren fråga: Vem ska jag sända som budbärare till mitt folk? Vem vill gå? Herre, jag vill gå! svarade jag. Sänd mig!

⁹ Han svarade: Ja, du ska gå. Och så här ska du säga till mitt folk: 'Fastän ni får höra mina ord gång på gång, förstår ni dem inte. Fastän ni ser mig göra det ena undret efter det andra, fattar ni ändå inte vad de betyder'.

¹⁰ Fördunkla deras förstånd och stäng deras öron och ögon. Jag vill varken att de ska se, höra eller förstå eller att de ska vända sig till mig för att bli botade.

¹¹ Herre, hur länge dröjer det tills de är beredda att lyssna? frågade jag. Han svarade: Det kommer inte att ske förrän deras städer ligger i ruiner utan överlevande, fälten är skövlade och

¹² alla har blivit bortförda som slavar till avlägsna länder och hela Israel ligger övergivet!

¹³ Men en tiondel ska överleva, och fastän Israel blir intaget och förstört gång på gång, ska det vara som ett träd som visserligen huggits ner men vars stubbe fortfarande lever och kan skjuta nya skott.

Gud står vid sitt ord

138 Jag vill tacka dig, Herre, av hela mitt hjärta. Andra gudar betyder ingenting för mig. Därför vill jag lova dig med sång.

² Jag vänder mig mot ditt heliga tempel och tackar dig för all din nåd och trofasthet. Du har infriat dina löften och gjort mig stum. Du har gjort mer än jag hade väntat mig.

³ När jag ropade till dig om hjälp så lyssnade du till mig och gav mig ny kraft.

⁴ Varje kung på jorden ska tacka dig, Herre, när de får höra att du står vid ditt ord.

⁵ Ja, de ska sjunga om vad du, Herre, har gjort, för din makt och ära är gränslös.

⁶ Ja, du är den högste, men trots det så tar du hand om de svaga. De stolta genomskådar du redan på långt håll.

⁷ Även när jag är omgiven av svårigheter, leder du mig tryggt genom dem. Du går emot mina fiender, och med makt räddar du mig.

⁸ Ja, Herre, du kommer också att göra allt för mig i framtiden, för din nåd tar aldrig slut. Det du har påbörjat, det kommer du också att slutföra.

Allt beror på om Kristus har uppstått

15 Bröder, låt mig nu få påminna er om vad de goda nyheterna handlar om. De har verkligen inte förändrats utan är samma goda nyheter som jag tidigare har gett er. Ni var öppna för dem då och det är ni också nu. Er tro är ju ett resultat av dem.

² Och det är genom dem ni har blivit frälsta, om ni nu fortfarande håller fast vid er tro. Annars har ju allt varit bortkastat.

³ Från första början förmedlade jag till er vad jag själv fått kunskap om, nämligen att Kristus dog för våra synder, precis som Skriften sa att han skulle göra,

⁴ och att han begravdes, och att han uppstod från graven tre dagar senare, alldeles som profeterna hade förutsagt.

⁵ Petrus såg honom, och senare såg också resten av de tolv honom.

⁶ Efter det såg mer än femhundra kristna bröder honom på samma gång, och de flesta av dem lever fortfarande.

⁷ Sedan såg Jakob honom, och därefter alla apostlarna.

⁸ Sist av alla såg också jag honom, långt efter de andra, som om jag hade blivit född nästan alltför sent för att uppleva det.

⁹ Jag är den minst värdige av alla apostlarna, ja, jag borde inte alls kallas apostel, med tanke på hur jag tidigare behandlade Guds församling.

¹⁰ Men vad jag nu än är, så är jag det därför att Gud slösade en sådan förlåtelse och nåd på mig - och det inte utan resultat, för jag har arbetat mer intensivt än alla de andra apostlarna. Och ändå är det inte jag som har gjort det, utan Gud som har arbetat i mig för att välsigna mig.

¹¹ Det spelar ingen roll vem som har arbetat mest intensivt, jag eller de, det viktiga är att vi har predikat de goda nyheterna för er, och att ni har trott dem.

Undret med den stora fiskfångsten

5 En dag när Jesus predikade på stranden vid sjön Gennesaret, trängdes folket för att få höra Guds ord.

² Han fick då se två tomma båtar som några fiskare lämnat vid strandkanten medan de sköljde sina nät.

³ Jesus steg i en av båtarna och bad Petrus, som ägde den, att skjuta ut den från land så att han kunde sitta i den och tala till folket.

⁴ När han hade slutat tala, sa han till Petrus: Ro nu ut på djupet och lägg ut näten, så ska ni få så mycket fisk ni vill ha!

⁵ Herre, sa Petrus, vi har arbetat hårt hela natten men ändå har vi inte fått ett dugg. Men eftersom du säger det, så ska vi försöka igen.

⁶ När de gjorde det fick de så mycket fisk att näten började gå sönder!

⁷ De vinkade då åt sina kamrater så att de kom ut med den andra båten, och snart var båda båtarna så fulla med fisk att de var nära att sjunka.

⁸ När Petrus fattade vad som hänt, föll han ner på knä för Jesus och sa: Herre, lämna oss! Jag är en alltför stor syndare för att vara i närheten av dig.

⁹ Han och alla de andra blev nämligen förskräckta när de såg hur mycket fisk man fått.

¹⁰ Det blev också Jakob och Johannes, Sebedaios söner, som fiskat tillsammans med Petrus.Men Jesus sa till Petrus: Var inte orolig! Från och med nu ska du fånga människor!

¹¹ Och så snart de kom i land lämnade de allt för att följa Jesus.