Revised Common Lectionary (Complementary)

Herren ska sörja för sitt folk

40 Trösta, ja trösta mitt folk, säger Herren er Gud.

² Uppmuntra Jerusalem och säg att hennes sorgedagar är över. Hennes synd är förlåten, och Herren ska ge dubbelt så mycket välsignelse som han förut gett straff.

³ Lyssna! Jag hör någon som ropar: Gör en väg genom ödemarken för Herren! Gör en rak och jämn väg genom öknen.

⁴ Fyll igen dalarna och jämna ut höjderna! Räta de krokiga stigarna och jämna till alla vägar!

⁵ Hela mänskligheten ska få se Herrens härlighet. Herren har talat, och så ska det ske.

⁶ Rösten säger: Ropa ut mitt budskap!Vilket budskap ska jag ropa ut? frågar jag.Ropa ut att människan är lik gräset som dör bort och att hennes härlighet är som blommor som vissnar.

⁷ Gräset torkar bort och blommorna vissnar när Herrens vind blåser på dem. Så skröplig är människan.

⁸ Gräset torkar bort och blommorna vissnar, men vår Guds ord förblir i evighet.

⁹ Du, som ropar ut goda nyheter, ropa till Jerusalem från bergstopparna! Ropa högre och var inte rädd! Tala om för städerna i Juda att deras Gud kommer.

¹⁰ Ja, Herren Gud kommer med kraft, och han ska regera med kraft. Han har med sig lön åt alla, efter vad de har gjort.

¹¹ Han ska sörja för sin hjord som en herde. Lammen ska han bära i sina armar, och försiktigt ska han leda de dräktiga tackorna framåt.

När Gud ger nytt liv

^1-2 Herre, du har låtit dina välsignelser komma ner över detta land. Du har upprättat Israels välstånd

⁸ Herre, visa hur mycket du älskar oss. Kom till vår hjälp!

⁹ Jag lyssnar noga till allt vad Herren säger. Han lovar sitt heliga folk frid om de bara upphör med sin synd.

¹⁰ Hans frälsning är verkligen nära dem som ärar honom. Vårt land ska då fyllas av hans godhet.

¹¹ Då kommer godhet och trofasthet att mötas, och rättvisa och frid att kyssas.

¹² Sanningen ska spira upp ur jorden, och rättfärdigheten ska le mot oss från himlen.

¹³ Ja, Herrens välsignelser ska strömma över landet och ge goda skördar.

⁸ Men glöm inte, kära bröder, att för Herren är en dag som tusen år.

⁹ Han fördröjer inte sin utlovade återkomst, även om det ibland kan tyckas så. Han väntar, av det goda skälet att han inte vill att någon ska förgås, och ger därmed syndare mer tid att omvända sig.

¹⁰ Herrens dag ska verkligen komma, lika oväntat som en tjuv, och då ska himlarna försvinna med ett fruktansvärt dån, och himlakropparna ska upplösas i eld, och jorden och allt som finns på den ska brännas upp.

¹¹ Eftersom en så total utplåning väntar vår jord, måste vi leva heligt och gudfruktigt.

¹² Ni bör se fram emot den dagen med förväntan och göra ert för att påskynda den. Gud ska låta himlarna brinna upp och himlakropparna smälta och försvinna i flammor.

¹³ Men i stället för det gamla har han lovat oss nya himlar och en ny jord, där det bara kommer att finnas det som är gott.

¹⁴ Kära vänner, medan ni väntar på att detta ska hända, ska ni kämpa för att leva utan att synda, i frid med alla.

^15-16 Och kom ihåg varför han dröjer. Det är för att människor ska få möjlighet att bli frälsta. Vår kloke och älskade bror Paulus har talat om samma saker i många av sina brev. En del av hans utläggningar är inte lätta att förstå, och det finns alltid människor som i sin okunnighet förvränger dem precis som de gör med andra delar av Skriften, och följden blir en katastrof för dem. De går mot sin undergång.

Johannes döparen förbereder vägen för Jesus

1 Här börjar den underbara berättelsen om Jesus Kristus, Guds son.

² Allt började som Skriften förutsagt: Gud ska sända en budbärare, som kommer att förbereda världen på att Guds Son ska komma.

³ Profeten Jesaja kunde se framåt i tiden och beskriva den uppgift denne budbärare skulle ha. Jesaja sa: Jag hör någon ropa i öknen: 'Gör vägen fri för Herren. Röj undan alla hinder, så att han kan komma fram!'

⁴ Den budbärare som Jesaja talade om var Johannes döparen. Han levde i öknen där han predikade att alla skulle vända sig till Gud, så att Gud kunde förlåta dem deras synder.

⁵ Från Jerusalem och hela Judeen strömmade människor ut i den judiska ödemarken för att se och höra Johannes, och när de bekände sina synder, döpte han dem i Jordanfloden.

⁶ Johannes hade kläder som var vävda av kamelhår, och han hade ett läderbälte runt midjan. Han levde av gräshoppor och vildhonung.

⁷ Hans budskap var klart:Snart kommer en som är mycket större än jag, så mycket större att jag inte ens är värdig att vara hans slav.

⁸ Jag döper er i vatten, men han kommer att döpa er i Guds helige ande!