Revised Common Lectionary (Complementary)
Herren är god mot sitt folk
106 Halleluja! Tacka Herren för han är så god mot oss. Hans kärlek till oss varar i evighet.
2 Vem kan någonsin räkna upp de väldiga under som Gud gör? Vem kan någonsin prisa honom ens till hälften av vad han är värd?
3 Alla, som håller hans bud och alltid gör det som är rätt i hans ögon, är lyckliga.
4 Tänk också på mig, Herre, när du välsignar och räddar ditt folk!
5 Låt mig med egna ögon få se allt gott som du gör med ditt utvalda folk. Jag gläder mig tillsammans med dem, och är stolt över att jag tillhör dem som du har gjort till din egendom.
6 Vi har syndat mot dig, något som våra förfäder också gjorde.
7 De var inte villiga att lära sig av undren du gjorde i Egypten. De glömde snart hur ofta du räddade dem. I stället gjorde de uppror mot dig vid Röda havet.
8 Trots detta räddade du dem för att försvara ditt namns ära och visa din makt inför hela världen.
9 Du befallde Röda havet att dela sig och gjorde en torr väg längs dess botten. Ja, du gjorde den torr som en öken!
10 På så sätt räddade du dem från deras fiender.
11 Sedan lät du vattnet välla fram över fienderna och dränkte dem. Inte en enda en av dem undkom med livet i behåll.
12 Då äntligen trodde de hans ord och lovade honom med sin sång.
12 Vakna Debora, vakna och sjung! Stå upp, Barak! Du Abinoams son, för bort dina fångar!
13 De tappra som fanns kvar marscherade ner från berget Tabor. Herrens folk kom till mig med sina ledare.
14 De kom från Efraim och Benjamin, från Makir och Sebulon.
15 Isaskars furstar följde Debora och Barak ner i dalen. Man drog dit ner på Herrens befallning. Men Rubens stam blev kvar vid sina eldar.
16 Varför satt du hemma vid hjordarna och spelade på din herdeflöjt? Rubens stam är splittrad.
17 Varför stannade Gilead på andra sidan Jordan? Och varför blev Dan kvar vid sina fartyg? Varför satt Aser kvar vid stranden i lugn och ro?
18 Men Sebulons och Naftalis stammar riskerade livet på stridsfältets höjder.
19 Kanaans kungar stred vid Taanak, nära Megiddos källor, men de blev utan silver och utan byte.
20 Till och med himlens stjärnor stred mot Sisera.
21 Den brusande floden Kison förde bort dem. Dra vidare, var stark!
13 Jag har skrivit detta till er som tror på Guds Son, för att ni ska veta att ni har evigt liv.
14 Vi litar naturligtvis på att Gud lyssnar på oss, när vi ber honom om något som överensstämmer med hans vilja.
15 Om vi vet att han hör oss, vad det än gäller, då vet vi också att vi redan har fått vad vi har bett om.
16 Om ni ser en kristen synda på ett sätt som inte leder till döden, så ska ni be Gud förlåta honom. Gud kommer att ge honom livet - bara han inte har begått den synd som leder till döden. Om han har gjort det så tjänar det inget till att man ber för honom.
17 Varje felaktig handling är naturligtvis synd. Jag talar inte om vanliga synder. Jag talar om den som leder till döden.
18 Ingen som har blivit medlem av Guds familj fortsätter att synda, för Kristus, Guds Son, skyddar honom, och djävulen kan inte röra honom.
19 Vi vet att vi är Guds barn och att resten av världen runt omkring oss är under Satans makt och inflytande.
20 Vi vet också att Kristus, Guds Son, har kommit för att hjälpa oss att förstå så att vi kan lära känna den sanne Guden. Nu är vi i Gud eftersom vi är i Jesus Kristus, hans Son, som är den ende sanne Guden och han är evigt liv.
21 Kära barn, håll er borta från allt som kan ta Guds plats i era hjärtan.HälsningarJohannes
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®