Revised Common Lectionary (Complementary)

Lovprisning och uppmaning till lovprisning för Herren, vittnesbörd om hans godhet, visdomsord

34 Av David, när han hade spelat vansinnig inför Avimelek, som drev bort honom, och han gick därifrån.^[a]

¹⁵ Hushaj rapporterade sedan till prästerna Sadok och Evjatar vad Achitofel hade sagt till Absalom och Israels äldste och vad han själv hade föreslagit.

¹⁶ ”Skynda er!” sa han till dem. ”Leta rätt på David och uppmana honom att inte övernatta vid Jordanflodens vadställe! Han måste genast gå över floden och in i öknen, annars kommer både han och hans armé att utplånas.”

¹⁷ Jonatan och Achimaas hade stannat vid Rogelkällan, för de ville inte att någon skulle se dem gå in i staden. En tjänsteflicka skulle komma till dem med meddelanden, som de i sin tur skulle föra vidare till kung David. ¹⁸ Men en pojke fick syn på dem och berättade det för Absalom. Jonatan och Achimaas flydde då till Bachurim där det fanns en man som hade en brunn på sin gård. I den klättrade de ner. ¹⁹ Mannens hustru lade ett tygstycke över brunnen och strödde ut säd över tyget, så att ingen kunde märka något.

²⁰ När Absaloms män kom till kvinnan och frågade var Achimaas och Jonatan var, sa hon att de hade gått över bäcken. De fortsatte då att söka efter dem men utan framgång och återvände sedan till Jerusalem. ²¹ När de hade gått, kravlade sig Achimaas och Jonatan upp ur brunnen och skyndade sig till David. ”Det är bråttom!” sa de till honom. ”Gå över Jordanfloden i kväll!” Och de berättade för David om Achitofels råd.

²² David och allt folket som var med honom tog sig då över floden under natten och före gryningen var de alla över på andra sidan.

²³ När Achitofel såg att man inte följde hans råd, sadlade han sin åsna och for hem till staden där han bodde. När han hade ordnat för sin familj, hängde han sig. Man begravde honom sedan i hans fars grav.

²⁴ David hade just kommit fram till Machanajim, när Absalom tillsammans med hela Israels armé tågade över Jordanfloden. ²⁵ Som efterträdare till Joav hade Absalom utnämnt Amasa till överbefälhavare över hären. Amasa var son till en israelit^[a] vid namn Jitra som hade fått honom med Avigajil, Nachashs dotter och syster till Joavs mor Seruja. ²⁶ Absalom slog nu läger med Israels armé i Gilead.

²⁷ När David kom till Machanajim, möttes han av Shovi, ammoniten Nachashs son från ammoniternas Rabba, och av Makir, son till Ammiel från Lo Devar och av Barsillaj, en gileadit från Rogelim. ²⁸ De hade fört dit sängar, lerkärl och skålar, vete och kornmjöl, rostad säd, bönor, linser, ²⁹ honung, tjockmjölk, får och ost till mat åt David och hans folk. De sa: ”Ni måste vara mycket hungriga, törstiga och trötta i öknen.”

Vad man sår, det får man skörda

6 Syskon, om någon ändå visar sig begå en överträdelse, så ska ni som är andliga milt visa honom till rätta. Men gör det ödmjukt, och se till att du inte själv blir frestad. ² Bär varandras bördor, för då uppfyller ni Kristus lag.^{[a] 3} Den som inbillar sig att han är något, trots att han ingenting är, lurar bara sig själv. ⁴ Var och en måste utvärdera sina egna handlingar, och så kan han vara stolt bara över sig själv och inte över andra. ⁵ Var och en får nämligen bära sin egen börda^[b]. ⁶ Men den som blir undervisad om budskapet ska dela med sig av det goda tillsammans med den som undervisar.^{[c] 7} Bedra inte er själva! Det går inte att lura Gud. Det man sår får man också skörda. ⁸ Den som sår i den mänskliga naturen får skörda undergång därifrån. Men den som sår i Anden ska ur Anden få skörda evigt liv. ⁹ Låt oss inte tröttna på att göra det som är gott, för vi ska i sinom tid få skörda, bara vi inte ger upp. ¹⁰ Ta därför vara på varje tillfälle att göra gott mot andra människor, och särskilt mot dem som tror.