Revised Common Lectionary (Complementary)

¹⁰ När Gud såg vad de gjorde, att de vände om från sin onda väg, ångrade han det onda som han hade hotat att göra mot dem, och han gjorde det inte.

Jonas otålighet och Herrens svar

4 Men Jona tog mycket illa vid sig, och han blev arg. ² Och han bad till Herren och sade: " Herre, var det inte det jag sade, medan jag ännu var i mitt land! Därför ville jag förekomma det genom att fly till Tarsis. Jag visste ju att du är en nådig och barmhärtig Gud, långmodig och stor i nåd och sådan att du ångrar det onda. ³ Tag nu mitt liv Herre, för jag vill hellre vara död än leva." ⁴ Men Herren sade: "Har du rätt att bli arg?"

⁵ Jona gick ut ur staden och satte sig öster om den. Där gjorde han sig en hydda och satt i skuggan under den för att se hur det skulle gå med staden. ⁶ Och Herren Gud lät en ricinbuske skjuta upp över Jona, för att den skulle ge skugga åt hans huvud och befria honom från hans missmod. Jona var mycket glad över ricinbusken.

⁷ Men dagen därpå, när morgonrodnaden gick upp, sände Gud maskar som angrep ricinbusken, så att den torkade bort. ⁸ När sedan solen hade gått upp, sände Gud en brännande östanvind, och solen gassade på Jonas huvud så att han blev helt utmattad. Då önskade han sig döden och sade: "Jag vill hellre dö än leva."

⁹ Men Gud sade till Jona: "Har du rätt att vara arg för ricinbuskens skull?" Han svarade: "Ja, jag har rätt att vara arg, ända till döds." ¹⁰ Då sade Herren: "Du ömmar för ricinbusken som du inte har haft någon möda med och inte har dragit upp och som kom till på en natt och förgicks efter en natt. ¹¹ Och jag skulle inte ömma för Nineve, den stora staden, där det finns mer än 120 000 människor som inte kan skilja mellan höger och vänster, dessutom en mängd djur!"

Psalm 145^[a]

Herrens storhet, godhet och rättfärdighet

¹ En lovsång av David.

²¹ Ty för mig är livet Kristus och döden en vinst. ²² Men om livet här på jorden innebär att mitt arbete bär frukt, då vet jag inte vad jag skall välja. ²³ Jag dras åt båda hållen. Jag skulle vilja bryta upp och vara hos Kristus, det vore mycket bättre. ²⁴ Men för er skull är det nödvändigt att jag får leva kvar. ²⁵ Och då jag är övertygad om det, vet jag att jag skall leva och bli kvar hos er alla och hjälpa er till framsteg och glädje i tron. ²⁶ När jag är hos er igen, kan ni få ännu större anledning att i Kristus Jesus prisa er lyckliga för min skull.

Kämpa för tron

²⁷ Lev nu bara på ett sätt som är värdigt Kristi evangelium, så att jag, vare sig jag besöker er eller inte, får höra att ni står fasta i en och samme ande och i ett och samma sinne kämpar för tron på evangelium ²⁸ utan att på något sätt låta er skrämmas av motståndarna. Det blir för dem ett tecken på att de går förlorade, men för er ett tecken på att ni blir frälsta, och det av Gud. ²⁹ Ty för Kristi skull har ni fått nåd, inte bara att tro på honom utan också att lida för hans skull, ³⁰ eftersom ni har samma strid att utkämpa som ni såg att jag hade och nu hör att jag har.

Vingårdsarbetarnas lön

20 Ty himmelriket är likt en husbonde som tidigt på morgonen gick ut för att leja arbetare till sin vingård. ² Han kom överens med dem om en dagslön på en denar och skickade dem till sin vingård. ³ Vid tredje timmen^[a] gick han ut och fick se andra stå arbetslösa på torget. ⁴ Han sade till dem: Gå ni också till min vingård! Jag skall ge er en rättvis lön. ⁵ Och de gick. Vid sjätte och vid nionde timmen gick han ut igen och gjorde likadant. ⁶ Också vid elfte timmen gick han ut och fann några andra stå där, och han sade till dem: Varför står ni här hela dagen arbetslösa? ⁷ De svarade honom: Därför att ingen har lejt oss. Han sade då till dem: Gå till min vingård, ni också.

⁸ På kvällen sade vingårdens herre till sin förvaltare: Kalla på arbetarna och ge dem deras lön. Men börja med de sista och sluta med de första. ⁹ De som hade blivit lejda vid elfte timmen kom då fram och fick var sin denar. ¹⁰ När sedan de första kom, trodde de att de skulle få mer, men också de fick en denar. ¹¹ När de fick den, klagade de på husbonden och sade: ¹² De där som kom sist har gjort en timme, och du har jämställt dem med oss, som har stått ut med dagens slit och hetta. ¹³ Han svarade en av dem: Min vän, jag gör dig ingen orätt. Kom du inte överens med mig om en denar? ¹⁴ Ta det som är ditt och gå. Men åt den siste vill jag ge lika mycket som åt dig. ¹⁵ Får jag inte göra som jag vill med det som är mitt? Eller ser du med onda ögon^[b] på att jag är så god? ¹⁶ Så skall de sista bli de första och de första bli de sista."