Revised Common Lectionary (Complementary)

Israel utplånar Aj

8 ”Du ska inte vara rädd eller modlös”, sa Herren till Josua. ”Samla nu hela armén och gå till Aj! Jag kommer att ge kungen, hans folk, stad och land i ditt våld. ² Du ska göra med Aj och dess kung på samma sätt som du gjorde med Jeriko och kungen där, men den här gången får ni ta byte åt er själva, boskap och annat. Lägg er i bakhåll på andra sidan staden.”

³ Josua gav sig med allt krigsfolket iväg mot Aj. Han valde ut 30 000 av sina modigaste soldater som han skickade ut om natten. ⁴ Han befallde dem att lägga sig i bakhåll på andra sidan staden inte långt därifrån och hålla sig beredda.

⁵ Han sa: ”Jag och de som är med mig rycker fram mot staden och då kommer männen i Aj att ge sig ut för att strida precis som de gjorde förra gången. Då flyr vi ⁶ och på så sätt lurar vi dem att lämna staden, för de kommer att tänka: ’De flyr igen precis som förra gången!’ ⁷ Men då ska ni rusa fram från ert bakhåll och inta staden, för Herren, er Gud, ska ge er den. ⁸ När ni intagit staden, sätt eld på den som Herren har befallt. Verkställ nu min order!”

⁹ Då skickade Josua iväg dem och de lade sig i bakhåll mellan Betel och Aj, väster om Aj, men Josua stannade bland folket under natten.

¹⁰ Tidigt morgonen därpå mönstrade Josua sina trupper och begav sig iväg framför folket mot Aj tillsammans med de äldste i Israel. ¹¹ Hela styrkan som var med honom närmade sig staden och slog läger norr om Aj med dalen mellan dem och staden. ¹² Josua lät ungefär 5 000 man lägga sig i bakhåll väster om staden mellan Betel och Aj. ¹³ Folket intog ställning, både lägret i norr och truppen väster om staden. Själv stannade han kvar i dalen över natten.

¹⁴ När kungen i Aj fick se det, gick han och hans män tidigt på morgonen snabbt till anfall mot Israel på en plats mot öknen, för han visste inte att det fanns män som låg i bakhåll på andra sidan staden. ¹⁵ Josua och israeliterna flydde bort mot öknen ¹⁶ och alla soldater i staden fick order om att förfölja dem. De förföljde Josua och lockades så ut ur staden. ¹⁷ Det fanns inte en enda soldat kvar i Aj eller Betel,^[a] för de förföljde israeliterna och staden lämnades så vidöppen.

¹⁸ Då sa Herren till Josua: ”Räck ut ditt spjut mot Aj, för jag ska ge dig staden!” Josua räckte ut sitt spjut mot staden ¹⁹ och då männen som låg i bakhåll såg denna signal, rusade de upp och in i staden och tände eld på den. ²⁰ När männen från Aj vände sig om, fick de se rök bolma upp från staden och de hade ingenstans att ta vägen, för de flyende israeliterna vände nu om mot sina förföljare ²¹ och gick till anfall mot dem. Josua och israeliterna hade nämligen också sett rök stiga upp från staden och att de män som legat i bakhåll var där. ²² Dessa män kom nu ut från staden och började anfalla männen från Aj, som på så sätt hamnade i en fälla med israeliter på bägge sidorna och allesammans dödades. Inte en enda kom undan eller lyckades fly. ²³ Kungen däremot togs till fånga levande och fördes fram inför Josua.

³ Tänk på honom som själv fick stå ut med så mycket fiendskap från syndiga människor. Då ska ni inte tröttna och ge upp.

Gud fostrar sina barn

⁴ Ännu har ni ju inte låtit ert blod flöda i kampen mot synden. ⁵ Ni har glömt den uppmaning som getts er som söner:

⁷ Håll ut i lidandet som ni får gå igenom. Det är för er fostran. Gud behandlar er som sina söner. Var finns den son som inte tuktas av sin far? ⁸ Om ni inte blir uppfostrade, som alla andra, då är ni inga äkta barn, inga riktiga söner.

⁹ Våra biologiska fäder uppfostrade oss, och vi respekterade dem. Har vi då inte ännu större anledning att underordna oss andarnas Fader, så att vi får leva? ¹⁰ Våra fäder fostrade oss under några korta år, och de gjorde så gott de kunde. Men han fostrar oss för vårt bästa, för att vi ska få del av hans helighet. ¹¹ All fostran känns mer smärtsam än glädjande för stunden. Men för den som övas genom den resulterar den till slut i frid och rättfärdighet. ¹² Styrk därför era kraftlösa händer och svaga knän. ¹³ Gör er vandringsstig rak för era fötter, så att ingen behöver få sin vacklande fot ur led, utan blir helad igen.^[b]