Revised Common Lectionary (Complementary)
Tacksamhet för Herrens hjälp
138 [a]Av David.
Jag vill tacka dig av hela mitt hjärta,
lovsjunga dig inför gudarna.
2 [b]Jag vill tillbe inför ditt heliga tempel
och prisa ditt namn
för din nåd och din sanning,
för du har gjort ditt ord
och ditt namn större än allt.
3 [c]När jag ropade svarade du mig,
du gav mig frimodighet
och kraft i min själ.
7 (A) I första månaden, månaden Nisan, i Ahasveros tolfte regeringsår[a], kastade man pur[b], det vill säga lott, inför Haman om varje dag och varje månad fram till tolfte månaden[c], månaden Adar. 8 (B) Haman sade till kung Ahasveros: ”Det finns ett folk som bor utspritt och skingrat bland de andra folken i ditt rikes alla provinser. Deras lagar är olika alla andra folks lagar, och de följer inte kungens lagar. Det är inte värdigt kungen att låta dem hållas. 9 Om kungen samtycker bör en skrivelse utfärdas att de ska förgöras. Då ska jag åt tjänstemännen väga upp tiotusen talenter[d] silver att läggas i kungens skattkammare.” 10 (C) Kungen tog då av signetringen från sin hand och gav den till agagiten Haman, Hammedatas son, judarnas fiende. 11 Därefter sade kungen till Haman: ”Silvret får du, och med folket kan du göra vad du vill.”
12 På trettonde dagen i första månaden[e] tillkallades kungens skrivare, och en skrivelse utfärdades helt enligt Hamans befallning till kungens satraper[f] och till ståthållarna över varje provins och till furstarna över varje folk, till varje provins med dess egen skrift och till varje folk på dess eget språk. Skrivelsen utfärdades i kung Ahasveros namn och förseglades med kungens sigill. 13 Sedan sändes brev med kurirer ut till alla kungens provinser, att man skulle utrota, döda och förgöra alla judar, unga och gamla, barn och kvinnor, alla på en och samma dag, nämligen den trettonde dagen i tolfte månaden, månaden Adar[g], och att deras egendom skulle tas som byte. 14 (D) En avskrift av skrivelsen skulle kungöras som förordning i varje provins, så att alla folk skulle vara beredda den dagen.
15 (E) På kungens befallning skyndade kurirerna i väg, så snart förordningen hade utfärdats i Susas borg. Kungen och Haman satte sig för att dricka, men i staden Susa rådde bestörtning.
22 (A) Israeliter, hör dessa ord: Jesus från Nasaret var en man som blev erkänd av Gud inför er genom kraftgärningar, under och tecken. Genom honom gjorde Gud detta mitt ibland er, som ni själva vet. 23 (B) Efter Guds bestämda plan och beslut blev han utlämnad, och med hjälp av de laglösa[a] spikade ni upp honom och dödade honom. 24 Men Gud har uppväckt honom och löst honom ur dödens vånda, eftersom det inte var möjligt för döden att behålla honom. 25 David säger om honom:[b]
Jag har alltid Herren för ögonen.
Han är vid min högra sida
för att jag inte ska vackla.
26 Därför gläds mitt hjärta
och jublar min tunga.
Även min kropp
får vila i trygghet
27 (C) att du inte lämnar min själ åt dödsriket
eller låter din Helige se förgängelsen.
28 Du har visat mig livets vägar,
du ska mätta mig med glädje
inför ditt ansikte.
29 (D) Bröder, jag kan öppet säga er att vår stamfar David är både död och begraven. Hans grav finns här hos oss än i dag. 30 (E) Men han var profet och visste att Gud med ed hade lovat att sätta en av hans ättlingar på hans tron.[c] 31 I förväg såg han Messias uppståndelse och sade: Han ska inte lämnas åt dödsriket, och hans kropp ska inte se förgängelsen.[d]
32 (F) Denne Jesus har Gud uppväckt, och vi är alla vittnen till det. 33 (G) Han har blivit upphöjd till Guds högra sida[e] och fått den utlovade helige Ande av Fadern, och han har utgjutit det som ni ser och hör. 34 David har ju inte stigit upp till himlen, men han säger:[f]
Herren sade till min Herre:
Sätt dig på min högra sida
35 tills jag lagt dina fiender
som en pall under dina fötter.[g]
36 Därför kan hela Israels folk veta säkert att denne Jesus som ni korsfäste, honom har Gud gjort till både Herre och Messias."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation