Revised Common Lectionary (Complementary)
169 Herre, låt mitt rop nå fram till dig!
Ge mig förstånd så som du lovat!
170 Lyssna till min vädjan
och rädda mig, så som du har sagt.
171 Min lovprisning flödar över
för att jag får lära mig dina bud.
172 Jag ska lovsjunga ditt ord,
för alla dina bud är rättfärdiga.
173 Grip in och hjälp mig,
för jag har valt att följa dina stadgar.
174 Herre, jag längtar efter din räddning,
och din lag är min glädje.
175 Låt mig få leva så att jag kan prisa dig.
Låt dina bud och lagar vara min styrka!
176 Jag har vandrat bort som ett vilsegånget får.
Kom du och sök reda på mig, din tjänare,
för jag har inte glömt bort dina bud.
Kungar i Israel och Juda
Profetia mot Jerobeam och Israel
13 En gudsman hade på Herrens befallning kommit från Juda till Betel, när Jerobeam stod vid altaret för att tända offerelden. 2 Han ropade Herrens ord mot altaret: ”O, altare, altare! Så säger Herren: ’I Davids ätt ska en son födas vid namn Josia. Han ska på dig offra de offerhöjdspräster som nu har kommit hit för att tända offereld och människoben ska då brännas på dig.’ ”
3 Sedan gav han ett tecken: ”Detta är tecknet på att det är Herren som talat: detta altare ska falla sönder och askan på det ska spillas ut.”
4 När kung Jerobeam hörde gudsmannens ord mot altaret i Betel, sträckte han ut sin hand från altaret och gav order om att han skulle gripas. Men när han sträckte ut sin hand mot mannen förtvinade den, så att han inte kunde dra den tillbaka. 5 Samtidigt rämnade altaret och askan spilldes ut, precis det tecken som gudsmannen på Herrens befallning hade sagt.
6 ”Be och vädja till Herren, din Gud, att återställa min hand igen”, sa kungen till gudsmannen. Gudsmannen bad till Herren och kungens hand blev återställd och var nu som förut.
7 Då sa kungen till gudsmannen: ”Kom med mig till palatset och ät med mig så ska jag ge dig en gåva!”
8 ”Inte ens om du gav mig hälften av all din rikedom skulle jag gå med dig”, svarade gudsmannen kungen. ”Inte heller vill jag äta eller dricka vatten på denna plats, 9 för Herren har gett mig en bestämd order om att inte äta eller dricka någonting och att jag inte heller ska gå tillbaka samma väg jag kom.”
10 Han tog alltså en annan väg och gick inte tillbaka samma väg som han kommit till Betel.
Alla människor har syndat
9 Så vad har vi nu kommit fram till? Är då vi bättre än andra? Nej, inte alls, för vi har redan visat att alla människor utan undantag är syndare, vare sig de är judar eller greker.
10 Det står ju skrivet:
”Det finns ingen rättfärdig, inte en enda.
11 Ingen förstår något,
ingen söker Gud.
12 Alla har vänt sig bort, alla är lika korrumperade.
Det finns ingen som gör det goda, inte en enda.[a]
13 Deras strupe är en öppen grav.
Deras ord är som huggormsgift.[b]
14 Deras mun är full av förbannelse och bitterhet.[c]
15 Deras fötter skyndar till att utgjuta blod,
16 förödelse och elände finns på deras vägar.
17 Fridens väg känner de inte.[d]
18 Inför deras ögon finns ingen gudsfruktan.[e]”
19 Det som lagen säger är riktat till dem som är under lagen, för att varje mun ska tystas och hela världen ställas till svars inför Gud.
20 Ingen kan ju någonsin bli rättfärdig inför Gud genom laggärningar. Nej, lagen kan bara ge insikt om synd.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.