Revised Common Lectionary (Complementary)
En högtidssång
81 För körledaren, enligt gittit. Av Asaf.
2 Jubla högt inför Gud, vår styrka!
Höj glädjerop till Jakobs Gud!
3 Stäm upp musik och slå på trummor,
spela på ljuvliga lyror och harpor!
4 Stöt i horn vid nymånadsfester
och vid fullmåne på vår högtidsdag.
5 För det är en föreskrift för Israel,
en bestämmelse av Jakobs Gud.
6 Han bestämde det till en förordning åt Josef
när han drog ut ur Egyptens land.
Jag hörde ett språk som jag inte förstod.[a]
7 ”Jag lyfte bördan från hans axlar,
och hans händer befriades från korgen.
8 Du ropade i din nöd,
och jag räddade dig.
Jag svarade från åskmolnet,
och jag prövade dig vid Merivas vatten. Séla
9 Hör mitt folk, jag vill varna dig!
Israel, om du bara ville lyssna!
10 Hos dig får inte finnas någon främmande gud,
och du får inte tillbe någon utländsk gud.
11 Jag är Herren, din Gud,
som förde dig ut ur Egypten.
Öppna din mun, och jag kommer att fylla den.
12 Men mitt folk lyssnade inte på mig.
Israel vill inte ha med mig att göra.
13 Därför lät jag dem gå sina egna hårdhjärtade vägar
och leva som de själva ville.
14 Om mitt folk ändå ville lyssna på mig,
ack, om Israel ville följa min väg!
15 Då skulle jag snabbt besegra deras fiender
och ingripa mot deras ovänner.
16 De som hatar Herren skulle tvingas krypa inför honom
och deras straff vara för evigt.[b]
17 Men mitt folk skulle jag låta äta det finaste vete
och mätta dem med honung ur klippan.”
Rut plockar ax i Boas fält
2 Noomi hade en rik och mäktig släkting på sin mans sida av Elimeleks släkt som hette Boas. 2 En dag sa moabitiskan Rut till Noomi: ”Jag vill gå ut på någon åker och plocka upp den säd som skördemän lämnat. Det finns kanske någon som vill visa mig välvilja och tillåter mig göra det.”
”Gå, min dotter”, svarade Noomi. 3 Rut gav sig då av, började plocka ax efter skördemännen och den åker hon råkade hamna på, tillhörde just Boas, denne släkting till Elimelek.
4 Boas kom nu från Betlehem och hälsade på skördefolket: ”Herren vare med er!” De svarade: ”Herren välsigne dig!” 5 Boas frågade förmannen till skördefolket: ”Vem är den unga kvinnan där borta?”
6 ”Det är den moabitiska kvinnan som kom tillbaka hit med Noomi från Moabs land”, svarade förmannen. 7 ”Hon bad mig att få plocka upp den säd som skördemännen lämnat efter sig och hon har hållit på här hela dagen. Hon har bara vilat sig en liten stund där inne.” 8 Boas sa då till Rut: ”Min dotter, gå inte och plocka ax på någon annan åker, utan stanna här och håll dig till mina tjänstekvinnor! 9 Se efter var de skördar och följ efter dem! Jag har sagt till mina män att lämna dig i fred. Blir du törstig, kan du bara gå till krukorna och dricka av vattnet som man bär ut hit.”
10 Hon böjde sig ner med ansiktet mot marken och frågade: ”Hur kommer det sig att du är så välvillig mot mig? Jag är ju bara en främling här.”
11 ”Ja”, svarade Boas. ”Men jag har hört allt du gjort mot din svärmor sedan din man dog och hur du har lämnat dina föräldrar i ditt eget land och följt med henne hit för att bo bland ett folk som var okänt för dig. 12 Herren, Israels Gud, under vars vingar du tagit din tillflykt, må löna dig allt du gjort, ja, må han ge dig full lön för det!”
13 Hon svarade: ”Låt mig alltid få möta din välvilja, herre, du har tröstat och uppmuntrat mig, din tjänarinna, fast jag inte ens är en av dina arbetare.” 14 När det var dags att äta, ropade Boas på henne: ”Kom hit och ät med oss! Ta av brödet och doppa det i vinättikan.” Hon satte sig då ner och åt med hans skördefolk och han gav henne rostad säd. Hon åt sig mätt och fick över.
15 När hon sedan gick tillbaka till sitt arbete, sa Boas till sina män att även låta henne få plocka ax bland kärvarna, inte störa henne 16 och att de avsiktligt skulle lämna kvar ax som hon kunde plocka utan att någon sa något om det.
17 Rut arbetade hela dagen och på kvällen, när hon tröskade det som hon plockat, blev det ungefär trettio liter korn[a]. 18 Hon bar det till sin svärmor i staden och gav det till henne tillsammans med den mat som blivit över sedan hon själv hade ätit.
19 Noomi undrade: ”Var har du plockat allt detta i dag? Var har du arbetat? Gud ska välsigna den som varit så vänlig mot dig!”
Rut berättade då för henne vad hon hade varit med om och nämnde också att mannen hon arbetat hos den dagen hette Boas.
20 ”Må Herren välsigna honom!” sa Noomi till sin svärdotter. ”Han har inte upphört med att visa barmhärtighet mot både levande och döda.” Och hon tillade: ”Boas står oss nära och är också en av våra återlösare[b].”
21 ”Ja”, sa moabitiskan Rut. ”Han har sagt åt mig att jag får gå alldeles bakom skördemännen ända tills hela skörden är bärgad.”
22 Noomi sa till sin svärdotter Rut: ”Det är bra, min dotter, att du går med hans tjänstekvinnor, för du skulle kunna bli antastad på någon annan åker.”
23 Hon stannade så kvar hos Boas tjänstekvinnor och plockade ax under hela kornskörden och sedan också under veteskörden, men hon fortsatte att bo hos sin svärmor.
Slutliga förmaningar
14 När ni nu ser fram emot detta, mina kära, ska ni göra allt för att leva fläckfritt, oklanderligt och i frid inför honom. 15 Betrakta vår Herres tålamod som något som innebär räddning. Det har ju också vår käre bror Paulus skrivit till er om, med den vishet han har fått ifrån Gud. 16 Det gör han i alla sina brev när han talar om dessa ting. Det finns en del i hans brev som är svårt att förstå, sådant som okunniga och labila människor förvränger, precis som de förvränger annat som står i Skrifterna[a], till sitt eget fördärv.
17 Nu har ni fått veta detta i förväg, mina kära, så var på er vakt, så att ni inte luras bort i de gudlösas villfarelse och förlorar det ni står fast vid. 18 Väx till i nåd och kunskap om vår Herre och Frälsare Jesus Kristus. Hans är äran, både nu och till evighetens dag, amen.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.