Revised Common Lectionary (Complementary)
Sången om Herrens vingård
5 Nu vill jag sjunga om min älskade,
min älskades sång om hans vingård:
Min älskade hade en vingård på en bördig bergskulle.
2 Han grävde upp den och rensade den från stenar
och planterade där ädla vinstockar.
Han byggde ett vakttorn mitt i den
och högg ut ett presskar.
Sedan väntade han att den skulle bära äkta druvor,
men den bar vilddruvor.
3 Och nu, Jerusalems invånare och Juda män,
döm mellan mig och min vingård.
4 Vad kunde mer göras för min vingård
än vad jag har gjort för den?
Varför bar den vilddruvor,
när jag väntade att den skulle bära äkta druvor?
5 Jag vill nu låta er veta
vad jag skall göra med min vingård:
Jag skall ta bort stängslet,
och den skall bli ödelagd.
Jag skall bryta ner muren,
och den skall bli nertrampad.
6 Jag skall ödelägga den,
ingen skall beskära den eller gräva i den.
Men tistel och törne skall komma upp,
och jag skall befalla molnen
att inte låta det regna på den.
7 Herren Sebaots vingård är Israels hus
och Juda folk hans älsklingsplantering.
Han väntade laglydnad
men fann blodiga lagbrott,
han väntade rättfärdighet
men fann skriande orättfärdighet.
7 Du gör oss till ett stridsämne för våra grannar,
och våra fiender hånar oss.
8 Gud Sebaot, upprätta oss,
låt ditt ansikte lysa så att vi blir frälsta.
9 En vinstock flyttade du från Egypten,
du jagade bort hednafolken och planterade den.
10 Du röjde rum för den
och den slog rot och uppfyllde landet.
11 Bergen övertäcktes av dess skugga
och Guds cedrar av dess rankor.
12 Den bredde ut sina revor ända till havet
och sina skott ända till floden.
13 Varför har du brutit ner dess mur,
så att alla som går förbi kan plocka av den?
14 Vildsvinet från skogen frossar på den,
smådjuren på marken äter av den.
15 Gud Sebaot, vänd åter,
blicka ner från himlen,
se till och vårda dig om denna vinstock!
4 fast också jag kunde förlita mig på yttre ting. Ja, om någon menar att han kan förlita sig på yttre ting, så kan jag det ännu mer, 5 jag som blev omskuren på åttonde dagen och som är av Israels folk och Benjamins stam, en hebré född av hebreer, jag som i fråga om lagen var en farisé, 6 i fråga om iver en förföljare av församlingen, i fråga om rättfärdighet, den som vinns genom lagen, en oklanderlig man.[a]
7 Men allt det som var en vinst för mig räknar jag nu som förlust för Kristi skull. 8 Ja, jag räknar allt som förlust, därför att jag har funnit det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. För hans skull har jag förlorat allt och räknar det som avskräde för att jag skall vinna Kristus 9 och bli funnen i honom, inte med min egen rättfärdighet, den som kommer av lagen, utan med den som kommer genom tro på Kristus, rättfärdigheten från Gud genom tron. 10 Då känner jag Kristus[b] och kraften från hans uppståndelse och delar hans lidanden genom att bli lik honom i en död med honom, 11 i hoppet om att nå fram till uppståndelsen från de döda.
Slutmålet
12 Inte som om jag redan har gripit det eller redan har nått det målet, men jag jagar efter att gripa det, eftersom jag själv har blivit gripen av Kristus Jesus. 13 Bröder, jag menar inte att jag redan har gripit det, men ett gör jag: jag glömmer det som ligger bakom och sträcker mig mot det som ligger framför 14 och jagar mot målet för att vinna segerpriset, Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus.
Liknelsen om de onda vingårdsarbetarna
33 Lyssna till en annan liknelse. En husbonde planterade en vingård, satte stängsel kring den, högg ut en vinpress[a] och byggde ett vakttorn. Sedan arrenderade han ut den till vingårdsarbetare och reste bort. 34 När skördetiden närmade sig, skickade han sina tjänare till vingårdsarbetarna för att få sin del av avkastningen. 35 Men vingårdsarbetarna grep hans tjänare. En slog de, en annan dödade de och en tredje stenade de. 36 Han skickade då ännu fler tjänare än första gången, och de gjorde på samma sätt med dem. 37 Till sist sände han sin son till dem. Han tänkte: De kommer att ha respekt för min son. 38 Men när vingårdsarbetarna fick se sonen, sade de till varandra: Här har vi arvtagaren! Kom, låt oss döda honom, så får vi hans arv. 39 Och de tog fast honom, förde ut honom ur vingården och dödade honom.
40 När nu vingårdens herre kommer, vad skall han då göra med dessa vingårdsarbetare?" 41 De sade till honom: "Onda som de är, skall han låta dem få en ond död, och han skall arrendera ut vingården till andra vingårdsarbetare, som ger honom avkastningen i rätt tid." 42 Jesus sade till dem: "Har ni aldrig läst i Skrifterna: Den sten som byggnadsarbetarna kastade bort har blivit en hörnsten. Herren har gjort den till detta, och underbar är den i våra ögon? [b] 43 Därför säger jag er att Guds rike skall tas ifrån er och ges åt ett folk som bär dess frukt. 44 Den som faller på den stenen skall krossas, och den som stenen faller på skall smulas sönder."[c]
45 Översteprästerna och fariseerna hörde hans liknelser, och de förstod att det var om dem han talade. 46 De ville gripa honom men fruktade för folket, eftersom man ansåg att han var en profet.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln