Revised Common Lectionary (Complementary)
Glädje över Herrens gärningar
92 En psalm, en sång för sabbatsdagen.
2 Det är gott att prisa Herren,
att lovsjunga ditt namn, du den Högste,
3 att varje morgon förkunna din nåd
och varje natt din trofasthet,
4 till tiosträngat instrument,
till toner av harpa.
12 Jag får se hur mina fiender lider nederlag
och höra hur det går för de onda som reser sig mot mig.
13 De rättfärdiga blomstrar som palmträd,
de växer som cederträden på Libanon.
14 De är planterade i Herrens hus,
de grönskar i vår Guds förgårdar.
15 Ännu i hög ålder bär de frukt
och är friska och gröna.
14 Herren Gud sa till ormen: ”Eftersom du gjorde detta,
ska du vara förbannad
och skild från alla husdjur
och vilda djur på hela jorden.
På din buk ska du kräla
och jord ska du äta så länge du lever.
15 Jag ska sätta fiendskap
mellan dig och kvinnan
och mellan din avkomma[a] och hennes.
Han kommer att krossa ditt huvud,
och du kommer att hugga[b] honom i hälen.”
16 Till kvinnan sa han:
”Din möda under havandeskapet ska jag göra stor.
Du kommer att föda barn under smärta.
Du kommer att åtrå din man,
och han kommer att råda över dig.”
17 Till Adam sa han: ”Eftersom du lyssnade till din hustru och åt av trädet, fast jag förbjudit dig och sagt att du inte fick,
låter jag en förbannelse vila över marken för din skull.
Hela ditt liv kommer du att få skaffa ditt uppehälle med möda.
18 Marken ska ge dig tistlar och törnen,
och du ska äta dess växter.
19 Hela livet ända tills du dör
kommer du att få svettas och kämpa för ditt bröd.
Sedan kommer du att återvända
till den jord du kommit ifrån,
för du formades av jord,
och jord ska du en gång åter bli.”
20 Mannen kallade sin hustru Eva[c], för han sa: ”Hon ska bli mor till alla som lever.” 21 Och Herren Gud gjorde kläder av djurhudar åt Adam och hans hustru.
22 Herren Gud sa: ”Eftersom människan har blivit som en av oss, med kunskap om det goda och det onda, får hon inte ta och äta också av livets träd och så leva i evighet.” 23 Därför visade Herren Gud ut dem ur Edens trädgård och skickade bort dem för att bruka den jord de hade skapats av. 24 Herren drev ut människan och öster om Edens trädgård placerade han keruberna[d] och ett flammande svärd för att skydda vägen till livets träd.
Jesus blev människa
5 Den kommande världen som vi talar om ska inte styras av änglar. 6 Det står ett klart vittnesbörd om detta på ett ställe:
”Vad är då en människa att du tänker på henne,
en människoson, att du lägger märke till honom?
7 Du gjorde honom lite lägre än änglarna
och krönte honom med härlighet och ära.
8 Allting lade du under hans fötter.”[a]
Och när han lade allting under honom, utelämnade han ingenting. Vi ser dock ännu inte att allting har lagts under honom. 9 Men vi ser att Jesus, som var lite lägre än änglarna, nu har krönts med härlighet och ära, därför att han var villig att lida och dö. Genom Guds nåd skulle han möta döden för allas skull.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.