Revised Common Lectionary (Complementary)

Guds fiender har ödelagt landet

79 Gud, främmande folk har angripit det land som du har gett oss. Ditt tempel är nersmutsat, och Jerusalem ligger i ruiner.

² Ditt folk har blivit besegrat och fåglar och vilda djur äter nu upp deras kroppar.

³ Fienden har dödat hela Jerusalems befolkning. De ställde till med ett fruktansvärt blodbad. Ingen enda finns kvar för att begrava de döda,

⁴ och alla folk runt omkring oss hånskrattar åt oss och spottar oss i ansiktet.

⁵ Herre, hur länge ska du vara vred på oss? Kommer din vrede att brinna som en eld tills allt hopp är ute?

⁶ Ös ut din vrede över alla gudlösa folk, men inte över oss! Låt den drabba riken som vägrar att be till dig och som inte ropar på ditt namn!

⁷ De har fått ditt folk Israel på fall och ödelagt landet.

⁸ Varför ska vi bli straffade för våra förfäders synder? Låt i stället din kärlek fylla våra behov.

⁹ Hjälp oss, vår frälsnings Gud! Hjälp oss för ditt namns skull. Fräls oss och förlåt oss våra synder!

¹⁰ Varför ska främmande folk få hånskratta och säga: Var är er Gud? Nej, låt alla få se hur du hämnas dina fiender för ditt folks blod!

¹¹ Lyssna till fångarnas och de dödsdömdas stönande! Visa din makt genom att rädda dem.

¹² Herre, låt dem få sjufalt igen, dessa folk som hånar dig!

¹³ Då kommer vi, som är ditt folk och får i din hjord, att tacka dig i evighet. Och från generation till generation ska vi prisa din storhet!

⁶ På den dagen säger Herren att han ska föra tillbaka sitt plågade folk.

⁷ Han ska göra dem starka igen i sitt eget land. De ska bli ett mäktigt folk, och Herren ska regera från berget Sion för all framtid.

⁸ Jerusalem ska återfå sin kungliga makt och härlighet, och allt ska bli som det en gång var.

⁹ Men varför ropar du nu så högt av förtvivlan? Var finns nu din kung? Han är död! Var finns nu dina rådgivare? Alla är borta! Smärta har drabbat dig som när en kvinna föder barn.

¹⁰ Jämra dig i dina fruktansvärda plågor, Sions folk, för du måste lämna den här staden och bo ute på fälten! Du ska sändas långt bort till Babylon i landsflykt. Men där ska jag rädda dig och befria dig ur fiendens grepp.

¹¹ Många folk har samlat sig mot dig och ropar på ditt blod. De är ivriga att få förgöra dig.

¹² Men de förstår inte Herrens tankar och känner inte till hans planer, för den tid ska komma när Herren ska samla sitt folks fiender som kärvar på en tröskplats,

¹³ och de ska vara hjälplösa inför Israel. Res dig upp och tröska, Israel! Jag ska ge dig horn av järn och klövar av koppar så att du kan trampa sönder många folk. Deras rikedomar ska du ge som offer åt Herren, hela jordens Herre.

Babylons fall

18 Efter allt detta såg jag en ängel som kom ner från himlen med stor makt, och jorden lystes upp av hans härlighet.

² Han ropade: Det stora Babylon har fallit. Hon har blivit en plats för onda andar, och ett tillhåll för demoner,

³ för alla länder har berusat sig på hennes lockelser. Jordens härskare har legat med henne, och affärsmän i hela världen har blivit rika på hennes lyx och lösaktiga levnadssätt.

⁴ Sedan hörde jag en annan röst, som ropade från himlen: Gå bort från henne, mitt folk, synda inte tillsammans med henne, för då kommer ni också att straffas tillsammans med henne.

⁵ Hennes synder når nämligen ända upp till himlen, och Gud har inte glömt bort hennes brott.

⁶ Behandla henne som hon har behandlat er, och straffa henne dubbelt för alla hennes onda handlingar. Hon gav er andra en bitter dryck att dricka, ge nu dubbelt så mycket åt henne.

⁷ Hon har levt i lyx och överflöd, så låt henne nu få känna plåga och sorg. Hon säger till sig själv: 'Jag sitter som drottning på min tron. Jag är ingen hjälplös änka. Jag kommer inte att uppleva någon sorg.'

⁸ Men på en enda dag ska hunger, sorg och död komma över henne, och hon ska brännas upp i eld, för Herren som dömer henne är mäktig.

⁹ Och världens ledare, som deltog i hennes omoraliska handlingar och njöt av hennes tjänster, ska jämra sig och klaga när de ser röken som stiger upp från hennes förkolnade rester.

¹⁰ De kommer att stå på långt avstånd och ropa: 'Ack, Babylon, den stora staden! I ett enda ögonblick kom domen över dig.'